America Vera-Zavala

"Är jag 16 år när jag kallar mig själv svartskalle för första gången? Sedan dess söker jag efter de rätta orden. Omständigheterna tvingar mig acceptera orden jag hittar: svartskalle, blatte, rasifierad. Rasism har inte varit en fråga jag vill ägna mig åt. Men hösten 2015 går jag in i en djup sorg. Jag ser rasismen klarare än någonsin. Den här texten är ett försök att bearbeta sorgen." Det är något som genomsyrar och gör sig påmint genom hela denna berättelse. Till och med den första kyssen präglas av det. Det blir en berättelse som aldrig blir privat, men djupt personlig och därför så berörande. Det är en text som med glasklar blick visar hur rasismen drabbar den som inte passar in . Det är en outhärdlig, skör, gråtande, ilsken, stolt, stark och oövervinnerlig text. Det är en text som med teoretisk skärpa och med intellektuell briljans visar hur rasism skapas, var den finner sin näring, hur den gödslas och växer men också hur den effektivt kan bekämpas och krossas. America Vera-Zavala sticker sin penna i det svenska hjärtat. Hon börjar inifrån, i landet hon erövrade som sitt eget, och slutar utifrån, iakttagande allt och alla som under åren talat om att Sverige ändå inte var hennes. Sällan har den strukturella rasismen frilagts ur sin inpackning av välvilja och självtillräcklighet med sådan precision som i denna luttrade essä. Som också är en revolutionsskrift. Svartskallarna är många. Brustna förhoppningar, krossade drömmar, kvävda liv: I can t breathe. America Vera-Zavala finner sitt eget sätt att säga det, och förnyar samtidigt svensk essäistik och samhällsanalys.-Stefan Jonsson (författare till bland annat De andra och Där historien tar slut). "Vera-Zavala är både kategorisk och karismatisk. (...) Känslan av att inte vara rätt , inte tillräckligt mycket invandrare, inte tillräckligt mycket svensk, är bokens öppna sår. Gunilla Brodrej, ExpressenAMERICA VERA-ZAVALA är dramatiker, författare och debattör. Hon blev tidigt känd som politisk aktivist inom rörelsen för global rättvisa. Hon har skrivit flera böcker om demokrati och globalisering och medverkade i Lars Noréns projekt Den polske rörmokaren, vilket resulterade i hennes debutpjäs, Concha Tu Madre. "En vittnesskildring av ett svunnet jämlikt samhälle. (...) Det är en mycket skarp, omskakande och läsvärd essä. (...) America Vera-Zavala essä borde vara en bok som borde locka till större uppståndelse i de stora medierna än vad som fallet är i dag. Var är debatten? Vad gör redaktionen på Agenda, Kulturnyheterna? Varför ska det överhuvudtaget upplåtas utrymme till Katarina Frostenssons bisarra försvarstal och dramatikern Lars Noréns stinkande dagböcker? Det rör sig om högst privata krig. America Vera-Zavalas bok handlar om hur en tredjedel av den svenska befolkningen stigmatiseras i en allt djupare polarisering." Dala-Demokraten, Ulf Lundén"Jag njuter av att ta del av hennes (Vera-Zavalas) ytterligt välformulerade analys av Sverige idag. Ett Sverige där en tredjedel av befolkningen har ickesvenska rötter och där Luciafirande plötsligt är en pseudoviktig fråga. En nyttig bok för alla oss som inte är invandrare och säkerligen en tröst för många med utländska rötter. Rekommenderas varmt!" Boktyckare, BokbloggSorgen blir en röd tråd i boken och sättet ur vilket Zavala betraktar den svenska historien synliggör nedmonteringen av den svenska välfärden. (...) Nej, varje oförrätt kan inte förklaras med rasism, men låt oss våga prata om Sveriges politiska historia och den rasism som har varit en del av den. Amanda Ferrada, Feministiskt Perspektiv "America Vera-Zavala tar i stället kampen mot rasismen genom att lyfta fram kollektivet och dem som inte har en röst." Soledad Cartagena, Flamman Vera-Zavala får en övergripande bild att åter klarna, och genom sina personliga exempel en stor sorg att väckas till liv.(...) Kraften i Vera-Zavalas verklighetsbeskrivning gör insikten aktualiserad och drabbande. Malin Krutmeijer, SydsvenskanVera-Zavala återkommer gång på gång till rasismen som retorik, vapen, medel. Hon känner den i kroppen och hon analyserar den i samhällskroppen. (...) America Vera-Zavala kombinerar skarpa intellektuella resonemang, slipade i politiska erfarenheter, med förtvivlan och tårar i boken Svartskalle. Josephine Askegård, ArbetarenJag tvekar inför att påstå att detta är årets bästa bok. Inte för att boken inte förtjänar den titeln, utan för att det känns som om det var ännu längre sen som jag läste någon så bra bok. Den är skarp, viktig, högaktuell, välformulerad många gånger mycket vackert skriven och mycket, mycket klok. Läs den! Klas Rönnbäck, Dagens bok, Litteratursajt"Hon skriver affekterat och klarsynt på samma gång. I sina bästa stunder får hon mig att tänka på Naomi Kleins exempeltäta böcker. (...) America Vera-Zavala är som bäst när pansarhinnan krackelerar." Sinziana Ravini, Aftonbladet America Vera-Zavala skriver träffsäkert om rasismens normalisering Fedja Wierød Bor ak, Borås tidningBoken är en välformad hybrid av minnesanteckning, pamflett, samhällsreportage, varvad med utsnitt av dramatik. (...) Svartskalle är stilfullt skriven, den ger läsaren livsmod och kamplust, sitt förtvivlade budskap till trots. Anneli Jordahl, Göteborgs-Posten"Personligen läste jag nyligen America Vera-Zavalas bok Svartskalle (Ordfront, 2020), den känns för min del på många vis mer drabbande och upprörande, förmodligen beroende på det djupt självbiografiska perspektivet och att den behandlar många obehagliga fall från ett nutida Sverige." Alba.nu

Kulturpolitiken står inte högt på politikernas dagordning, inte ett ämne som hamnar i partiledardebatterna eller i någon större utsträckning blir föremål för journalisternas frågor. Samtidigt påverkar kulturpolitikens i hög grad våra liv. Såväl direkt som indirekt sätter kulturpolitiken sin prägel på samhället och det demokratiska livet. Många av dagens politiska konflikter har kulturella dimensioner. Kulturpolitiken rymmer i dag såväl nya som gamla som nya ideologiska konflikter. Kulturpolitikens liv efter döden är en bok om att återuppliva en progressiv och vitaliserande kulturpolitik. Den innehåller texter om konstens och kulturens roll, bildningsuppdraget i vår tid, minskad ojämlikhet och minskade kulturella klyftor, kulturarvet i en global värld, public serviceuppdraget och kultur i digitaliseringens värld. Medverkande bland andra: Evin Ahmad, Calle Nathansson, Jonna Sima, Håkan A Bengtsson, Gunilla Kindstrand, Svante Weyler och Pelle Snickars.

Svensk nutidsdramatik befinner sig i berättandets frontlinje, prövar och omprövar ämnen och litterära tekniker. Drama! innehåller tre av de senaste årens mest intressanta nya pjäser. Djur som dör av Marcus Lindeen är ett dokumentärt drama som handlar om gränsen mellan djur och människa, och hur den kan överträdas. Starka kvinnor pinkar stående av America Vera-Zavala är en drömsk monolog som gestaltarSara Lidman under omvälvande skeden av hennes liv. Järnnatt av Mattias Brunn är en rå och osminkad undersökning av mansnormen och dess kopplingar till aggressivitet, hämnd och våld.

Sträck på dig! Segern i folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i EMU den 14 september 2003 var historisk. Men en vunnen seger varar inte för alltid. Nejet måste analyseras, förvaltas och göras synligt i den fortsatta politiska kampen. Varför vann vi? Vad gjorde etablissemanget fel? Vart är EU och EMU på väg? Hur kan vi stärka EU-kritiken? Här ställs de nödvändiga frågorna - och skissas på svar.

I Porto Alegre i södra Brasilien finns en budgetprocess som bygger på att prioriteringar i kommunens investeringar görs lokalt i öppna möten dit alla som berörs får komma. I Buenos Aires växte en deltagande demokrati fram efter folkprotesterna 2001. Men Porto Alegre och Buenos Aires är inte unika. Samma sak händer i Kerala och Bengalen i Indien, i Palestinas folkkommittéer, de olydigas rörelse i Venedig och på många andra ställen. De har en sak gemensamt. De har alla växt fram underifrån, ur en förtroendeklyfta, för att tillfredsställa sociala behov. Att tro på deltagande demokrati handlar om att erkänna att den egna demokratin har förstenats och ständigt måste omprövas. I Sverige har vi mycket att lära samtidigt som små försök att förnya demokratin görs, även om det går långsamt. Den här boken är för alla som tror att demokratin hela tiden kan bli bättre, och som vill arbeta för det.