Alf Härdelin

Denna för svenska förhållanden unika bok ger oss den västerländska kyrkans mångfaldiga vittnesbörd om sin tro. Med mer än 200 texter från hela kyrkans historia bidrar kyrkolärare och lekmän, mystiker och skolteologer till en välljudande symfoni. Under rubriker som Gudskunskapen, dess källor och växt, Den treenige guden och hans gärningar, Kyrkan - kristi kropp och brud, Gudstjänst och sakrament, Efterföljelsen, Från tron till skådandet leds vi genom symfonins olika satser. Tillsammans blir det ett överväldigande vittnesbörd om den Katolska kyrkans trosförmedling genom tiderna. För urval och översättning står prof Alf Härdelin. Han är känd för sin forskning om den internationella och svenska medeltidens kyrkoliv.

Den kristna gudstjänsten, har under hela sin långa historia lockat till att uttrycka innerlig tillbedjan, jublande lovsång och stilla förundran. Kyrkofäder, medeltida munkar och nunnor och mystiker, och ibland bara helt vanliga kristna, har ända fram till vår egen tid deltagit i utformningen av den alltmer rika liturgiska poesin. Alf Härdelin har här samlat ett rikt urval av liturgiska och poetiska texter av stor skönhet, som stämmer läsaren till stillhet och deltagande i den överallt, av alla, i alla tider, pågående himmelska liturgin.

1408 utkom den vid universitetet i Paris verksamme teologen Jean Gerson (1363 -1429) med verket Opusculum tripartitum de preceptis decalogi, de confessione et de arte moriendi. Både verket som helhet och den sista delen, De arte moriendi, som självständig skrift, fick stor spridning. Delen om dödsberedelse bearbetades och översattes till svenska av ärkedjäknen Ericus Nicolai på uppdrag av ärkebiskopen Jakob Ulvsson och trycktes av boktryckaren Paul Grijs i Uppsala 1514 under titeln Ars morieni. Johannis gerson lärdom hwrw man skal lära dö til själenne salicthet. I denna utgåva, som förutom översättning och faksimil, också innehåller tre artiklar om Jean Gerson som teolog, det teologiska innehållet i skriften och hur den brukades samt själva trycket och boktryckaren Paul Grijs, ges nu på nytt en möjlighet att tränga in i en undervisning som lärde den senmedeltida människan att leva - och dö.

Vadstena klostertryckeris historia varade bara ett halvår. I oktober 1495 uppstod en brand som ödelade tryckeriet och dess inventarier. Endast ett exemplar av tryckeriets produktion finns bevarat, en liten bönbok om Vår Frus Tider, alltså Jungfru Marias tidegärd. På försättsbladet finns en anteckning: Ora de domina eclesie Linckkopencis et carensis bene correcte, Vår Frus Tider enligt kyrkan i Linköping och Skara, väl rättade. Bönboken skulle alltså användas i både Linköpings och Skara stift. Orsaken till detta står sannolikt att finna i Skarabiskopen Brynolf Gerlaksson (d. 1505). Denne hade goda kontakter med klostret och fick vid fem tillfällen vara med om att förrätta vigning av nunnor och bröder. Han var även med vid den saliga Katarinas skrinläggning 1489. vidare införs också rosenkransen i Skara stift under Gerlakssons episkopat. Horae de Domina förvaras idag på Uppsala universitetsbibliotek i dess raritetssamling, och denna utgåva tillgängliggör bönbokens innehåll ytterligare för forskare och bokvänner. Genom faksimiltryck, latinsk transkription, översättning till svenska samt uppsatser kring bönbokstraditionen och klostertryckeriet kommer dess innehåll nära läsaren.

Av de kloster och konvent som fanns i Västergötland återstår idag bara ruiner. En gång platsen för Guds närvaro, där lov och tillbedjan var den huvudsakliga sysselsättningen, en lovsång som ljöd natt och dag. Här verkade kvinnor och män som vigt sitt liv åt Gud. Varnhem, Gudhem, Lödöse, Skara och Ramundeboda. Cistercienser, dominikaner, franciskaner och antoniter. Platserna och ordensfolket har betytt mycket för vårt lands andliga historia. Sjukvård och byggnadskonst, jordbruk och olika sorters hantverk, allt detta förde de med sig till vårt land och bidrog aktivt till at dessa konster och färdigheter kunde utvecklas här. Denna bok berättar om de västgöta klostren och konventens historia. Den vill även ge en inblick i det liv som är vigt åt Gud. En speciell kvinna som föddes i det västgötska Fåglavik presenteras särskilt. Hon kom att bli en förnyare av Birgittinerorden och hennes namn var Maria Elisabeth Hesselblad, saligförklarad av Johannes Paulus II den 9 april 2000.

Biskop Brynolf III Gerlaksson var biskop i Skara under 27 år, från 1478 till dess han avled den 24 april 1505. Då det nu gått 500 år sedan hans död vill Skara stiftshistoriska sällskap lyfta fram denne betydelsefulle biskop som betytt mycket för Skara stift och därmed även för Västergötlands historia. Brynolf, som även har kallats den siste västgötske renässansfursten, färdigställde biskopsborgen Läckö och biskopshuset på Säckestad och möjligen Brunnsbo. Han byggde biskopsborgen i Husaby och där lät han även måla sina företrädare samt rimma en dikt för var och en av dem. Detta diktverk är vårt äldsta sammanhängande herdaminne, personskrift, över skarabiskoparna. Det är också under dennes biskopstid somhans företrädare Brynolf Algotsson blir kanoniserad och skrinlagd i Skara domkyrka den 16 augusti 1492 och han låter trycka och utge både Vita Brynolphi och Brevarium Scarense, två viktiga böcker för den skarensiska kyrkohistorien. Gerlaksson färdigställer vad hans företrädare påbörjat. Han deltar även aktivt i den svenska rikspolitiken vid denna tid. Utan tvekan är Brynolf Gerlaksson en av de stora gestalterna i Skara stifts historia.

Sexhundraårfirandet 1991 av Birgittas kanonisation lockade forskare och kyrkoledare till förnyat studium. I Rom hölls under jubileumsdagarna en kongress med såväl strikt historievetenskapliga som kyrkligt-ekumentiska inslag. I Vadstena hölls under samma tid ett symposium, också det med kyrkliga inslag men framför allt med en omfattande serie vetenskapliga föredrag. Tanken var att verkliga krafttag skulle tas för att på allvar söka tränga in i helgonets budskap, och inte främst i de historiska sammanhangen eller i hennes biografi och psykologi.