Annelie Hollo

När bomberna föll över Finland under andra världskriget skickades omkring 70 000 barn till Sverige. Ett av dem var Annelie - så liten att hon inte mindes sitt hem eller sin familj. Hennes svenska fosterföräldrar gav henne trygghet och kärlek och vägrade lämna ifrån sig henne, trots moderns upprepade försök att hämta hem sitt barn efter kriget. Först efter nästan fem år lyckades mostern föra Annelie tillbaka till Helsingfors. Men hemkomsten blev inte ett lyckligt slut, utan början på en smärtsam dragkamp mellan två världar, två familjer och två kulturer. Barnets lojalitet slets åt olika håll, och vuxenvärldens konflikter kastade långa skuggor över hennes uppväxt. Annelie Hollos bok är en gripande och personlig berättelse om förlust, tillhörighet och överlevnad - men också om hur minnen från barndomen kan ligga gömda i låsta skrin tills vi blir gamla nog att öppna dem.

Sotalapseksi Ruotsiin taaperona viety Annelie ei muistanut Suomen kodistaan ja perheestään mitään. Kasvatusvanhemmat tarjosivat turvaa ja rakkautta eivätkä olisi millään tahtoneet luopua hänestä rauhan tultua. Lopulta lähes viisi vuotta jatkosodan päättymisen jälkeen Annelien täti onnistui tuomaan hänet takaisin syntymäkotiin Helsingin Käpylään. Kotiinpaluu ei ollut onnellinen loppu, vaan alku uusille koettelemuksille: lapsi yritti jakaa lojaalisuutensa biologisten vanhempiensa ja kasvatusvanhempiensa välillä. Kertomus sukeltaa syvälle inhimillisiin tunteisiin, sodan varjostamaan lapsuuteen ja aikuistumiseen, jossa kulttuurien ja kotien rajat hämärtyvät. Annelie Hollon kirja on samalla yksilöllinen ja universaali. Se kertoo suomalaisesta ja ruotsalaisesta perheestä, juurista ja rakkauden kaipuusta maailmassa, joka pakotti monet lapset etsimään paikkaansa yhä uudelleen.