Aapo Roselius

Oi nuoruus! Ja Teiniliitto - sieltä ponnistivat uudet sukupolvet, joita ilman yhteiskunta ei katso eteenpäin. Oppikoulun yläluokkalaisten järjestö Suomen Teiniliitto oli huippukaudellaan maamme suurin ja yhteiskunnallisesti vaikutusvaltaisin nuorisojärjestö. Sen vahvimmat ja kuohuttavimmat vuodet ajoittuvat 1960-70-lukujen vaihteeseen. Liitolla oli silloin yli satatuhatta jäsentä, valtakunnallinen toimintaverkosto, laajasti luettu Teinilehti ja tunnustettua sananvaltaa koulujen uudistuksiin liittyvissä kysymyksissä. Lisäksi se oli kasvualusta yhteiskunnallisesti aktiivisten nuorten etujoukolle. Tämä kirja kertoo Teiniliiton vaiheista ja roolista suomalaisen yhteiskunnan kehityksessä sotien väliseltä ajalta aina 1980-luvulle asti. Teinit ansaitsevat kokonaisen tarinansa, kertomuksen koululaisliikkeen vimmasta ja voimasta. Se ulottuu kuuliaisuuden ajasta valppauteen, murroksesta valtataisteluun ja romahduksesta hiipumiseen. Se antaa äänen myös tunteen palolle, joka nuorisolle kuuluu. Teoksen kirjoittajat Ville Soimetsä, Essi Jouhki, Liisa Lalu, Ville Okkonen, Kimmo Rentola ja Aapo Roselius ovat historiantutkijoita Turun, Jyväskylän, Helsingin ja Tampereen yliopistoissa. Runsaan kuvituksen on toimittanut Jouko Aaltonen.

Första världskriget tog inte slut i november 1918. I och med kollapsen av det ryska tsardömet och bolsjevikrevolutionen fortsatte krigandet i östra Europa under flera år. Revolutionära och kontrarevolutionära nationella arméer och nya nationer kämpade om spillrorna av det forna imperiet. Finska, svenska och danska frikårer tog strid för att förverkliga den nationalistiska drömmen om Storfinland. Finlands okända krig är berättelsen om året 1919 och frändefolkskrigen som utbröt för att utöka landets territorium och flytta gränserna längre österut. Det är ett våldsamt och sorgligt, nästan tragikomiskt äventyr där allt för ett ögonblick tycktes möjligt. Boken nominerades till det prestigefulla Finlandiapriset 2019. AAPO ROSELIUS har bedrivit omfattande forskning om det finska inbördeskrigets och 1920- och 1930-talets historia. OULA SILVENNOINEN är särskilt känd för sina böcker om Finlands smärtsamma episoder under andra världskriget. Författarna medverkade också i Svart gryning (Lind & Co, 2018). "En oerhört fascinerande bok" Heléne Lööw "rappt skriven, med levande skildringar och personporträtt. Väl valda citat ur böcker och brev speglar tidsandan." Folket i Bild "Författarna ger en bred bild av både konflikternas bakgrund och utveckling och de ofta skrämmande exempel på amatörmässighet och övervåld som präglade många av episoderna." Svensk Tidskrift

"Raamatus "Metsik ida" käsitletavat aega ja ruumi piiritlevad 1918. aasta jaanuarist maini peetud Soome kodusõda või vabadussõda (kansallissota), Soome vabatahtlike osavõtt Eesti vabadussõjast 1919. aastal ning vabatahtlike võitlused Ida-Karjalas 1920. aastate alguseni. Need sõjad mõjutasid Soome minevikukäsitust terve 20. sajandi ja väitlused Soome avalikkuses ei ole tänini vaibunud. Jäägriliikumisel oli neis sündmustes üks kandvamaid osi. Jäägriteks nimetati I maailmasõja ajal salaja Soomest Rootsi kaudu Saksamaale siirdunud sadu noori soomlasi, nende seas palju isamaalisi haritlasi, kes said 27. Preisi kuningliku jäägripataljonina sõjaväelise väljaõppe võitluseks Venemaa vastu ja lahinguristsed Kuramaal. Naasnud 1918. aasta algul Soome, sai neist kindral Mannerheimi juhtimisel punaste vastu võitleva Soome valgete väe eliit. Soomlasi ajendas sõtta minema hõimuaade, soov taastada omariiklus ja unistus Suur-Soome riigist. 1918. aastal ja hiljemgi liitus jäägritega hulk vabatahtlikke, paljud otse koolipingist. 1918. aastaks olid esimese ilmasõja - millest Soome küll kõrvale jäi - enneolematud inimohvrid kalestanud eurooplaste meeled ja devalveerinud inimelu väärtuse. Kodusõja vennatapu poole aastaga kaotas Soome lahingutandreil, sõjavangilaagrites ja gripiohvritena, aga ka välikohtu otsusel hukatute ja lihtsalt mõrvatutena rohkem kui protsendi rahvastikust. Julmused ja rüüstamised, tihti viinauimas, olid vabatahtlike sõjapidamise kaasaandeks ka Eestis, Ida-Karjalas ja mujalgi ning said osaks kättevõidetud vabaduse ja omariikluse kõrgest hinnast. Jäägrid ja vabatahtlikud olid Soome iseseisvuse kangelased, kellel tuli vähem kui 20 aastat hiljem uuesti sõtta minna. Teenistusse jäänud jäägriohvitserid olid Soome armees juhtivatel ametikohtadel veel 1950. ja 1960. aastatelgi. Kuid oli palju neidki, kes jäid sõjatandreile või keda liiga noorelt üleelatud sõjakoledused oma küüsist enam lahti ei lasknudki. Aapo Roselius (1975) ja Oula Silvennoinen (1970) on Soome ajaloolased, kelle raamatud käsitlevad Soome ajalugu iseseisvumisest kuni II maailmasõja lõpuni. Eesti keeles on varem ilmunud Oula Silvennoise "Salajased relvavennad: Soome ja Saksa julgeolekupolitsei koostöö 1933-1944" (Olion, 2009) ning Oula Silvennoise, Marko Tikka ja Aapo Roseliuse "Musta koidiku kuulutajad: Soome fashistide lugu" (Argo, 2017)." Toomas Hiio, ajaloolane

Första världskriget tog inte slut i november 1918. I och med kollapsen av det ryska tsardömet och bolsjevikrevolutionen fortsatte krigandet i östra Europa under flera år. Revolutionära och kontrarevolutionära nationella arméer och nya nationer kämpade om spillrorna av det forna imperiet. Finska, svenska och danska frikårer tog strid för att förverkliga den nationalistiska drömmen om Storfinland. Finlands okända krig är berättelsen om året 1919 och frändefolkskrigen som utbröt för att utöka landets territorium och flytta gränserna längre österut. Det är ett våldsamt och sorgligt, nästan tragikomiskt äventyr där allt för ett ögonblick tycktes möjligt. Boken nominerades till det prestigefulla Finlandiapriset 2019. AAPO ROSELIUS har bedrivit omfattande forskning om det finska inbördeskrigets och 1920- och 1930-talets historia. OULA SILVENNOINEN är särskilt känd för sina böcker om Finlands smärtsamma episoder under andra världskriget. Författarna medverkade också i Svart gryning (Lind & Co, 2018). "Forskarduon gör ett övertygande och stundtals chockerande intryck på läsaren. Sambandet med tidens allmänna tumult fördjupar perspektiven, och krigandets vansinne och meningslöshet porträtteras väl i tät prosa." Helsingin Sanomat "Efter den tyska kapitulationen uppstod i Östeuropa en kaotisk krigszon, där olika slags nationalister och revolutionärer, äventyrare, spioner, kriminella, prostituerade och andra liknande element agerade. Om detta har historikerna Aapo Roselius och Oula Silvennoinen skrivit en utmärkt bok "Hufvudstadsbladet

I distribution hos Schildts & Söderströms. Utgivare: Svenskt Stöd rfFinlands Svenska Skolungdomsförbund (FSS) har i hundra år utgjort en plattform för skolelevers aktiva strävanden. De unga har debatterat, festat, stått på barrikader och krävt reformer. Samtidigt har de fått en första insikt i hur samhället fungerar. För många samhällspåverkare har skolungdomsrörelsen utgjort ett första viktigt steg. Skolungdom är en berättelse om den finlandssvenska skolungdomsrörelsen och dess många starka personligheter. Det är en berättelse om gemenskap, generationsklyftor, höga ideal och politiska duster. Skolungdom beskriver Finlands Svenska Skolungdomsförbundets historia från 1920-talets hyllade ungdomsrepubliker, efterkrigstidens vilda skoldanser och 1960-talets ungdomsradikalism till dagens skolpolitiska utmaningar i en allt mer internationell värld.

Efter vinterkriget blev drygt 400 000 finländare evakuerade och omplacerade inom landets nya gränser. Det krävde radikala åtgärder av staten och en beredskap för stora uppoffringar av befolkningen. Fredsvillkoren efter fortsättningskriget innebar en upprepning av situationen. Omplaceringen av de evakuerade skapade också spänningar som färgades av politiska ideologier, krigstida rädslor och framtidsvisioner. Ett utlopp för dessa spänningar blev språkfrågan. Den svenskspråkiga pressen skrev alarmistiskt om en finskspråkig ”invasion” som hotade språkminoritetens kultur. En del finskspråkiga debattörer tyckte å sin sida att blotta manifestationen av en sådan oro hotade den nationella enigheten. De krigstida linjedragningarna har fortsatt verka fram till vår tid. Till exempel missuppfattningen om att de svenskspråkiga områdena och människorna i dem inte skulle ha burit sitt ansvar för de evakuerades bosättning lever vidare än i dag. Den här boken berättar om hur språkfrågan blev en central politisk kamp, och hur mötet mellan de evakuerade och lokalbefolkningen utföll i de svenskspråkiga områdena.

Vid sidan av första världskriget och i skuggan av den ryska revolutionen utkämpades i Finland ett blodigt inbördeskrig mellan de röda och de vita. Kriget kännetecknades av ett brutalt våld mot civila och krigsfångar. Grymheterna tog inte slut när de vita segrat. Då följde en straffkampanj som i hänsynslöshet söker sin like i Europas moderna historia. Segrarna avrättade närmare tiotusen fiender och över tolv tusen röda dog i fånglägren på grund av undernäring och sjukdomar. Det skapade en bitterhet och ett kollektivt trauma som förstärktes av att det officiella Finland vägrade erkänna vad som hänt. Vad fick människor att utföra så brutala handlingar? I I bödlarnas fotspår berättar Aapo Roselius om de mest omskakande händelserna under den vita terrorn. Han låter både offrens anhöriga och bödlarna komma till tals och beskriver de fåfänga försöken att ställa de ansvariga inför rätta. Roselius belyser också den långvariga bitterhet som levt kvar i det finska samhället och hur minnet av kriget styrts utifrån vilken sida man tillhörde. Aapo Roselius är doktorand vid historiska institutionen vid Helsingfors universitet och forskar i minneskulturen kring finska inbördeskriget. Han har arbetat som forskare i projektet Krigsdöda i Finland 1914-1922.