Anders Kaliff

Boken är resultatet av ett forskningsprogram i vilket deltagarna har arbetat för att fördjupa förståelsen av de indoeuropeiska språkens och kulturernas ursprung och utveckling. Genom att förena språkvetenskap, arkeologi och religionshistoria har projektet undersökt hur språkliga och kulturella mönster kan rekonstrueras och analyseras för att belysa förhistoriska samhällen. Projektet tar avstamp i de indoeuropeiska språkens särställning som en av världens mest spridda språkfamiljer. Dessa språk delar ett gemensamt ursprung, som forskningen länge arbetat med att rekonstruera genom att jämföra språkens ljud, grammatik och ordförråd. Ändå återstår många grundläggande frågor: Hur spreds språken? Vilka samhällen bar upp dem? Och hur förhöll sig språk, riter och ekologiska omständigheter till varandra? Författarna har närmat sig dessa frågor genom en ansats där ekologi, teknologi och symboler getts en central plats – något som visat sig fruktbart för att förstå språkens och kulturernas djupt sammanlänkade utveckling.

Den svarta ryttaren och döden är namnet på en mycket spridd folklig berättelse om just en skräckinjagande man på en svart häst jagande en vettskrämd ung kvinna som emellertid lyckas gömma sig. Hon möter en vandrare som lovar att inget säga till förföljaren, som emellertid strax dyker upp. Vandraren blir livrädd och avslöjar vart kvinnan sprang. Den svarta ryttaren rider snabbt däråt. Kort därpå hörs ett skott och snart kommer ryttaren förbi med den skjutna och döda kvinnan slängd över sadeln. Hade vandraren ljugit så hade det blivit han som dödats av den skrämmande svarta ryttaren. Så gick denna historia under benämningen Hinjakta, Hindjakta eller Odens jakt i Östergötland i äldre tider, men även långt in på 1900-talet. Föga anade någon i trakten då att berättelsen utgjorde en sista kvarleva från en uråldrig, spridd myt kanske den äldsta i vårt land. Egentligen har berättelsen mångtusenåriga rötter ner i historien. Inte bara i Nordens historia. Ryttaren, hans hundar och den jagade kvinnan finns i liknande berättelser spridda i varianter i olika kulturer och epoker. Utifrån denna myt skriver författarna boken. Om författarna Anders Kaliff är professor i arkeologi i Uppsala och författare till åtskilliga uppskattade böcker i sitt ämne. Medförfattaren Terje Østigård är docent på samma institution, även han författare.

Strax utanför Uppsala finns Hågahögen, en av landets mest imponerande bronsåldersgravar. Här har man hittat spektakulära fynd efter en furstlig person som ca år 1 000 f. Kr. begravts tillsammans med enastående rika gravgåvor. Bland annat med en tredjedel av alla guldföremål vi överhuvudtaget känner till från bronsåldern. Mannen i Hågahögen måste ha haft en unik position i sin samtid, en tid då Mälardalen och Uppsalatrakten etableras som centrala områden och så förblivit in i våra dagar. Inga fysiska spår fanns dock kvar av kung Björn i Hågahögen, helt enligt vad traditionen berättar. Han hade sin gård här och det finns en stark koppling mellan den döde bronsåldersfursten och vikingatidens Sveakungar. Kungamakten vilade på föreställningen om en mytisk härstamning, tillbaka till tidigare härskare med förment gudomlig härkomst. I boken får läsaren följa arkeologernas sökande efter bitar i ett spännande pussel, och den bild som växer fram om Sveaväldets allra äldsta tid. Ett skede som i förlängningen leder fram till det svenska rike som vi ännu lever och verkar i. Boken är rikt illustrerad. Anders Kaliff är professor i arkeologi vid Uppsala universitet och har mer än 35 års erfarenhet bakom sig som fältarkeolog och forskare. På Carlsson Bokförlag har han utgivit Zsófia Torma och civilisationens vagga (2020), Källan på botten av tidens brunn (2018) och Tempel och kulthus i det forna Skandinavien (2017), tillsammans med Julia Mattes. Terje Østigård är docent i arkeologi vid Uppsala universitet. Han har många års fälterfarenhet från både Sydasien och Afrika. Har publicerat ett stort antal böcker om bl.a. förhållandet mellan kosmologi, ritual och naturmiljöer. Champagne

Indo-European Fire Rituals is a comparative study of Indo-European fire rituals from modern folklore and ethnography in Scandinavia and archaeological material in Europe from the Bronze Age onwards to the Vedic origins of cosmos in India and today’s cremations on open pyres in Hinduism. Exploring Indo-European fire rituals and sacrifices throughout history and fire in its fundamental role in rites and religious practices, this book analyses fire rituals as the unifying structure in time and space in Indo-European cultures from the Bronze Age onwards. It asks the question how and why was fire the ultimate power in culture and cosmology? Fire as an agent and divinity was fundamental in all major sacrifices. In Europe, ritual fires in relation to agriculture and fertility may also explain the enigma of cremation. Cremated remains were ground and used in fertility rituals, and ancestral fires played an essential role in metallurgy and the creation of cosmos. Thus, the role of fire rituals in culture and cosmology enables a unique understanding of historic developmental processes. For students and academics studying Indo-European culture history from the Bronze Age onwards, this book has a broad interdisciplinary audience including archaeology, ethnography, folklore, religious and Indo-European studies.

Indo-European Fire Rituals is a comparative study of Indo-European fire rituals from modern folklore and ethnography in Scandinavia and archaeological material in Europe from the Bronze Age onwards to the Vedic origins of cosmos in India and today’s cremations on open pyres in Hinduism. Exploring Indo-European fire rituals and sacrifices throughout history and fire in its fundamental role in rites and religious practices, this book analyses fire rituals as the unifying structure in time and space in Indo-European cultures from the Bronze Age onwards. It asks the question how and why was fire the ultimate power in culture and cosmology? Fire as an agent and divinity was fundamental in all major sacrifices. In Europe, ritual fires in relation to agriculture and fertility may also explain the enigma of cremation. Cremated remains were ground and used in fertility rituals, and ancestral fires played an essential role in metallurgy and the creation of cosmos. Thus, the role of fire rituals in culture and cosmology enables a unique understanding of historic developmental processes. For students and academics studying Indo-European culture history from the Bronze Age onwards, this book has a broad interdisciplinary audience including archaeology, ethnography, folklore, religious and Indo-European studies.

En kvinnlig arkeologipionjär och hennes upptäckterRedan för mer än 7 000 år sedan, fanns i delar av Central- och Sydosteuropa ett mycket avancerat jordbrukssamhälle, med stadslika bosättningar som hyste flera tusen invånare. De första spåren efter denna märkliga kultur, hittades på 1870-talet vid Tordos (Turda) i Transsylvanien. Utgrävningen gjordes av dr Zsófia Torma (1832-1899), Ungerns första kvinnliga arkeolog och en av de allra första kvinnorna i arkeologihistorien. Den här boken handlar om en enastående kvinna och hennes upptäckt - spåren efter Europas första högkultur. Möjligen skapades här ett tidigt skriftspråk, och här finns även de hittills äldsta spåren efter metallurgi. Fynden är ännu omdebatterade, av varierande skäl. Delvis handlar det om sund, vetenskaplig försiktighet, men ibland också om en rädsla för att våga tro på att så tidiga innovationer faktiskt kan ha uppstått här, mitt i Europa. Boken skildrar även den kulturella miljö där Zsófia Torma föddes och verkade - det ungerska Transsylvanien. Hennes livsgärning sammanfaller med en mycket betydelsefull period i Ungerns historia, i ett Europa som snart skulle slås i spillror i första världskrigets blodbad. Arkeologin var en ny vetenskap, och Zsófia en av dess allra första kvinnor. Hon borde därför vara välkänd i arkeologihistorien, men tyvärr är det inte så. Det är därför dags att lyfta fram henne i ljuset, liksom det Transsylvanien som formade henne och de enastående arkeologiska upptäckter hon gjorde. Anders Kaliff, född 1963, är professor i arkeologi vid Uppsala universitet, och har mer än 30 års yrkeserfarenhet bakom sig som fältarkeolog och forskare. Han har sedan ungdomen ett stort intresse för Ungerns kulturhistoria i allmänhet och den ungerska historien i Transsylvanien i synnerhet. Kaliff har på Carlsson Bokförlag tidigare utgivit böckerna Källan på botten av tidens brunn (2018) samt Tempel och kulthus i det forna Skandinavien (2017), den senare tillsammans med Julia Mattes.

Døden og gravmaterial har definert arkeologifaget som disiplin siden tidenes morgen, men selv i den antikvariske samtiden ble etnologi og folklore i liten grad brukt som kilde til kunnskap om forhistorien og oldnordiske gravskikker. De fleste gravstudier har derfor ikke analysert dødens essens: sjelens substans. Gjennom en religionsvitenskapelig forståelse av etnologi og folklore presenteres en ny arkeologisk analyse av Nordens forhistoriske gravmaterial og døden som fenomen. En studie av sjelens substans må bokstavelig talt trenge inn i hjernen, beinmargen, blodet og skjelettet, som er menneskets åndelige essens, og inn i kvinnens livmor hvor sjelen skapes og fødes. Sjelene til forfedrene kroppsligjorde seg som alver, vetter og andre åndelige vesener. Den sjelelige essens i fysisk substans var også kosmologisk kraft, som kunne brukes og misbrukes, og derfor er dette også en berettelse om sykdom og trolldom. Medisinsk kannibalisme og bruk av de døde og døden var et effektivt beskyttelsesmiddel og den sterkeste medisin i tradisjonell legekunst. I den forhistoriske medisinhistorien var sykdom direkte og personlige angrep av ulike forfedre, som levde misfornøyde i en hinsidig tilværelse i ny kroppslig form. Sjelene kunne ta utallige former som ulike vetter, noen gode og andre onde, men en ting var sikkert: De ville komme tilbake til de levende, og de var farlige for de gjenlevende. Slekten definerte de døde og de døde definerte slekten. Dødsbryllup forente derfor ikke bare de levende og døde, men også fremtidige familier og slekter av forfedre, og sentralt i denne kosmologien var de store årtidsfestivaler, som kulminerte med den tradisjonelle julefeiringen.

Famous yet forgotten, the monumental site of Haga just outside Uppsala is mainly associated with the Viking King Bjorn, though it is in fact the richest Bronze-Age grave in Sweden. The deceased was cremated and buried in an oak-log coffin, together with almost a third of all of Sweden's Bronze Age gold and gold fragments. This book presents 1200 years of interpretation and documentation of Haga, a site that will continue to fascinate and inspire archaeologists and the public at large for many years to come.