Anna Sparrman

Kulturskolan är en av de främsta samhällsinstitutionerna för barns och ungas självvalda kulturella bildning. I motsats till det traditionella skol­väsendet är verksamheten frivillig och det finns inga kursplaner eller andra officiella dokument som styr innehållet. Det gör att den enskilda kulturskolan har stora möjligheter att utforma sin verksamhet med utgångspunkt i lokala förutsättningar. Pedagogik för kulturskolan vänder sig till dem som vill förstå kulturskolans idé och praktik, men också till dem som vill inspireras att forma en verksamhet som utgår från barns och ungas rätt att uttrycka sig konstnärligt. Exempel på teman som författarna tar upp är inkludering och ett bredare deltagande, specialpedagogik och hur en kulturskola med demokratiska mål kan fungera i praktiken. Utöver pedagogiska frågeställningar, kulturskolans historia och barns och ungas olika möjligheter diskuteras även gemenskapen med civilsamhälle och folkrörelser samt hur ett kreativt ledarskap kan se ut.

Finns det egentligen något som är normalt? Om svaret är ja: innebär det att allt annat är onormalt? Om svaret är nej: innebär det att vi alla i själva verket är mer eller mindre (o)normala? Och hur reflekteras, diskuteras och problematiseras dessa frågor inom barnkulturen i samtida och historiskt perspektiv? Temat för Centrum för barnkulturforsknings årliga symposium 2018 var Barnnorm och kroppsform – om ideal och sexualitet i barnkulturen. Det handlade om krav och ideal som kringgärdar den verkliga och fiktiva barnkroppen samt om barns och vuxnas idéer om sexualitet, sexuella identiteter och könstillhörigheter. Vi analyserade nakenhet i visuell kultur, skönhetsideal i barnfilm, barns frågor om kropp och sexualitet, scenkonst för barn och unga med funktionsvariationer, pojkfysiologi i litteratur, sex i läromedel, selektering inom barnidrott, fetma i bilderböcker, bloggar om ätstörningar och mycket mer. I denna antologi har elva av symposiets talare omvandlat sina föreläsningar till artiklar som riktar sig till en bred läsekrets av kulturarbetare, pedagoger, forskare, studenter, kreatörer, kulturtjänstepersoner, bibliotekarier och alla andra med intresse för barnkultur. Som en röd – eller kanske regnbågsfärgad – tråd löper genom boken idén om att alla de normer och ideal som genomsyrar barnkulturen skapas och upprätthålls av människor. Därför kan de också omskapas eller avskaffas av människor. Exempelvis oss; vi som skriver och ni som läser detta! Innehållsförteckning - Reslig, blond och snar till våld - kroppen i den svenska pojkboken, Magnus Öhrn - Estetiseringen av barnkroppen: några filmhistoriska nedslag, Malena Janson - Blir du valbar, lille vän? Det självreflekterande barnet i urvalssituationer, Magnus Kilger (Idrottsliga) tjejsamtal - om tonåriga baskettjejers genus- och feminitetsskapande, Julia Rönnbäck - MELO Collective - gränsöverskrivande scenkonst för alla sinnen och funktioner, MELO Collective - "En inkluderande kulturskola"- för alla funktionsvariationer?, Adriana Di Lorenzo Tillborg - "Rumpan är stor, men buxan år trång". Bilderboken ur fettstudieperspektiv, Mia Österlund - Ätstört flickskap i bloggar, Ann-Charlotte Palmgren - Hångel, sex och nakenhet - bilder, blickar och barn, Anna Sparrman - Rätt att veta? Om barn, unga, sexualitet och kunskap, Jenny Bengtsson - Bland drakar och dragqueens. En saga, Robert FUX med flera

Den här boken handlar om visuella kulturer i barns vardagsliv både på fritiden och i skolan. Hur använder barn det visuella för att ta sig fram i världen och för att både förstå och skapa sig själva? Frågan besvaras genom att se hur barn förhåller sig till så skilda fenomen som färgen på väggarna inne på toaletten, varför Grönland är vitt och Island grönt på kartan och ifall en prins kan ha en kjol eller inte. Författaren belyser skillnaderna mellan barnkultur och barns kultur. Hon diskuterar även betydelsen av att både seende och barndom är avhängiga vilken tid vi lever i och vad ett kompetent barn kan vara. Dessutom diskuteras vad idolskap kan innebära ur barns perspektiv. Boken vänder sig främst till lärarstudenter och till verksamma inom förskola, skola och fritidshem. Den vänder sig även till studenter inom estetiska ämnen och mediekommunikation som vill förstå barns användning av visuella kulturer. Utöver det erbjuder boken intressant läsning för föräldrar och föräldragrupper som vill fördjupa sina kunskaper om visualitetens betydelse för både lärande och nöje.