Annika Berg

Vilken roll har medial uppmärksamhet spelat för den medicinska forskningen, för sjukvården eller för de många medicinska kontroverser som präglat det sena 1900-talet? Hur har mediebilden av patienten, läkaren och den medicinska verksamheten förändrats över tid? Och vad har det inneburit för journalistiken, vården och vår syn på hälsa, sjukdom och liv?

För hundra år sedan lyckades arbetarrörelsen och kvinnorörelsen driva igenom sina krav på allmän rösträtt i Sverige. I första världskrigets slutskede gav högern -- skrämda av revolutionära krafter i Ryssland och Västeuropa -- till slut upp sitt motstånd mot demokratiseringen och 1921 hölls det första valet med så kallad allmän och lika rösträtt. Men hur omfattande var den rösträtt som infördes 1918--1921? I denna bok tecknas rösträttens historia i Sverige efter den allmänna rösträttens införande. Det visar sig här att rätten att rösta under 1900-talet inte alls omfattat alla befolkningsgrupper. Fattiga, gamla och konkursdrabbade har tidvis exkluderats, värnpliktsvägrare, fångar och omyndigförklarade likaså. Åldersgränserna har varierat, liksom relationen mellan rösträtten och det svenska medborgarskapet. Dessutom har reglerna för hur röstningen rent praktiskt ska gå till gjort det svårt för vissa grupper, bland annat renskötande samer, att utnyttja sin rätt. Allmän rösträtt? Rösträttens begränsningar i Sverige efter 1921 handlar om rösträttens föränderliga gränser och ställer frågor om demokratins räckvidd -- i det förflutna och i vår samtid. Redaktörer: Annika Berg, idéhistoriker vid Stockholms universitet, och Martin Ericsson, historiker vid Lunds universitet. Medverkande författare: Anders Ahlbäck, Jonathan Josefsson, Mattias Lindgren, Julia Nordblad, Bengt Sandin, Fia Sundevall. Trådbundet kartonnageband med klotrygg.

Sverige var ett föregångsland när det gäller internationellt bistånd. Idag attackeras den traditionella biståndspolitiken från olika fronter, både i Sverige och internationellt. Men vad är den historiska bakgrunden till dessa debatter? En svindlande uppgift Sverige och biståndet 1945 1975 utspelar sig i glappet mellan vision och verklighet i svensk biståndspolitik och bygger på tidigare oanvänt material i Sidas och dess föregångares arkiv.

Besvärliga människor är möjligen ett evigt problem. Vem som ansetts som besvärlig har däremot varierat över tid. Hur omgivningen har valt att definiera och handskas med besvärligheten har varierat ännu mer. I mellankrigstidens Sverige fungerade den psykiatriska diagnosen psykopati som ett kontroversiellt men kraftfullt verktyg för hantering av människor som inte lyckades leva upp till de medborgerliga idealen. Diagnosen byggde på föreställningar om ett brett spektrum av biologiskt grundade störningar i gränslandet mellan normalitet och egentlig sinnessjukdom. Störningarna antogs ta sig uttryck i exempelvis homosexualitet, hysteriska anfall, mytomani eller allmän hållningslöshet. En annan kontroversiell diagnos var kverulansparanoia, en sjukdom som kopplades till framväxten av den moderna rättsstaten, och vars främsta uttryck antogs vara ett omåttligt klagande över oförrätter. Här handlade det alltså snarare om ett överdrivet utnyttjande av ens medborgerliga rättigheter. Ett särskilt dilemma var att det slags beteende som vanligtvis låg till grund för diagnos och påföljande tvångsintagning på sinnessjukhus, nämligen idogt brevskrivande till myndigheter, också var det som krävdes för att ta sig ut. I De samhällsbesvärliga undersöker idéhistorikern Annika Berg hur patienter beskrivna som psykopater eller kverulanter kunde förhandla om utskrivning med läkare och myndigheter i 1930- och 40-talens Sverige. Det här var en tid då den psykiatriska vården byggdes ut kraftigt till följd av ett upplevt behov, men också skapades om till en mindre sluten apparat med möjligheter till försöksutskrivning och öppnare vårdformer. Det var också en tid då psykiatrin angreps från olika håll, och anklagades för att spärra in folk på lösa och oklara grunder. Mot bakgrund av detta, hur gick hanteringen av psykopater och kverulanter ihop med tidens tankar om medborgerliga frioch rättigheter? Hur betraktade patienterna sig själva? Och hur påverkades förhandlingarna i enskilda fall av föreställningar om exempelvis klass, kön och sexualitet? Annika Berg är docent i idéhistoria och verksam som lektor vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. Hennes forskning inriktar sig främst på medicinens sociala, kulturella och politiska historia. Bland tidigare publikationer märks bland annat avhandlingen Den gränslösa hälsan: Signe och Axel Höjer, folkhälsan och expertisen (Uppsala 2009). De samhällsbesvärliga är utgiven inom Kriterium, ett konsortium som sakkunniggranskar svensk vetenskaplig litteratur (se www.kriterium.se).

Att bli omhändertagen av samhället är ett djupt ingrepp i en människas liv. De individuella mötena med anstalten uppmärksammas sällan, men i Inspärrad får vi följa personer som varit intagna på sinnessjukhus, sanatorier, fängelser, uppfostrings- och alkoholistanstalter i Sverige någon gång mellan 1850 och 1992. Genom att ta del av de intagnas berättelser får vi kunskap om hur de förhållit sig till sin situation och sin omvärld, såväl innanför som utanför anstaltens väggar. Författarna är forskare i skilda discipliner och möts i sitt engagemang för den inspärrades röst. Genom att även höja blicken från de enskilda fallen fångar skribenterna också in övergripande drag och samhälleliga strukturer. I centrum för studierna står uttryck för makt och motstånd, förhandling, identiteter och strategier. Skribenterna belyser de intagnas erfarenheter och vill med dessa exempel utveckla ett forskningsfält som fått förnyad aktualitet.

Vad vet vi om vänskap mellan könen, idag och genom historien? Varför är den vänskapen så lite utforskad? Könsöverskridande vänskap sätter fokus på vänskapen mellan könen ur ett idéhistoriskt perspektiv. Vi presenterar ett antal "vänskapspar", kvinnor och män som har haft långvariga vänrelationer präglade av intellektuellt utbyte. Det intellektuella betonas, då kvinnor och män med erfarenhet av sådan gemenskap kan tänkas ge alternativ till den traditionella vänskapssynen och oftare än andra formulera sig i skrift om kön/genus och vänskap. Vissa av vänskapsparen är kända som Beauvoir och Sartre, Wollstonecraft och Godwin, andra mindre kända som filosoferna Anne Conway och Henry More, men inriktningen på vänskap ger nya perspektiv på samtliga relationer. Teman som dryftas är förhållandet mellan vänskap och kärlek/sexualitet, vänskapens betydelse för parternas intellektuella verksamhet samt vänskapens beroende av tid, kön och social bakgrund. Trots att undersökningen sträcker sig från 1600-talet till senare delen av 1900-talet framträder vissa gemensamma drag i vänskapens karaktär. "Könsöverskridande vänskap" är ett centralt begrepp i idéhistorikern och genusforskaren Eva Gothlins (1957--2006) ofullbordade forskningsprojekt "Synen på vänskap mellan kvinna och man i den västerländska idéhistorien". Förhoppningen är att denna antologi ska skapa intresse för det nya forskningsfält hon initierade.

Bemanningsarbete är ett fenomen som har blivit allt vanligare på många nationella arbetsmarknader under senare år. Avhandlingen undersöker hur man genom arbetsrättslig reglering och kollektivavtal valt att hantera avvägningen mellan å ena sidan verksamheters önskemål om flexibilitet i olika former och å andra sidan arbetskraftens önskemål om stabilitet och kontinuitet, i form av inkomst- och anställningstrygghet. Utgångspunkten för detta arbete är svensk rätt och kollektivavtalsreglering. Arbetet innehåller också vissa komparativa inslag där engelsk och tysk rätt beskrivs. Även den rättsliga utvecklingen inom ILO och EU belyses, liksom den politiskt svårlösta frågan om ett lönediskrimineringsskydd för bemanningsarbetskraft i relation till beställararbetskraft. Sammanfattningsvis framstår bemanningsarbetet idag som ett tidstypiskt uttryck för s.k. flexicurity, ett något motsägelsefullt begrepp som enligt EG-rättens gemensamma principer bl.a. innefattar anställningsavtal som är både flexibla och trygga på samma gång. Annika Berg är verksam vid Juridiska fakulteten vid Lunds universitet.