Anders Cedhamre

Se un arbitro professionista dirige una partita perfetta, nessuno dice niente. Se ne dirige una pessima, diventa immediatamente il bersaglio dell'odio di tutti. Con questo peso sulle spalle, Jonas Eriksson è sceso sui campi da calcio più grandi e prestigiosi del mondo. In questo libro, descrive le enormi pressioni a cui sono sottoposti gli arbitri d’élite, come vengono emarginati se non mantengono il peso forma o non superano test fisici estremi. Per diciotto anni, Jonas Eriksson è stato uno degli arbitri ai vertici della FIFA. In House of Cards parla apertamente del solitario cammino verso la vetta, del perché ha smesso e di cosa accade dietro le quinte del calcio internazionale di alto livello, caratterizzato da corruzione, clientelismo e stelle egocentriche.

If a professional referee has a perfect match, nobody says a word about it. If they have a poor one, they immediately become everyone's object of hatred, solely responsible for everything. With these conditions on his shoulders, Jonas Eriksson walked out onto the biggest and most prestigious football pitches in the world time and time again. He portrays the enormous demands placed on the elite tier of referees, how they are ostracised if they don't maintain their weight or pass extreme physical tests. For eighteen years, Jonas Eriksson was one of FIFA's top referees. In House of Cards he speaks openly about the lonely path to the top, why he quit, and what happens behind the scenes in international top-flight football, which is characterised by corruption, cronyism and self-centred superstars.

Jonas Eriksson var under arton år en av Fifas toppdomare. Nu berättar han öppet om den ensamma vägen till toppen, varför han slutade och vad som händer bakom kulisserna på den internationella toppfotbollen, som präglas av korruption, svågerpolitik och egoistiska världsstjärnor. Han skildrar de enorma krav som ställs på elitskiktet av domare, hur de blir utfrysta om de inte håller vikten eller klarar av extrema fysiska tester. Gör en proffsdomare en perfekt match, säger ingen ett ord om saken. Gör man en dålig, är man direkt allas hatobjekt, ensam ansvarig för allt. Med de förutsättningarna i ryggen gick Jonas gång på gång ut på de största och mest prestigefyllda fotbollsarenorna i världen.

Jonas Eriksson var under arton år en av Fifas toppdomare. Nu berättar han öppet om den ensamma vägen till toppen, varför han slutade och vad som händer bakom kulisserna på den internationella toppfotbollen, som präglas av korruption, svågerpolitik och egoistiska världsstjärnor. Han skildrar de enorma krav som ställs på elitskiktet av domare, hur de blir utfrysta om de inte håller vikten eller klarar av extrema fysiska tester. Gör en proffsdomare en perfekt match, säger ingen ett ord om saken. Gör man en dålig, är man direkt allas hatobjekt, ensam ansvarig för allt. Med de förutsättningarna i ryggen gick Jonas gång på gång ut på de största och mest prestigefyllda fotbollsarenorna i världen.