Anders Teglund

"Helt enastående"AftonbladetVid en gejmingdator i en etta i Södertälje sitter Dennis och styr över cykelbud i en chatt. Han är dispatcher på Foodora och har till uppgift att driva på de bud som är för långsamma eller ber om raster, allt för att hålla igång flödet. Ibland tycker han synd om buden, lika ofta blir han irriterad på dem och kallar dem slöa, fuskare. Han liknar sig själv vid historiens slavdrivare, klämd mellan buden nedanför honom och ledningen ovanför honom. Avskydd från båda håll. I uppföljaren till hyllade Cykelbudet flyttar Anders Teglund upp en nivå i hierarkin och skildrar en annars osynlig del av gigekonomin. Han väver samman Dennis arbetsdag med beskrivningar av slavdrivarens position genom tiderna. Här finns den privilegierade undersåten i form av medlöpare och kollaboratörer. Från Malinche, slavflickan som tolkade åt Cortés, till Josiah Henson som höll i piskan men som inte ville slå, till judiska kapos som tvingades döda sina medfångar i förintelselägren, Frederick Taylor som gjorde fabriksarbetare till robotar och mellanhanden som hämtar kobolt av tvångsarbetare i dagens Kongo. Och den som ser till att cykelbuden levererar pizzor i alla väder i våra städer. Det är en mörk berättelse om ett samhälle med allt större segregation, där bekvämligheten hos dem som har det bra går före villkoren för dem som inte har. Om hur gamla mönster återupprepas ännu i vår tid. Slaveriets spöke tycks hemsöka oss.

Vilka är de rosa buden som svischar förbi i staden? Pandemin har drabbat kulturarbetaren Anders Teglund hårt. Ur en vilja att dokumentera samtiden och för att sysselsätta sig när kultursektorn tvärbromsat tar han jobb som cykelbud på Foodora. Parallellt med budjobbet försöker han hitta nya sätt att nå ut med sin musik. Med tiden tar han sig djupare in i företagets strukturer och den mobilisering av fackligt arbete som pågår. Ju fler bud han träffar som delar med sig av sin historia, desto viktigare blir det att fortsätta cykla och att fortsätta skriva. Cykelbudet skildrar ett drygt års arbete från sadeln. Det är en bok om prekariatet, drömmar och om att anta en ny yrkesidentitet. Men också om att cykla sig igenom en kris.

Vilka är de rosa buden som svischar förbi i staden? Pandemin har drabbat kulturarbetaren Anders Teglund hårt. Ur en vilja att dokumentera samtiden och för att sysselsätta sig när kultursektorn tvärbromsat tar han jobb som cykelbud på Foodora. Parallellt med budjobbet försöker han hitta nya sätt att nå ut med sin musik. Med tiden tar han sig djupare in i företagets strukturer och den mobilisering av fackligt arbete som pågår. Ju fler bud han träffar som delar med sig av sin historia, desto viktigare blir det att fortsätta cykla och att fortsätta skriva. Cykelbudet skildrar ett drygt års arbete från sadeln. Det är en bok om prekariatet, drömmar och om att anta en ny yrkesidentitet. Men också om att cykla sig igenom en kris.

Detta är en dvd-film och en bok. Filmen hade premiär på Göteborgs Internationella Filmfestival 2013 och ges nu ut i en specialutgåva med essä av Nina Björk. Vad händer när man försöker dokumentera tillvaron? I Nu är det dokumenterat möter vi Jonas och Anders Teglunds äldre släktingar Bertil och Signild Månsson från Jämtland. Bertil har under hela sitt liv fört noggranna dokumentationer av vardagen dagboksanteckningar, stillbilder, smalfilm och VHS och detta i en hisnande omfattning. Under hela deras äktenskap har de varje sommar rest upp till sitt semesterparadis i Ryssbält i Norrbotten, resor som Bertil naturligtvis dokumenterat. Jonas och Anders beslutar sig för att vända kameran mot honom och följa med på parets sextionde resa genom Norrland. Utifrån filmen har Nina Björk skrivit en essä om hur vår tids rädsla för det som är gammalt hänger samman med dagens konsumtionsideal. Resignerat skriver hon om sorgen över tidens gång, hur våra liv består av miljontals stunder som rinner genom fingrarna: Att leva är att förlora den tid man en gång hade.