Anders Bartonek

Minima city är en uppgörelse med staden i tre kapitel. Utifra n en rad filosofer och författare ställs fra gan om stadens situation och framtid. Trots att mörka utveck­lingslinjer och en urholkning av stadens vitalitet är tydligt erfar­bara söker sig boken fram till en minimal optimism: kanske skul­le det trots allt kunna finnas en öppning för en möjlig levande stad? Anders Bartonek är docent i filo­sofi, verksam vid Södertörns hög­skola.

Kampen om kritiken sätter fokus på kritikbegreppet och hur detta har givits olika funktioner i olika teoretiska kontexter. Med utgångspunkt i så skilda teoretiker som Carl Schmitt, Joseph Schumpeter och Niklas Luhmann liksom Theodor W. Adorno, Jacques Derrida och Luce Irigaray visar Anders Bartonek på möjligheten att tala om en kamp mellan en systemgenererande och en systembrytande kritik. En avgörande bakgrundsfigur för denna kamp är den tyske idealistiske filosofen G. W. F. Hegel, som med sin dialektiska filosofi etablerar kritikens negativa moment som systemets livsnerv. Det är denna princip som den systemgenererande kritiken bygger vidare på, men som den systembrytande kritiken vill motarbeta. Den systembrytande kritiken motsätter sig därmed en problematisk allians av system och kritik, i vilken den ser ett undergrävande av verklig kritik. Anders Bartonek är verksam som lektor i filosofi vid Södertörns högskola och har tidigare publicerat Philosophie im Konjunktiv: Nichtidentität als Ort der Möglichkeit des Utopischen in der negativen Dialektik Theodor W. Adornos (2011) liksom artiklar om bl. a. Hegels arbetsbegrepp, Hemnet och Panopticon liksom om Agambens politiska filosofi.

Antologin "Tid för Europa. Gemenskap, minne, hopp" handlar om skilda sätt att föreställa sig och erfara tiden och hur dessa relaterar sig till politiska gemenskaper i Europa. I fokus står en tysk tradition som följs från Kant och upplysningens stora förhoppningarna fram till vår samtid, präglad av minnet av krig och förödelse, men också av apokalyptiska stämningar och ekonomiska kriser. Den tyska, filosofiska traditionen är i högsta grad relevant för det samtida Europa av flera skäl. Dels har den alltsedan Kants "Kritik av det rena förnuftet" ryckt in i den intellektuella diskussionens absoluta centrum och kommit att utöva ett dominerande inflytande, inte bara över det vi förstår som filosofi i snävare bemärkelse, utan även över angränsande akademiska discipliner, inom de offentliga debatterna och i formeringen av politiska rörelser. Tysklands enande kom också att innebära att den nya politiska enheten, det kejserliga Tyskland och sedan Weimartyskland, Tredje riket, och efterkrigstidens två tyska stater, intagit en central ställning i Europas historia och därmed också i den globala historien. Sedan den tyska återföreningen efter Berlinmurens fall har detta knappast förändrats; Tysklands roll i det samtida Europa förblir i många avseenden central. Men även det tyska tänkandet förblir aktuellt och gestalter som Kant, Hegel, Marx, Nietzsche och Heidegger utövar fortfarande en enorm dragningskraft på intellektuella och politiska rörelser över hela världen. "Tid för Europa. Gemenskap, minne, hopp" innehåller bidrag av Jon Wittrock, Rebecka Lettevall, Jayne Svenungsson, Anders Bartonek, Per Månson, Fredrika Spindler, Carl-Göran Heidegren, Marcia Sá Cavalcante Schuback, Hans Ruin och Victoria Fareld.