Annika Öhrner

The role of public art after the turn of the millennium is a result of a research project commissioned by the Public Art Agency Sweden by the Art History department at Södertörn University. The book departs from the complex situation that governs public art, permanent and temporary, whether commissioned and sanctioned by private or public funds or through on individual initiative. Art is discussed here as ongoing projects or discrete works of art, its function as value-creating, security-creating, commemorative as well as being part of short participation processes and/or acting over a long period of time.

Wassily Kandinskys Om det andliga i konsten tillhör 1900-talets viktigaste teoretiska texter om konst. Den skapade ett stort intresse för abstraktion och anknyter trots sin modernism till äldre tiders traktat om måleri. Här presenteras den återigen på svenska, i Ulf Lindes och Sonja Martinssons översättning. Lindes företal, liksom alla Kandinskys träsnitt i inlagan, ingår. Konstvetaren Annika Öhrner har skrivit ett efterord till utgåvan.

Omförhandlingar: Den offentliga konstens roll efter millennieskiftet är ett resultat av en uppdragsforskning som Statens konstråd beställt av ämnet Konstvetenskap på Södertörns högskola. Boken tar avstamp i den komplexa situation som omgärdar offentlig permanent och tillfällig konst, beställd och sanktionerad av privata eller offentliga medel, eller tillkommen på enskilda initiativ. Här diskuteras konstens roll som pågående projekt eller just konstverk, dess funktion som värdeskapande, trygghetsskapande, minnesmärke liksom som del av korta deltagandeprocesser och som verkande över lång tid.

Barbro Östlihns måleri var uppmärksammat i de inre kretsarna av Manhattans konstliv under tidigt 1960-tal. Ändå har hon ingen självklar plats i den svenska berättelsen om det öppna 60-talet i konsten. Hur kan man förstå det? Annika Öhrners konstvetenskapliga avhandling för in oss i Östlihns måleri och låter oss följa henne i de vandringar hon utförde i New York med kameran i hand. Studien av arbetet i Östlihns och maken Öyvind Fahlströms gemensamma ateljé är central. Genom analyser av texter, utställningar och kulturella fält i amerikanskt och svenskt 60-tal inringas det rum som på en gång möjliggjorde och satte gränser för Östlihns konstnärskap.