Allan Larsson

Kanslihushögern är ett mytomspunnet begrepp i svensk socialdemokrati. Den löst sammansatta gruppen, centrerad kring 1980-talets finansdepartement, utövar inflytande även i dagens debatt. Än lyfts den som ett föredöme för dagens socialdemokrati, än ses den som ansvarig för att ha sålt ut partiets ideologiska själ. Men vilka var de egentligen? Hur tänkte de? Och vad lämnade de efter sig? I denna bok diskuterar flera av dem som själva var med öppenhjärtigt den tidens politik, varför det blev som det blev och vad vi kan lära oss av gruppen idag. Bland de medverkande finns både företrädare för gruppen och några av dess kritiker. Bilden som utkristalliserar sig är att konflikten runt gruppen aldrig handlade om ”höger” mot ”vänster”. I stället handlade det om olika syn på hur politiken bör förhålla sig till att samhället förändras – en fråga som är lika aktuell i dag.

Denna bok handlar om hur ett antal unga män i Bredaryd för över 100 år sedan samlades för att diskutera tidens stora frågor och förbereda sig för det demokratiska genombrottet, när alla skulle få vara med och bestämma om rikets och bygdens gemensamma angelägenheter. De träffades under fem år, mellan 1909 och 1914, en brytningstid både nationellt och lokalt. De diskuterade tidens stora frågor: storstrejken 1909, behovet av sociala reformer, försvaret, kvinnornas ställning, emigrationen, världsfreden, kyrkans skiljande från staten, Bondetåget 1914 – ja till och med frågan om en gemensam valuta! Det var ett sällskap som levde i och med tidens stora frågor. Men de tog sig också an andra, mindre allvarsamma frågor, t ex ska man tro på spöken, vad ska man anse om kortspel, är det orätt att dansa? De genomförde fingerade val till landstinget och höll fullmäktigemöten för att förbereda sig inför kommande uppdrag. De antog resolutioner och skrev protokoll, utförliga, innehållsrika,välskrivna och underhållande. Dessa handskrivna dokument har på senare tid skrivits ut och digitaliserats. Tack var detta har vi som lever på 2020-talet en unik möjlighet att förstå vad som hände och vad som diskuterades i vår hembygd för över hundra år sedan. Det är som Dick Harrison skriver i förordet om protokollen att ”historien kommer till liv”.

Minnesbilder – i stället för memoarer är en ny form av memoarskrivande. Allan Larsson skildrar med bild och en kort text 51 händelser från barndomen och ett långt liv i offentlig verksamhet. Minnesbilderna spänner från åttaåringens fruktan för att kärnvapenproven 1946 skulle spränga hela världen, till första mötet med Olof Palme1956, arbetet som journalist på Arbetet, Aftonbladet, Dagens Nyheter, SVT och Tidningen Vi samt erfarenheterna som en av ”Tages pojkar”1967–69 och sex år som AMS-chef på1980-talet. Läsaren får även följa med på första besöket i Kina och ett symposium i USA:s kongress om Sveriges ekonomi tillsammans med Peter Wallenberg och PG Gyllenhammar. Han skildrar Sveriges väg till EU ”Från Metall-tal till medlemskap” och hur han under 1990-talet kom att samarbeta med Jacques Delors och Jean-Claude Juncker om en europeisk sysselsättningsstrategi och en social pelare. I en minnesbild jämför han erfarenheterna från sitt arbete för fyra statsministrar: Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Stefan Löfven. Bland minnesbilderna finns också berättelser om lokala projekt somhan medverkat i – Vamlingbo på Gotland, Mariannelund i Småland och Hammarby Sjöstad i Stockholm. En av minnesbilderna har rubriken ”Mitt största politiska misslyckande”.

Den här boken handlar om hur Sverige under 150 år utvecklats från ett fattigt utvandrarland till ett framgångsrikt industriland och välfärdssamhälle och hur tre generationer upplevt och medverkat i denna djupgående tekniska, ekonomiska, sociala och politiska omvandling. Lars Johan, född 1848, uppvuxen i fattigdom i en backstuga i Bredaryd. Han blev rallare och byggde under senare delen av1800- talet järnväg i Stockholm och Halmstad-Nässjö Järnväg. Det var ångmaskinen som lade grunden för det nya industriella Sverige under hans tid. Lars Johans arbete vid järnvägen gjorde det möjligt att spara lite, och han kunde till slut bli hemmansägare, bygga ett torp och gifta sig med sin Emma Kristina. Gustaf, deras enda barn, föddes 1897 och blev med tiden gjutare, järnvägsarbetare och fabrikör. Han gifte sig med Adelia. Det demokratiska genombrottet – med allmän och lika rösträtt – skedde under deras tid. Han blev folkrörelseman och kommunal förtroendeman, en verklig ”folkhemsbyggare”. Elektrifieringen, ”ljuset”, var det stora tekniska genombrottet under denna tid, första delen av 1900-talet. Gösta och Allan, söner till Gustaf och Adelia, födda 1936 respektive 1938, blev samhällsbyggare i praktiken och politiken. Bilismen var en av de krafter som bidrog till att förändra Sverigeunder andra hälften av 1900-talet, digitaliseringen under slutet av1900-talet. ”På samma sätt som Lars Johans och Gustafs tid var omvälvande, kan vi – när vi ser tillbaka på 1900-talets andra del – säga samma sak. Vi har levt och lever i en omvälvande tid.” Författarna: Gösta Larsson har varit anläggningsarbetare, försäljare av småhus och försäljare av energibesparande teknik samt egenföretagare. Allan Larsson har varit journalist, statstjänsteman, politiker och EU-tjänsteman.