Anette Skåhlberg

Hur lätt är det att trösta en pappa som gråter? Och hur mycket tårar finns det egentligen i en enda pappa? En historia om ledsamhet. Att vara barn och försöka göra en vuxen glad är inte lätt. Ibland måste en till och med simma genom ett hav av tårar…Många barn lever med en förälder med utmattningssyndrom eller psykisk ohälsa och boken gör att det blir lättare att förstå för barn. Bra också att se att pappor kan visa känslor och vara ledsna, och fint att familjen tar det så odramatiskt. Det tar den tid det tar även om det blir ett hav med tårar. Viktigt att se att det ändå till slut går över och att pappa blir glad igen! Ännu en viktig bok av Anette som är en mästare på att göra svåra ämnen begripliga! Marianne Nilsson, jämställdshetsstrateg, Region Värmland En jättebra bok. Både med ett rörande budskap och en historia som visar ett fint band mellan pappan och dottern. Det är lätt för barn att känna igen sig i, och förstå En viktig bok att läsa tillsammans. Jag tycker den passar särskilt bra för 4-6 år.” Tina Juhlin, bibliotekarie Det är svårt att tänka på att någon kan vara så ledsen att de gråter så länge. Pappans barn var snällt. Hon gav mat varje dag. Men hon blev ledsen för att hon inte kunde trösta. Ibland måste man försöka trösta. Säga "Oj, hur gick det?" och "Det blir snart bra igen" och snälla saker. Farmor är pappans mamma. Hon tröstade inte honom. Hon kanske inte visste hur man gjorde. Det var mysiga bilder i boken. Bosse, 5 år

Hur lätt är det att ta hand om ett nytt liv som föds? I den här sagan är föräldern lycklig och glad men väldigt nervös ur den ska ta hand om det lilla liv den har fått ansvar över. Tack och lov kan den lilla nyfödda berätta vad som är bra att föräldern tänker på. En historia om barnkonventionen och om kärleken till ett barn. Den här boken var viktig för mig att skriva. Som barnrättsaktivist och barnrättsstrateg är barnens rättigheter och hur barnen mår mitt främsta fokus. När jag som författare skriver mina böcker så gör jag det även med detta i åtanke. Den här boken kom till för att jag saknade någon slags litteratur som på ett lätt sätt kunde ta in barnen i tänket omkring barnkonventionen och med den här boken är det också väldigt mycket lättare att börja prata om det ute i klassrummen eller hemma. Barnen är det viktigaste vi har. Anette"Välkommen till världen lilla duDet är jag som är din förälder nuMen jag har aldrig tagit hand om någon som digSnälla du, kan du lära mig?" En saga om att lära sig bli en bra förälder. En saga om barnkonventionen.

När mamma är ledsen blir Liten full med ledsamhet, men när mamma blir glad igen är det bästa Liten vet. En historia om kärlek men också en historia om att vilja synas när någon inte orkar se.

Elvira är gammal och bor på gatorna. När hon hittar babyn Ella i en korg med skylten "Vem kan älska Ella?" bestämmer hon sig för att ta hand om henne. Men när Ella är sex år gammal orkar inte längre Elviras kropp att leva. Ella måste hitta en ny familj, någon ny som kan älska henne. Så en dag hittar hon Anton och Adam. De verkar så lyckliga. Ella flyttar i hemlighet in i deras stora klädkammare, tills en dag ... Att läsa själv! En kombinerad längre saga tillsammans med lättlästa rader. På varje uppslag finns ett längre textstycke att läsa högt och ett kortare på två-tre rader med versaler för den som lär sig läsa själv. Detta är en uppdaterad nyutgåva 2022. Första upplagan utkom 2009. Sagt om boken:"Man blir berörd av Ellas öde, och boken visar att äkta kärlek övervinner allt. /.../Det är välgjort och lilla Ella är helt bedårande." / Marja Beckman, Tidningen Kulturen "En fantastisk berättelse som jag rekommenderar varmt. / Karin Eggert, BiF (Biblioteket i Fokus) "En vacker och sorglig, men ändå hoppfylld berättelse som berör svåra ämnen utan att dramatisera. Bilderna är jättevackra och sagolika./.../Att använda sig av boken är ett bra sätt att beröra ämnen som hemlöshet, kärlek, fattigdom, utanförskap, homosexualitet och fördomar... det finns mycket att prata om." / Carola Lindström, Barnboksbloggen, Allt om Barn

"Jag kommer ihåg hur jag sprang omkring och lekte. Ibland när det varit som mörkast och mest outhärdligt, då har jag tänkt på de lekarna och skratten som jag var uppfylld av, och då har jag kunnat stå ut med ännu en dag. Efterhand har just de vackra minnena bleknat och det enda minnet som står högt över alla andra är det minnet när de lämnade mig. De som var mina föräldrar. De lämnade mig och fick pengar i utbyte. Jag var sju år då. Inte förstod jag vad jag skulle vara med om. Det var nog tur för annars hade jag dött där i det ögonblicket när jag såg dem försvinna bort från det hus som för all tid skulle bli mitt hem. Hem. Kunde jag kalla en plats för hem där jag bara hade upplevt rädsla och smärta? Kunde jag säga att jag hade ett hem ens när jag aldrig upplevt trygghet där? När det inte fanns en enda som på riktigt brydde sig om mig. Inte förrän alla trodde jag var död. Det var under mitt tionde levnadsår som det hände. En tidig morgon. Jag var sårad. Skadad. Men då visste jag inte vad jag vet nu. Att det går att födas på nytt i en matta..." Varför har jag skrivit den här berättelsen? Det finns vissa saker här i världen som gör mig rasande. Ursinnig. Jag är en stor barnrättsaktivist som alltid i alla lägen tar barnens sida i första hand. Barnen behöver all kraft de kan få; särskilt när de måste handskas med vuxna i deras liv; som varken respekterar eller lyssnar: En av de sakerna som gör mig mest ursinning – är barnäktenskap. Tolv miljoner flickor gifts bort som barn varje år enligt Unicef. TOLV MILJONER! Det är många fler människor än det bor i Sverige. Varje år! Jag har varit upprörd över det här väldigt länge och blev därför inte förvånad när Kahlil en kväll kom och besökte mig. Hon hade gråtit sig till sömns och vaknat igen och kommit till mig i sina drömmar. Hon berättade sin historia och jag led med henne. Kahlil är en av alla de tolv miljonerna. Hon är på inga vägar ensam. Jag önskar vi kunde säga hon var ensam om att vara med om något sådant hemskt. Men det är hon inte. Hon delar sitt öde med tolv miljoner varje år. Tolv miljoner flickor som mot sin vilja gifts bort som barn med en vuxen man för att bli hans fru. Därför finns den här boken. För att ge röst och kraft till alla dessa flickor. För att ge ord och låta samtalen födas över läsningen. Det är INTE rätt att gifta bort ett barn med en vuxen. Kahlil är sju år gammal när det händer henne. Tre år senare får hon hjälp av några som försöker rädda henne. Men hur lätt är det att fly från någon som är fast besluten att äga en...

En bok om känslor för barn. Hur mycket hen är du? Eller är du kanske hun idag? Eller är det till och med så att du är hån? Alla känslor är viktiga och bra att ha. Det är härligt att känna känslor varenda dag. Möt familjen h som av dessa fem består: hun, hin, hån, hyn och hen. Försök nu lista ut vem som är vem: arg, exalterad, ledsen, rädd eller glad. Olika känslor men vem av alla är vad? "Känn med hen inbjuder till dramalek kring våra känslor. Budskapet är att alla känslor är viktiga, och vi presenteras för en färgglad familj bestående av fem skojigt tecknade fantasifigurer som var och en symboliserar en känsla. Först möter vi den rosa drakliknande figuren hen som skrattar hela dagen och i bilderna avspeglas hens glädje tydligt med stora gester och drastisk mimik. Det är skönt att vara glad menar berättaren och uppmanar läsaren att härma figuren. Till den märkliga familjen hör också den ledsna blåa hun, arga gula hin, rädda gröna hån och lila hyn som far omkring i ett lyckorus. Berättaren förklarar att man mår bra av att visa sina känslor och gör det lyssnande barnet delaktigt genom att ställa frågor och be det att imitera de beskrivna känslorna. Språkets spontana lekfullhet och bildernas komiska överdrifter gör boken tacksam att dramatisera och lockar lätt till skratt under högläsningen. Den rimmade texten har ett lättsamt flyt och skapar med de uttrycksfulla bilderna och den varierande textstorleken en fin helhet. Boken rymmer en humor som tilltalar små barn och är ett utmärkt stöd vid samtal eller dramalek kring känslor. Författaren Anette Skåhlberg är även dramatiker och filmare, och har tillsammans med illustratören Katarina Dahlquist skapat ett flertal barn- och ungdomsböcker." /Boel Peterson, BTJ ( Häfte 13105)." Medan hendebatten rasat har Uppsalaförfattaren Anette Skåhlberg sedan länge legat i framkant gällande det könsöverskridande och med att visa upp olika familjekonstellationer i sina böcker. Och visat en beundransvärd öppenhet mot det så kallat olika. I Känn med hen tar hon steget vidare med ett lekfullt leende i mungipan och helt i linje med de värdegrunder som hon visat i tidigare böcker. Här är det inte bara okej att vara det så omtvistade Hen. Här flödar det av Hun, Hin, Hån och Hyn som alla har rätt att känna olika känslor. På så vis visar Skåhlberg att det är okej att vara precis den man vill vara men också känna precis det som passar en." /Maria Nyström, UNT." I uppsluppet rimmande, skrattande och skrålande rader möter vi den känslosamma familjen h, som inte bara består av hen utan också hyn, hun, hån och hin. Det är långtifrån någon könspolitisk pamflett, utan handlar framför allt om att ha skoj med språket!" /Ann Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad.

"Jag heter Nova Haddad-Mazin och min mamma heter Saya och min pappa heter Orhan. Min bror heter Roy och min syster Jana. Vi hade en syster till men hon dog när hon gick hem från skolan. Det var för två år sedan och ända sedan dess har mamma och pappa pratat om att vi ska flytta till ett annat land. Jag har en fot mindre än de flesta. Men jag är glad att inte mer försvann. För min syster blev det värre. För Pela tog det slut. Jag kastades åt sidan och blev av med halva foten. De var tvungna att ta resten när jag kom till sjukhuset. Pappa har låtit bygga en specialsko till mig för att det inte ska märkas. Men det är klart det märks. Jag gillar hursomhelst hur han försöker göra det bra för mig. Pappa är tandläkare och mamma klipper håret på folk. De är säkra på att de kommer få jobb dit vi ska. Människor behöver alltid laga tänder och klippa sitt hår, sa pappa så sent som i morse här på båten. Han är nöjd att vi är på väg bort från det som höll på att bli hela familjens död. Just nu känner jag mig orolig för det stormar väldigt och båten kastas fram över vågorna..." Varför en bok som Rött vatten? Att lämna allt för att hitta en trygg plats att vara på. Att kunna leva utan att vara rädd för att hela tiden bli dödad eller att någon i familj blir dödad. Det är sådant som vi är vana vid att slippa tänka på. Men alla de som flyr från sina hemländer. Bort från krig. Bort från att ha varit jagade eller hotade. De lämnar allt de äger för att få en chans att leva. Det är svårt att föreställa sig den fruktansvärda resa många är tvungna att stå ut med för att komma fram till en plats de hoppas kunna ha som sin. Självklart ska vi hjälpa varandra. Självklart ska vi öppna vårt land så de kommer hit och kan känna sig trygga. Så deras barn blir trygga och får en chans att gå i skolan. För det skulle väl vi vilja att andra gjorde för oss? Nova kom till mig och min skaparkraft i hjärnan en dag när jag inte kom med tåget. Det var något fel på spåret och jag skulle istället åka buss vidare dit jag skulle. När jag klev på bussen var där en familj med famnarna fulla med väskor och kassar. Det var en ganska stor familj med fyra barn och föräldrar. De såg trötta och slitna ut, särskilt barnen. Jag hade med mig en förpackning med havrekex i väskan. Ifall jag skulle behöva något snabbt att äta på. Den var helt oöppnad så jag tänkte att de kunde få den. Jag sträckte fram den till ett av barnen samtidigt som jag mötte mammans blick. Var det ok att jag gav henne kexen? Mamman log mot mig men slog sedan undan blicken. Jag satte mig på en plats en bit bakom dem. De skulle gå av före mig förstod jag snart. Men vi åkte samma resa i nästan en halvtimme. Jag såg hur barnen satt och smaskade på kexen. Det gjorde mig glad. Just när de skulle gå av kom ett av barnen framspringande mot mig och sträckte fram en kastanj till mig. Jag såg efter dem genom fönstret när vi åkte iväg och jag hoppades att det skulle gå bra för dem. Att de skulle hitta sin plats att vara på och få stanna. Kastanjen hade jag kvar i jackfickan under flera år. Som en liten stresskula låg den där i fickan och fick mig lugn när jag lekte med den mellan fingrarna. Jag önskar att vi alla kunde hjälpas åt att se till att de som vill komma hit och bo här och arbeta här och leva här och älska här och ha ett liv här får det. Det är väl ändå därför som vi är här på denna planet jorden. För att visa att vi är människor, humana och medkännande som bryr oss om varandra. I dessa tankar föddes Nova i mitt inre, och hennes röst tog sig över haven för att berätta sin historia.vFrågan är egentligen vilket land kommer hon ifrån och vilket land ska hon till. Är det kanske så att det som just nu händer i världen med människor som flyr från platser, lika gärna skulle kunna vara det omvända? Att det var till dem vi flydde för att bli trygga? Hur skulle det gå för oss då?

Låt dina vänner skriva i den här boken och lär känna dem bättre. Det blir en karta över vilka de är, dina vänner och de du känner. En bok som blir ett fint minne om alla som du möter på din väg genom livet." I hela mitt liv har jag gillat Mina vännerböckerna. Jag har haft väldigt många som jag har skrivit fulla genom åren. Tyvärr blev de allesammans förstörda i en källares översvämning i mitt förråd för en del år sedan. Men alla minnen från böckerna och alla vänner som har fyllt i, till och med människor jag knappt känt fick mig länge att läsa om och om igen, och må bra. Jag tyckte om de där sidorna som blev ett slags fotografier fast med ord.. Jag minns särskilt en gång när jag åkte tåg och mannen bredvid satt och läste. Jag var runt tjugo och han var någonstans mellan sjuttio och åttio. Jag frågade honom om han ville fylla i min Mina vänner-bok och det ville han. Sedan bjöd jag honom på fika som tack. Jag kommer ihåg att jag gillade att läsa det han skrivit länge efteråt, eftersom det var som att få en bit livshistoria i sina händer. Nu har jag bestämt mig för att göra en egen Mina vänner-bok. Därför har jag nu samlat allt det som jag tycker vore kul att svara på och också att låta andra svara på, i denna bok. Jag hoppas du som har den här boken får den fylld med människor, liv och vänner och andra du känner, och till och med en och annan främling. Det är genom alla möten som vi växer som människor, och det är härligt att lära känna sig själv genom andra. Ha fina steg på den vägen. Och mycket nöje med boken!" Anette Skåhlberg

En bok med både en saga OCH en massa fakta omkring De Globala målen 2030 och vad vi behöver göra för att rädda Jorden. Långt ut i världsrymden fanns en gång en planet. Planeten kallades för Jorden av de varelser somlevde på den. Det var en vacker planet. Alla levde i fred och lycka. Men så en dag…Det här är berättelsen om alla de varelser som lever på Jorden; Kryparna, Klättrarna, Simmarna, Smygarna, Grävarna, Flygarna och Hopparna. Det är också berättelsen om vad som händer när varelserna en dag vill ha mer än vad de behöver, när de glömmer bort att ta hand om varandra och när deras planet Jorden börjar må riktigt, riktigt dåligt…Författare: Anette SkåhlbergIllustrationer och design: Joanna Andersson och Jessica Edlom Men vad betyder ”de Globala målen 2030”? Vad är det för något? Vaddå för mål? FN är ett globalt forum där många länder har gått samman för att arbeta för att det ska bli fred i världen, och för att det ska bli bättre ekonomiskt och socialt för alla. På FN:s toppmöte den 25 september 2015 godkände världens stats-och regeringschefer 17 Globala mål och Agenda 2030 för hållbar utveckling. Världens länder har åtagit sig att från och med 1 januari 2016 fram till år 2030 leda världen mot en hållbar och rättvis framtid. Här i boken finns de 17 målen förtydligade och vad var och en handlar om. Innan du börjar läsa lite mer om de olika målen kan det vara bra för dig att veta att det just nu (i september 2021) bor 7,8 miljarder människor i världen. För att du lättare ska kunna tänka dig hur mycket det är, kan du tänka så här: Om du har en miljon människor i en jättestor hög och sedan gör tusen likadana högar – då har du en miljard. Tänk dig sedan att du gör det nästan 8 gånger till. Då har du hela världens människor. Eller: Om alla människor skulle stå på Öland som är 1342 km2 stort så skulle 6 personer stå tillsammans på en kvadratmeter, och då skulle det få plats 8 miljarder människor på Öland. Eller: Om alla människor skulle stå på en fotbollsplan som är 60 meter bred och 90 meter lång, alltså 540 m2, och alla människor skulle stå väldigt, väldigt tätt, packade som sillar, och det då skulle bli 12 personer på varje m2 – då skulle det vara 6480 personer på varje fotbollsplan. Hur många fotbollsplaner det skulle behövas för att hela världens människor skulle få plats? En miljon tvåhundratusen fotbollsplaner. Eller: Om alla människor skulle ta varandra i handen så de fick en meter var att stå på, då skulle de stå runt jorden i 195 varv. När du har läst om alla målen – läs boken en gång till! Fråga dig själv – hur många av målen har du koll på? Vilka mål jobbar du själv med för att uppnå?

This story is about saying no. We tend to say yes because we are taught that saying yes is nice; as a good host, a good friend, a good child or just a good human being. BUT sometimes it is better to learn to say NO. If we say yes when we don´t want to, we are instead saying no to ourselves. That is so much worse than saying no to others and yes to oneself.

In dieser Geschichte geht es ums „Nein“-sagen. Wir haben die Angewohnheit „Ja“ zu sagen. Uns wurde beigebracht „Ja“ zu sagen um freundlich zu sein, ein guter Gastgeber, ein guter Freund, ein gutes Kind und so weiter. ABER wir müssen auch lernen und üben „Nein“ zu sagen, denn wenn wir immer „Ja“ sagen, selbst wenn wir es gar nicht wollen, sagen wir Nein zu uns selbst und das ist viel schlimmer als Nein zu anderen zu sagen und Ja zu uns selbst.

Att hitta rätt plats för bajset är inte lätt. Bajset är inte nöjd. Vägrar komma ut. Pottan känns för hård och sängen är för mjuk. Men det börjar bli bråttom. VAR passar det bäst att bajsa?

En liten historia om hjätemod. Även fast en är liten går det att vara modig när en bror behöver räddas. Syskonkärlek och spänning i en och samma historia.

Under medeltidsveckan på Gotland blir Tobias Sköld träffad av blixten mitt under en lajvsammandrabbning och hamnar i koma. Hans fru Mari Sköld drabbas av psykos och i det trauma som följer är hon övertygad om att hon är den drottning hon agerar i lajvet med uppdrag att föritnta allt ont i världen. Hon är obarmhärtig och fast i sin egen fantasi om verkligheten...*Mörda bara på kontorstid är ni snälla för det är lättast att få barnomsorg då, tänker Lara Lind, utredare på roteln Grova brott i Uppsala. Den senaste tiden har hon funderat på om hon borde byta tjänst eftersom arbetet mer och mer tar över hennes privatliv. Bara den här gången, tänker hon i det höstkalla Uppsala där våldsamma krafter drar fram och ger Lara nya mord att utreda, samtidigt som mördaren kommer henne allt närmare in på livet...

Klart du vill leka klart när du leker. Klart du vill fortsätta i ditt eget äventyr. Men andra vill inte se dig leka ensam. Vill att ni leker tillsammans. Du har inte hjärta att säga nej. Fast du innerst inne längtar efter att vara själv med ditt eget äventyr. Eller få äta ditt godis själv. Eller få slippa göra sådant som andra vill. Tänk vad skönt det vore att skrika NEJ då. Det här är en bok om att säga nej. Ibland bubblar nejet inom oss och vi längtar efter att det ska komma ut. Men det är svårt att släppa loss det. Frågan är - ifall vi släpper lös det, kommer det gå att stoppa då? En bok om vikten av att säga NEJ.

"När Molly kommer hem lägger hon ur fisken från väskan på köksbänken. Hon tänker göra läxorna först innan hon rensar den. Medan hon sitter där och skriver matteläxan så hör hon plötsligt en röst som säger – Snälla släpp ner mig i vattnet. Hon tittar förskräckt upp och vänder blicken mot diskbänken där fisken ligger. Hörde hon fel eller? Det var väldigt svagt och hon inbillade sig säkert. När hon tar upp pennan för att börja skriva på talet hon just räknade på, så hör hon igen samma röst – en svag och utmattad röst som än en gång ber om Mollys hjälp. Släpp ner mig i vattnet snälla... Molly skyndar fram till diskbänken och tittar mot fisken. Och blir helt chockad. För mitt i det skimrande fiskskinnet avspeglar sig ett barnansikte. Släpp ner mig i vattnet säger det, och till och med rör på munnen i fiskskinnet. Skrämd fyller Molly diskhon med vatten och släpper ner fisken. Sedan ringer hon Walter. Kom genast hit Walter. Du måste komma hit nu. Nu! Fisken som vi fångade – den har börjat prata..." Varför har jag skrivit Fiskens Hemlighet? Jag älskar tanken att det finns varelser och världar långt ner i djuphaven som vi ännu inte känner till. Vad vet vi? Det kanske är fullt möjligt att det finns liv därnere så som vi inte trodde det skulle gå men att det som pågår därnere utvecklas i sin takt utefter vad deras behov är. Jag vill veta mer. Jag fantiserar om hur det kanske är. Det är helt fantastiskt att vi vet mindre om djuphaven än världsrymden. I dessa tankar föddes Fiskens hemlighet. Jag vill att vår verklighet så som vi känner till den ska få möta djuphavens verklighet (fast det är ju fantasy) Det kanske finns massa liv därnere? Allt liv där kanske finns för att jordens inre är lika varmt som solen. Vad vet vi som behövs för att det livet därnere ska kunna existera? Det är rätt otroligt att vi vet mer om vår världsrymd än våra djuphav som är på vår egen planet. Den kände ubåtsdesignern Graham Hawkes sa att våra raketer är riktade åt fel håll och att vi istället borde göra allt vi kunde för att utforska djuphaven. Jag är beredd att hålla med. Tänk att det på vår planet finns 60% vatten och 90% av det vattnet är djuphav. Det är fortfarande över 90% som är outforskat. Vad månne gömma sig längst ner på djupen? Är det kanske till och med så att det finns öar och samhällen där? Vem vet...

Lina vill inte att hennes pappa ska bli arg. Han blir det så lätt. Lina försöker göra precis som pappa vill men ändå blir det fel och inom henne skriker det av ledsamhet. Nea försöker låtsas som om hon är populär och har vänner. Mamma tror henne och bjuder hem de som Nea i skolan retas av. Inom henne skriker det av förtvivlan. Vad händer när dessa båda möts och hittar kraft hos varandra? Vad händer när ledsamheten, förtvivlan och ilskan växer sig till ett djur som måste ut?” När vi kom in i bilen slog han till mig. Inte särskilt hårt. Mer som att markera. ”Du gör aldrig aldrig aldrig om det där! Förstår du det! Jag vill inte att alla ska tro att jag är en dum pappa bara för att du är en mesig liten skithare!””Anettes tankar om bokenVarför har jag skrivit den här boken? Ni som har träffat mig vet att något som inspirerar mig extramycket när jag skriver – är min ilska och när jag skrev den här boken började jag med att vara jätte jätte jättearg. Att behöva må dåligt för att någon annan mår dåligt med sig själv. Att behöva stå ut med att bli illa behandad på grund av att den som gör det har egna problem. Det är svårt när en är ett barn som har föräldrar som mår dåligt inne sig själv och tar ut det på barnet. Det är också jobbigt att ha vänner som är elaka fast de egentligen är ledsna i sig själva. Då behövs djuret resa sig inom oss och skrika ett nej. Göra oss starka. Värna om oss själva. Inte gå med på att bli illa behandlade. Men hur lätt är det? Det var då jag bestämde mig för att låta djuret födas för att hjälpa till med det. JAG blir rasande på alla de som är vuxna och som inte kan behärska sin ilska mot barn. Jag blir också upprörd över hur någon kan vara elak mot någon annan i t ex skolan. Ingen har rätt att kränka någon annan. Varken barn eller vuxna. Alla ni som läser den här boken, snälla ni, låt oss behandla varandra med respekt och hjälpa dem som behöver när vi ser att någon beter sig illa mot dem. Låt oss alla säga ifrån till kränkningar och både fysiskt och psykiskt våld. Vi behöver alla hjälpas åt att bli starka och tro på oss själva så vi kan säga nej när vi känner att någon behandlar oss illa. Låt oss alla bli Djuret för varandra som fyller oss med styrka och kraft. Hoppas ni gillar boken lika mycket som jag gillade att skriva den! Vill ni prata om det som händer i boken eller har frågor så går det alltid bra att skriva ett meddelande till mig på www.anetteskahlberg.com/kontakt. På www.anetteskahlberg.com/barnenssida ”Stöd till barn” finns länkar och telefonnummer dit du kan vända dig om du behöver prata med någon.

””Kom inte upp Said, kom inte upp! Jag vill inte att du ser mig så här!” Om någon inte vill att andra ska se så är just den meningen den mest korkade att säga – jag klättrade snabbare än jag brukade uppför repstegen för jag var helt otroligt nyfiken. Men när jag såg hennes ansikte stirra mot mig däruppe bland alla kuddarna, var jag på väg att falla ner tillbaka igen.” Varför svimmade mamma när hon såg Said? Och varför hade Said nästan ramlat nerför trädkojan när han sett sin bästa kompis Nora? Vad var det för konstig smitta som spred sig genom skolan? Och vad ville egentligen vikarien Majvor när hon kom in genom fönstret? Vem var hon? Många frågor men kommer Said hinna få oss att förstå så vi kan hjälpa, innan det är försent? En historia om det omöjliga som blir möjligt och om en värld som visar sig helt annorlunda än vad Said har trott. Jag älskar fantasy och science-fiction. I den här boken blandar jag båda och det blir en saga som jag själv både njuter av att skriva och att läsa. Berättelsen om Said och den mystiska vikarien som får helt nya saker att hända, är för mig en förvandlingshistoria i flera lager. Jag tänker mycket på hur jag själv brukade fantisera om alla olika vikarier vi fick i skolan – jag brukade leka med tanken att de var helt andra varelser som skulle ta makten över klassen eller experimentera med oss. Det är så mycket som vi inte känner till. Det är så mycket som skulle kunna hända. Iallafall vill jag tänka att det är så. Därför finns Barnen utan ansikte. Jag frågar mig själv: Vad händer när varelserna från ett annat solsystem plötsligt tar över barnens kroppar?

”Jag har en ryggsäck. I den har jag allt jag som är viktigt. Jag behöver ingenting annat. Jo förresten, lite mat ibland. Att bo på gatan. Att inte ha ett hem med ett eget rum eller en egen säng. Att inte ha en dusch eller toalett, eller ens mat så du blir mat varje dag. För Julian är det vardag. Julian har en ryggsäck med allt han äger. Den har han med sig när han och hans bror följer pappan runt på stan. Mamma har försvunnit men Julian är säker på att hon ska komma tillbaka en dag även fast pappa tror att hon är död. Det enda som Julian verkligen längtar efter är att få fira en mysig jul tillsammans med sin familj, han tänker göra allt han kan för att det ska bli verklighet.” En jul trots allt ! Den här boken gör dig varm inombords oavsett årstid. En bok som får dig att tänka efter.”/Stefan Ste Andersson”En gång i mitt liv har jag varit tvungen att sova utomhus. Det var jätteläskigt.”/elev i åk 3”Jag tycker synd om Julian att han inte kan berätta i skolan om hur han har det.”/elev i åk 4”För mig skulle Julian få sova i min lekstuga. Där finns en säng.”/elev i åk 4

Gordon den tredje springer i panik genom skogen och letar efter sin familj. Under hela sitt åttaåriga liv har han aldrig varit mer rädd. Han måste hålla sig gömd för de hårlösa som jagar honom. Men vart ska han ta vägen?... Varför har jag skrivit den här boken? När jag tänker på alla människor som är tvingade att fly från det som borde vara deras trygghet, deras hem och den plats de ska utvecklas och växa på, så blir jag arg. Inte bara arg utan också ledsen. För det svåra med att vara själv i världen är att inte veta vem som vill hjälpa. Jag tycker att människor som flyr till ett annat land eller en annan plats är fantastiska eftersom de inte ger upp. De tar sig dit de inte vet vart de är på väg men vill hitta någonting som välkomnar dem och ger demtrygghet. Att få ett liv, att hitta ett samhälle där de kan ingå. Oavsett om du råkar vara en Gordon eller råkakomma från människorna eller något annat, så har du rätt att få finnas och utvecklas och växa. Min uppmaning till alla er som läser detta är denna:Låt oss alltid hjälpa de Gordon vi möter på vår väg och se till att de känner sig hemma.