Stämpelyxor, märkhammare och timmermärken – hinnat ja saatavuus

Vi vill med denna bok uppmärksamma stämpelyxor, märkhammare och timmermärken som använts inom svenskt skogsbruk fram till 1970-talet. Stämpelyxorna användes för att markera träd som skulle avverkas, medan märkhamrarna användes för att märka stockar före flottning eller annan vidaretransport. Timmermärkningen var en förutsättning för att planering, avverkning och transporter skulle fungera, för att säljarna skulle få betalt och för att virket skulle komma rätt köpare tillhanda. Dessa redskap hade spelat ut sin roll när flottningen upphörde i älvarna och inmätningen av virke under 1970-talet flyttades till industrierna. Under 1940- och 1950-talen flottades i genomsnitt cirka 140 miljoner stockar per år. Dessa var märkta med upp till 18 timmermärken per stock, vilket betyder över 2 miljarder märken per år. Till dessa kommer stämpelmärken på träd som sannolikt uppgick till minst 100 miljoner märken per år. I flottningen arbetade under nämnda tidsperiod årligen cirka 40 000 personer. Nils Brasch, född 1951, är uppvuxen på ett jord- och skogsbruk i Sorunda, Nynäshamns kommun, och flyttade till Falun 1983. Han har arbetat som elingenjör, och på senare år, före pensioneringen, som fastighetsförvaltare. Nils är skogsägare och har ett genuint intresse för gamla tekniker, byggnads- och skogshistoria. Efter att på en auktion ha blivit ägare till en märkyxa utvecklades hans intresse, inte bara för att samla skogliga verktyg, utan även för deras historia och användning. Christer Karlsson, född 1953, är uppvuxen i Västerbotten och Ångermanland, men bor sedan 1988 på Sollerön i Dalarna. Han är jägmästare och har sedan 1988 arbetat med skogsforskning inom Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), med Siljansfors försökspark i Mora kommun som bas. Under denna tid har han även varit engagerad i Siljansfors skogsmuseum.