Andrej Slávik

Detta nummer av Dialoger rymmer följande teman: Den tredje kulturen, Erövra ett språk och Paradoxernas underjord.

Göteborgs botaniska trädgård firade under 2023 sitt hundraårsjubileum med buller och bång, hattparad och rosa prinsesstårta. Och visst fanns det anledning att fira! "Botan", som den kort och gott kallas i folkmun, är allmänt erkänd som en av de mest framstående anläggningarna i sitt slag, om inte i hela världen så åtminstone i norra Europa, och dess betydelse för göteborgarna själva lär vara svår att överskatta. Det finns också, liksom vid varje jubileum, anledning att rikta uppmärksamheten mot trädgårdens mer än sekellånga historia, som hittills har förblivit tämligen outforskad. Denna lilla bok handlar dock inte om Göteborgs botaniska trädgård. Istället utgör boken en påminnelse om att det fanns en botanisk trädgård i Göteborg före Göteborgs botaniska trädgård, ett förhållande som idag är i det närmaste bortglömt. Det är denna trädgårds historia som vi ska försöka komma på spåren här -- och skulle berättelsen råka hamna på villovägar är det bara en fördel. Andrej Slávik är historiker, arkivarie och trädgårdsarbetare, verksam vid Riksarkivet i Göteborg och Djupedals plantskola.

As traces left behind by the last two hundred years of profound historical change, architecture and photography contribute both to our contemporary skyline and to our image of the past. Their common history thus provides an indispensable background to every discussion of what has been called the contemporary past - that is, to modernity considered as an open problem rather than a closed historical period. Architecture can be seen as a kind of macromodernity, a social scope where the diverse discourses of modernity have assumed their most large-scale form. In analogy, photographic media constitute a micromodernity, where the underside of modern society has been registered, identified, classified, and archived. In both cases, we trace out the irregular borderline between the discursive and its opposite, the material. At this point of intersection, an interesting confrontation between traditional academic historiography and an artistic application of historical perspectives might be staged. What contribution can architecture and photography make to the exploration of our contemporary past? Victor Buchli, in his afterword, underlines the potential of such confrontations: Translation always betrays the original intention, but what might be described as the infelicities of the translation that are inherently treacherous are precisely what constitute its productive capacities.