Anna Tunlid

Förväntningarna på naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk forskning är högt ställda i dagens samhälle. Statliga och privata finansiärer, näringsliv och allmänhet förväntar sig att de stora resurser som satsas på forskningen ska ge ny grundläggande kunskap men även skapa ekonomisk tillväxt och förbättra livskvalitet och hälsa. Även om förväntningarna har skruvats upp är dessa tankegångar inte nya. Sedan andra världskriget har staten försökt styra vetenskapen så att den kan uppnå sina dubbla syften. I arbetet har politiken samverkat med ledande forskare och representanter för det svenska näringslivet. I Det forskningspolitiska laboratoriet diskuterar en grupp forskare hur förväntningarna på vetenskapen har utvecklats från 1900-talet tills idag. Bokens fallstudier beskriver den parallella utvecklingen av forskning och forskningspolitik och fokuserar på på förväntningarnas betydelse. Boken ger dessutom en översikt över forskningspolitikens utveckling och synliggör därigenom de långa linjerna i dess historia.

”En människas biografi börjar långt före födseln och fortsätter långt efter döden. Den hänger ihop med natur och tid, den lever och dör beroende på väder och vind och vård. Den formas av föräldrar och av dem som minns eller föresatt sig att lyssna på vad som finns kvar, spåren i gräset eller i arkiven.” Gunnar Broberg, Mannen som ordnade naturen (2019) Den 9 november 2022 hölls ett minnesseminarium om idé- och lärdomshistorikern Gunnar Broberg (1942–2022) och hans forskargärning, arrangerat av avdelningen för idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet. Föredragen, som här ges ut under redaktion av David Dunér, Svante Nordin och Anna Tunlid, ger olika infallsvinklar på Brobergs bredd och mångsidighet, av hans betydelse som akademisk forskare men också av de avtryck hans forskning kom att sätta i den offentliga debatten.

Att leva med bakterier: möjligheter till ett levbart immunitärt liv är en antologi som tvärvetenskapligt undersöker betydelsen av bakteriers växande antibiotikaresistens. Detta är en förändring som håller på att göra antibiotikan ineffektiv och därmed omskapa den mänskliga historien på lång sikt. Det uppskattas att tio miljoner människor år 2050 kommer att dö av infektioner som inte längre svarar på den i dag tillgängliga antibiotikan. Hur kan vi här och nu hitta alternativa vägar mot en mer levbar framtid – med eller utan verksam antibiotika? Antologin är ett resultat av det tvärvetenskapliga forskarsamarbete som under 2019-20 bedrevs vid Pufendorfinstitutet, Lunds universitetet under Temat Postantibiotiska framtider. I antologin utvecklar tio forskare sina tankar och idéer kring hur samhället idag och i morgon kan utformas för att hantera smittämnen som bakterier och virus i vår vardag. Smittämnen det i framtiden kanske inte finns något botemedel mot. Redaktörer för antologin är Kristofer Hansson, etnolog och lektor vid Institutionen för socialt arbete på Malmö universitet; Cecilia Lenander, apotekare verksam vid Region Skånes regionala läkemedelsenhet samt Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet och Henrik Loodin, sociolog och lektor vid Institutionen för service management och tjänstevetenskap på Lunds universitet

Kungl. Vetenskapsakademien i Stockholm har under närmare tre sekler varit en central kunskapsorganisation i det svenska samhället. Dess institutioner och ledamöter har i laboratorier, observatorier och naturrum, ibland under expeditioner till fjärran länder, samlat underlag och skapat ny kunskap. Lika viktigt är hur Akademien verkat för att inte bara producera kunskaper, utan också för att samla in, bevara, distribuera och popularisera dem. Genom bland annat publikationer, korrespondens, möten, medaljer och belöningar har Akademien knutit samman en mångfald olika aktörer forskare, politiker, mecenater, ingenjörer, instrumentmakare och boktryckare, för att bara nämna några inte enbart i Sverige, utan över hela världen. Och genom ett ständigt flöde av remisser, yttranden och forskningspolitiska utspel har Akademien verkat för att kunskapers värde framhållits, och för att kunskaper tagits i bruk. I Kunskap i rörelse skildrar en forskargrupp bestående av ett dussintal svenska vetenskaps-, medicin- och teknikhistoriker Vetenskapsakademiens långa historia. I en första del får vi följa Akademiens organisatoriska utveckling från grundandet 1739 och in i vår egen tid. I en andra del bryts fågelperspektivet, och i nära fyrtio bildessäer får vi stifta bekantskap med några av de myriader enskildheter som också utgör denna historia.

Vetenskap, forskning, kunskap, lärande - detta är vanligt förekommande begrepp i dagens samhällsdiskussion. De används inte minst när globala ekonomiska frågor eller hot och risker på miljöområdet diskuteras. Det sägs ofta att vi lever i ett kunskapssamhälle och vetenskapen står ständigt i blickpunkten när dagens ödesfrågor diskuteras. Men vad vet vi egentligen om forskningens utvecklingsmöjligheter, vad som formar den och hur den har fått sin nuvarande ställning? I Vetenskapens sociala strukturer utgår forskarna från den moderna diskussionen inom samhällsvetenskap och humaniora om hur vetenskapen formar och formas av samtidens strömningar. I en inledande översikt diskuteras bland annat gränsdragning, samproduktion och nätverk. Diskussionen fördjupas sedan i sju historiska fallstudier som behandlar svensk vetenskap under främst 1900-talet. I fallstudierna fokuserar författarna på villkoren för hur vetenskaplig kunskap tas upp och används för olika ändamål industrin och tekniken men också skolan och politiken. Texterna lyfter fram vetenskapens föränderliga karaktär över tiden och mellan olika vetenskapsområden. I bokens efterord diskuteras hur vetenskapshistoriska studier kan användas i den allt intensivare forskningspolitiska diskussionen som länge präglats av historielöshet.

Den svenska ärftlighetsforskningen etablerades och utvecklades i nära samverkan med praktisk växtförädling. Ur denna verksamhet växte sedan den akademiskt inriktade genetiken fram. Svensk genetik blev under början av 1900-talet en framgångsrik vetenskap både ur ett nationellt och internationellt perspektiv, och diskussioner kring det biologiska arvet blev en del av den offentliga debatten. Det var emellertid inte självklart vad genetiken skulle innehålla eller vad det innebar att vara genetiker. Frågor som rörde ämnets framtid och hur det förhöll sig till andra kunskapsområden bearbetades i en process som inte saknade konflikter. Genom att följa hur genetikerna under perioden fram till 1960 identifierade och avgränsade sin disciplin kan såväl den svenska genetikens vetenskapliga utveckling som dess förhållande till angränsande ämnen och olika samhällsfrågor följas.