Andrzej Stasiuk

Östra Polen, juni 1941. Fullmånen lyser över de sumpiga ängarna, de skuggiga fruktträdgårdarna och Bug, den kalla floden som klyver världen i två hälfter. På ena sidan finns tyskarna med sina stridsvagnar, lastbilar och döds­maskiner. På den andra väntar ryssarna. Och mellan stränderna skjutsar färjkarlen Lubko alla som kan betala. I skogen gömmer sig de judiska syskonen som är på väg till det förlovade landet och partisanpojkarna för vilka allt fortfarande är ett äventyr. Alla väntar, medan sommarvärmen fördunklar tankarna. En liten pojke ser och hör och lägger allt på minnet: åskdånet från de annalkande bombplanen, den skälvande jorden. Många år senare försöker författaren bringa klarhet i historien som hans pappa aldrig berättade för honom. »Stasiuk har genom en rad böcker utvecklat en europeisk blues. Europa sett från Karpaternas oansenliga småstäder, ödsliga vägar och tilltufsade människor. Tilltalet är säreget och enastående, tungsinnet vidsträckt.« Per Wirtén Andrzej Stasiuk, född 1960 i Warszawa, anses vara en av de främsta författarna i den postkommunistiska polska författargenerationen, även verksam som journalist, poet och manusförfattare. År 1992 debuterade han med »Mury Hebronu« (Hebrons murar), en samling berättelser som skildrar hans upplevelser i fängelse som värnpliktsvägrare under krigstillståndet i Polen i början av 1980-talet. Det stora genombrottet både i Polen och internationellt kom med romanen »Världen bortom Dukla« och »Nio«.

Boken "Przewóz" av Andrzej Stasiuk tar läsaren till andra världskriget. Berättelsen utspelar sig i de polska områdena ockuperade av Tyskland och Sovjetunionen. Handlingen tar sin början i juni 1941, strax före Nazitysklands attack mot Sovjetunionen. En byguide smugglar i skydd av sommarnatten personer från den ena sidan av floden till den andra. Ibland är det gerillasoldater, ibland är det judar på flykt. Snart kommer allt att förändras.

Den polska litteraturen har återknutit kontakten med jorden och utforskar det nya samhällets gränser, tabun och historiska minnesluckor. Domen över den trasgranna marknadsanpassningen är hård, vilket uttrycks i rå realism, flykt in i det förflutna eller romantisering av landets marginaler. Mitt i detta återvänder historien och religionen, fast i ny skepnad. Som bråte eller drivved som har flutit upp på stranden. Eller som spår. Spår från det förflutna, spår efter den Andre, spår efter den Förintade. Verkligheten är ett semantiskt pussel. I varje stad eller by har någon försvunnit, utrotats eller förflyttats. Föremål och byggnader har bytt ägare. De nya invånarna försöker besvärja tingen och göra dem till sina. Men något stör dessa försök. Något som skorrar och klingar falskt. Texter i urval av Irena Grönberg och Stefan Ingvarsson

En lyrisk betraktelse över resor i tid och rum. Hemma igen efter en resa sitter Andrzej Stasiuk och lystrar ut i natten: Vad är egentligen Östern, detta »­mirakelrike« som utövar en sådan magnetisk dragningskraft på honom? Vad är Östpolen, hemtrakten varifrån föräldrarna fördrevs som barn? Vad är sovjetkommunismen, som förgiftade begreppet »öst« med sin ständiga närvaro i det samhälle där författaren växte upp? Detta är inte en roman, utan summan av resor och reflexioner, skriven i en episk ström, med underbara små episoder och epifanier. ­Östern så kan man sammanfatta boken är inget väderstreck, utan ett löfte om en dimension bortom de europeiska landskapen som underminerats av det förflutnas fasor.

Här berättar den polske författaren fyra historier om avsked och död. Om farmodern, som helt enkelt tog klivet över till andra sidan; om författarkollegan Augustyn, som förlorade minnet; om den älskade hundens sista dagar; och om ungdomsvännen Olek, som under en resa till Budapest avslöjar att han är döende. Döden bär inte längre farmoderns godmodiga ansikte.

Babadag är en ort någonstans mellan Östersjön och Svarta havet, en av de där platserna som försvinner så fort man vänder sig bort. Andrzej Stasiuks reseskisser från Albanien, Moldavien, Rumänien, Ukraina, Ungern och Slovakien består av drömskärvor, skuggfläckar och sprickor i tiden. Efter hemkomsten kan han knappt själv tro att han har varit där, att han inte drömt alltihop: korna på banvallen utanför Oradea, de sönderrostade lagerhallarna, byn i Donaudeltat som långsamt sjunker ner i vattnet, skimmeln som betar mitt i Suceava...

I en gammal skåpbil reser lumphandlarna Wladek och Pawel runt bland Sydosteuropas loppmarknader och basarer. Men deras begagnade kläder från »Paris-London-New York« är inte längre efterfrågade. Plötsligt har det dykt upp billiga kopior från Kina och dumpat priserna. När Wladek en dag förälskar sig i en biljettförsäljerska vid ett ambulerande nöjesfält från Slovakien, blir de oväntat indragna i några människosmugglares kriminella verksamhet. Deras vemodiga färd genom ett slitet Östeuropa övergår i en rasande biljakt, där det inte längre handlar om några förfalskade märkeskläder från Kina utan om liv och död. Den polske världsförfattaren Andrzej Stasiuk befinner sig här på höjden av sin förmåga och berättar med torr humor och fint väderkorn för annalkande katastrofer om det sönderfallande Europa i globaliseringens tidevarv.

Introduces you to an unfamiliar Europe, grappling with the remnants of the Communist era and the arrival of capitalism and globalisation. This title offers original meditations on travel and memory.

Stasiuk's masterpiece--in line with the work of Danilo Kis and countryman Bruno Schulz--is finally made available in English in a stunning translation by Bill Johnston.

Inspired by Jack Kerouac s On the Road, Andrzej Stasiuk, Poland s most accomplished living prose writer, takes readers into the forgotten Europe.

Beim Anblick eines Mercedes die Tränen runterschlucken. In die silberne Zigarre des ICE steigen, Herbst im Herzen. Durch das Olympiastadion in Berlin spazieren und eine Zigeunermelodie aus Siebenbürgen vor sich hinsummen." Der Erzähler des Bestsellers Dojczland, ein literarischer Gastarbeiter auf Lesereise kreuz und quer durch die Bundesrepublik, verbirgt nicht, daß er lieber auf dem Bukarester Gara de Nord als am Stuttgarter Hauptbahnhof angekommen wäre. So selbstironisch spielt Stasiuk mit Ängsten, Vorurteilen und Klischees, den eigenen, den fremden, daß ihn ein polnisches Skandalmagazin als "bezahlten Einflußagenten Berlins" anprangerte.