Aleksandr Pusjkin

I denne første samlede udgave på dansk af Aleksandr Pusjkins fortællinger og kortromaner indgår blandt andet de genrefornyende "Salig Ivan Petrovitj Belkins fortællinger". De var digteren Pusjkins første prosaværk og blandt andet derfor udgivet som værende skrevet af den opdigtede amatør Belkin. Siden har Belkin-fortællingerne fået klassikerstatus. Som alle værkerne i denne samling viser de hvordan Pusjkin både tematisk og sprogligt grundlagde den russiske skønlitteratur, som hans efterfølgere Gogol, Turgenev, Dostojevskij, Tolstoj og Tjekhov med flere stod i gæld til. "Spar Dame", med sin blanding af gotisk romantisk drama og realisme, vil vække genkendelse hos danske læsere på grund af Tjajkovskijs opera af samme navn. Romanen "Kaptajnsdatteren" er et af den russiske litteraturs mest elskede hovedværker. I den uafsluttede roman "Peter den stores afrikaner" berører Pusjkin sine egne afrikanske aner, og med den historiografiske pastiche "Gorjukhino Kirkebys historie" viser han – som var en habil historiker - sit kærligt satiriske talent. Den Walter Scott-inspirerede kortroman "Dubrovskij" er med en dramatisk røver- og kærlighedshistorie som motor en humanistisk og dog usentimental beskrivelse af russisk herregårdsliv i 1800tallet. Aleksandr Sergejevitj Pusjkin (1799-1837) betragtes som Ruslands nationaldigter og skaber af det russiske sprog. Både for sine værker og for den aura af lys, intellektuel og åndelig suverænitet, der er om hans person, er han stadig elsket, ja forgudet af sine landsmænd. Først med Pusjkin blev den russiske litteratur national, skrevet på russisk – selv om adelen længe efter fortsat talte fransk og knap beherskede russisk. Pusjkin skrev både lyrik, drama og epik – for eksempel de berømte versdramaer "Jevgenij Onegin" og "Boris Godunov", (der ligger til grund for berømte operaer af henholdsvis Tjajkovskij og Musorgskij) - og i sine sidste år altså også prosa. Inden for alle genrer var han en fornyer, i nogle tilfælde skaberen af dem på russisk jord. Hans mest berømte prosaværker er alle med i denne samling. Blandt Pusjkins mest berømte poetiske værker er det legendariske langdigt "Bronzerytteren", der var med til at skabe den særlige Petersborg-mytologi, der siden blev fulgt op af Nikolaj Gogol, Fjodor Dostojevskij, Andrej Belyj og Aleksandr Blok – for ikke at nævne Anna Akhmatova og Josef Brodskij. I hele Rusland læres digte af Pusjkin i skolerne, de reciteres ved sammenkomster og synges som sange, ligesom navnene på hans hovedpersoner er kendte af alle russere. Pusjkins liv blev afbrudt af en duel da han var 37 og familiefar, et resultat af en flirtende kone, ydmygelser ved tsar Nikolaj den Førstes hof og først og fremmest et heftigt temperament, som står i skarp kontrast til den klarhed og harmoni, der hersker i hans værk.

Detta är en kärleksförklaring till Aleksandr Pusjkin och ett titthål in i hans myllrande universum. Här presenteras för första gången på svenska skaldens första tryckta rader från 1814 och hans allra sista från 1837, med mästerverket »Bronsryttaren« som huvudnummer. Förord, kommentarer och tolkningar av Lasse Zilliacus.

De stora ryska författarna var mästare också i det lilla formatet och blev stilbildande för den moderna novellens utformning. Nu ger vi ut några av litteraturhistoriens starkast lysande klassiska noveller i efterlängtad nyöversättning, tillsammans med ett par ännu oupptäckta pärlor. Denna vackra volym rymmer alltifrån Dostojevskijs psykologiska djupborrningar till Tjechovs stillsamma precision, via namn som Pusjkin, Gogol och Tolstoj. Men här finns också verk från de något mindre kända Garsjin och Turgenjev, samt en till svenska ej tidigare översatt novell av Aleksandr Kuprin. Idag när det ryska samhället förändras under Putin och mytbildning och desinformation är nya ledord är det av stort värde att gå tillbaka till grunderna, att anstränga sig för att se bortom myterna och dimridåerna och försöka förstå en ny tid med litteraturens ofta klargörande blick. De åtta novellerna i denna bok är tidlösa historier av stora berättare.

Det rysk-turkiska kriget 182829 kostade närmare en kvarts miljon människoliv. Det ingick i en utdragen serie konflikter mellan stormakterna om kontrollen över Svarta havet och dess kuster. Rastlös, kanske på flykt undan myndigheterna gav sig den ryske nationalskalden Aleksandr Pusjkin iväg till fronten under krigets slutskede. När han kom hem författade han en reseskildring som behandlade vad han sett. I Resan till Arzrum vid tiden för fälttåget 1829 här för första gången på svenska i översättning av Alan Asaid skildrar Pusjkin med särpräglad ironisk elegans sin resa i den ryska härens spår och livet och naturen i Kaukasus. Det är en märklig, både sarkastisk och lågmäld uppgörelse med den orientalism som Pusjkin själv sått ett frö till i sin ungdom och med reseskildringen som sådan.

"En afton spelade man kort hos kavallerigardesofficer Narumov. Den långa vinternatten försvann omärkligt." Titelberättelsen i Spader dam och andra noveller (1834) är egentligen bara en fantastisk anekdot men kring den bygger Pusjkin upp en suggestiv Petersburgsstämning och antyder några intressanta människoöden. Det har sagts att Gogols Kappan - genom sin sociala medkänsla och storstadsproblematik - blev den stora utgångspunkten för rysk 1800-talslitteratur, men detsamma kan med full rätt också sägas om Pusjkins berättelse.

Aleksandr Pusjkin (1799-1837) är en nationalskald inom den ryska litteraturen. "Fyra små tragedier" innehåller fyra av Pusjkins mest kända dramatiska arbeten: Den girige riddaren Mozart och Salieri Stengästen Ett gästabud i pestens tid Dramerna presenteras här med illustrationer av den legendariske ryske grafikern Vladimir Favorskij (1886-1964). Översättaren Lars Erik Blomqvist skriver i förordet till boken: "I sina 'Små tragedier' framträder Aleksandr Pusjkin som en skarpsinnig psykolog. De lidelser, som han här tecknar, är så starka att de leder till brott, ja, till galenskap. Och en del forskare har till och med dragit linjer från 'Den girige riddaren' till Dostojevskijs 'Ynglingen', men också till 'Bröderna Karamazov'. /---/ Som dramatiker i Ryssland blir han en förnyare. /---/ Fast det enda av hans dramer som sattes upp under hans livstid var 'Mozart och Salieri'. Meningen var att 'Den girige riddaren' skulle uruppföras på Alexandra-teaterns scen i Petersburg den 1 februari 1837. /---/ Men med anledning av Pusjkins oväntade död i duellen tre dagar tidigare fann myndigheterna dock säkrast att ställa in föreställningen. Man fruktade att hyllningarna till författaren skulle bli alltför högljudda."