Hyrflicka – hinnat ja saatavuus

Hyrflicka är en självbiografisk illustrerad berättelse (”bilderbok för vuxna”) om en ung lesbisk tjej från Boston som uppmuntras av sin psykopatiska flickvän att bli sexarbetare hon också. Teas egensinniga talspråkiga text ackompanjeras av McCubbins fulsnygga illustrationer. ”Det som talade mot mig som säljbar prostituerad var utöver mina håriga armhålor mina håriga ben och, beroende på personliga preferenser, min håriga fitta. Mina små bröst kunde vara både ett plus och ett minus. Allting hos mig som inte passade ihop med den förhärskande skönhetsnormen gick att skyla över eller dölja, utom tatueringar. Karlarna brydde sig ändå inte. De vill bara ha ett blött hål.” ”När jag ändå hade så mycket sex, varför då inte ha lite till mot betalning? Vi kunde ha föreställningar, tänkte jag. Nog skulle väl karlar vara villiga att betala för att få titta på det här. Äkta flatknull, mäktigt och brutalt och verkligt, händer som pumpar i oförstörbara fittor, inget varsamt tungslickande, inget tjusigt finknull, utan vårt hårda och skrämmande sex, vårt utmattande, plågsamma, underbara sex.” Michelle har föga sympati för de patetiska torskarna som lever i illusionen att de kan köpa sig vänskap och närhet. När hon med tiden blir allt mer cynisk är hon ibland riktigt elak mot vissa av dem och hittar på olika sätt att förnedra dem. Hon kan ta kontroll över situationen med torskarna, men hon kan inte kontrollera att det är jävligt svårt för en arbetarklasstjej utan utbildning och särskilda ambitioner att överhuvudtaget hålla sig över vatten finansiellt. Att sexarbete skulle vara snabba cash visar sig också snart vara en sanning med modifikation – hon tjänar rätt mycket, men det är ändå aldrig tillräckligt, och det tär en hel del på henne, själsligt och kroppsligt. Jag har inga problem med att grejorna jag skriver gör folk skitförbannade, det gör de ju. Jag berättar en story, om folk vill läsa en story, då kan de läsa mina böcker. Om folk vill ha rådgivning eller förebilder får de leta nån annanstans… — Michelle Tea