Aris Fioretos

Mary er 23 år, arkitektstuderende og lever i et militærdiktatur. Hun har en kæreste som er politisk aktiv og planlægger et oprør. En novembernat 1973 arresteres hun for statsfjendtlig virksomhed. I tretten døgn tilbageholdes hun i sikkerhedstjenestens berygtede hovedkvarter. Senere sendes hun, nogle andre kvinder og en dreng til en fangeø. Tilværelsen er sat på lavt blus, samhørigheden det eneste de kan stole på. Til sidst er spørgsmålet: Hvem bestemmer over et liv? Aris Fioretos’ roman er en passionshistorie om en ungt menneskes frihedslængsel, en beretning om politisk vold og kvinders fællesskab. Men først og fremmest handler den om kroppen - dens smerte og begær, dens længsel og hemmeligste forvandlinger. «Det er ikke bare en strålende roman. Det er en dybt gribende roman.» – NT Nomineret til Augustprisen Sveriges Radios Romanpris

Mary P. on kreikkalainen 23-vuotias arkkitehtuurin opiskelija sotilasjuntan johtamassa eteläeurooppalaisessa maassa. Hänellä on poliittisesti aktiivinen poikaystävä Dimos, joka suunnittelee sotilasdiktatuurin vastaisia toimia. Eräänä marraskuisena yönä mielenosoitus kerää jälleen nuoria opiskelijoita yhteen. Mary etsii Dimosta väkijoukosta kertoakseen olevansa raskaana, mutta hänet pidätetään valtionvastaisesta toiminnasta: alkaa vuorokausia kestävä piina suojelupoliisin mielivaltaisissa ja väkivaltaisissa oloissa viiden muun naisen kanssa. Kuka lopulta päättää kenenkin elämästä? Ja mitä kaikkea nuori Mary joutuu suojelemaan? Aris Fioretoksen palkittu romaani Mary kertoo vapaudenkaipuusta. Samalla se on kertomus poliittisesta väkivallasta ja naisten yhteenkuuluvuudesta epäinhimillisissä pidätysolosuhteissa. Keho, sen kipu, kyyneleet ja näkymättömät muutokset ovat myös osa romaanin koskettavaa kudosta.

»Här finns dödslägrets vardag med de overkligt kaotiska scenerna vid de ankommande tågen, den dödliga korruptionen mellan fångarna och deras plågoandar, den ständiga hungern, allt i fotografisk detaljrikedom. Nu kommer boken på Modernista med utmärkt förord av Aris Fioretos. Det är naturligtvis inte en sekund för tidigt.« LARS GUSTAFSSON, EXPRESSEN»En oförglömlig novellsamling.« UPSALA NYA TIDNING»I sökandet efter trovärdiga källor läste jag Tadeusz Borowskis rena, självplågande, grymma berättelser. ur IMRE KERTÉSZ Nobelföreläsning »Heureka!«Tadeusz Borowski överlevde Auschwitz. Novellerna i Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar [1948] bygger på upp­levelserna i dödslägret. Med iskall klarhet skriver Borowski med perspektivet hos en icke-judisk fånge som för sin överlevnad hjälper nazisterna att frakta judiska familjer in i lägret. Boken har kommit att räknas till den viktigaste litteraturen om Förintelsen, inte minst för den konstnärliga kraft med vilken Borowski förmådde gestalta absur­diteten i vardagen vid gaskamrarna. I översättning av Catherine Berg och med förord av författaren och kritikern Aris Fioretos. TADEUSZ BOROWSKI [1922 1951] var poet och prosaist, född i det sovjetiska Ukraina med polska föräldrar. Såväl hans far som hans mor deporterades till sovjetiska läger på tjugotalet, han själv och hans bror tog sig till Warszawa. Borowski var verksam som författare under den nazistiska ockupationen och publicerade dikter och korta romaner illegalt. 1943 arresterades först hans fästmö Maria sedan han själv av Gestapo. Båda skickades till Auschwitz. Borowski tog sitt eget liv 1951. Novellsamlingen Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar gavs ut i original 1948, med titeln Pozegnanie z Maria (»Farväl till Maria«).» Tadeusz Borowski gestaltar skräcken och galenskapen i lägret med sådan direkthet att det som förmedlas knappt går att uthärda.« THE NEW YORK TIMES BOOK REVIEW

Under snart tjugo års tid har Aris Fioretos och Durs Grünbein stämt träff med varandra - ena gången i tevetornet på Alexanderplatz, andra gången bland sanddynerna i Mojaveöknen. Nu har de bärgat spillrorna av sina möten. I fem slingrande samtal funderar de över hundars lek med benknotor och värdet av pengar, men de dricker sig också berusade i ett helgtomt New York och drömmer om flygfiskar på färjan till Drottningholm. Av och till bekänner de till och med färg och utbyter minnen från det första umgänget med bokstäver - begynnelsen på det stora litterära äventyret. När vännerna inte kan träffas skickar de vykort. Så tillkommer med tiden en rad frågor och svar, som hjälper dem att fylla de i grövsta luckorna i kunskapen om varandra.

This richly illustrated biography is the first book in English to chronicle the life of Nelly Sachs (1891–1970), recipient of the 1966 Nobel Prize in Literature. The book follows Sachs from her secluded years in Berlin as the only child of assimilated German Jews, through her last-minute flight from the Nazis in 1940, to her exile in "peaceful Sweden"—a time of poverty and isolation, but also of growing fame. Enriched by over 300 images of Sachs's manuscripts, photographs, and possessions, Flight and Metamorphosis not only offers detailed insights into the contexts of Sachs's formation as a writer, but also looks at themes of trauma and testimony in her central works. Aris Fioretos draws upon many previously unknown manuscripts, documents, medical records, and photos to produce the first reliably detailed narratives of Sachs's foundational experiences: her teenage years when she experienced the unrequited love later designated as the source for her entire oeuvre; her involvement with the Jewish Cultural League—seven years marked by mounting terror but also by her first public recognition as a writer; and her exposure to the radical Modernism of Swedish poetry in the 1940s. The book further describes the years of public recognition, addresses the paranoia that marked Sachs's final decade, and scrutinizes her close but complicated friendship with Paul Celan. An interview with Sachs's dear friend Margaretha Holmqvist provides touching insights into both her life in the 1960s and the events leading up to the Nobel Prize. Throughout, the book emphasizes the singularity of Sachs's accomplishments as a writer and the exemplarity of her existential situation—as a woman, as an exile, and—as she herself said—"a battleground."

I maj 1940 flydde den fyrtionioåriga poeten Nelly Sachs med ett av de sista passagerarflygplanen från Berlin. Bakom henne låg ett liv som hotades efter nazisternas maktövertagande 1933. Framför henne låg trettio år i exil, samt den viktiga delen av ett litterärt verk som skulle belönas med nobelpriset i litteratur 1966. Nu presenteras hennes liv och verk med en bildbiografi som innehåller en stor mängd tidigare opublicerade bilder och dokument. En cd-skiva med ljudinspelningar medföljer. Aris Fioretos bildbiografi visar under vilka förutsättningar som Nelly Sachs författarskap utvecklades: i åminnelse av en förlorad värld, i kontakten med en ny men främmande kultur - kort sagt, i kris- och brytningstid. Med hjälp av ett rikt material bestämmer han koordinaterna för Sachs »osynliga universum«. Såväl de många hittills okända manuskripten, fotona, ljud- och filminspelningarna, som inblickar i viktiga vänskaper med Paul Celan och Gunnar Ekelöf, Margaretha Holmqvist och Rosi Wosk bidrar till att teckna porträttet av en av 1900-talets viktigaste poeter.

'My name is Knisch, Sascha Knisch, and six days ago my life was in perfect order.'Knisch, who works as a projectionist at the Apollo movie theatre, is a person with special sexual habits.

Generally considered the least lively and most bleak of casts, gray is the taint of vagueness and uncertainty. Marking the threshold region where luminous life seems suspended but death has not yet darkened the horizon, it belongs to an evasive and evanescent world, carrying the tint of smoke, fog, ashes, and dust. As the ambiguous space of thought and remembrance where things blend and blur, gray measures the difference between distance and proximity, shading into tinges of hesitation, hues of taciturnity, tones of time past and lost. Thus it may also be the spectral medium of literature itself—that grainy gas of language. Written with a lead pencil akin to those found in Nabokov, Rilke, Svevo, Poe, and Dickinson, The Gray Book chronicles the vicissitudes of such equivocal articulation—registering the graphite traces it leaves behind but also recording the dwindling span of its life. The book situates itself in a region beyond criticism but this side of literature, characterized by forgetting and finitude, and investigating important yet seemingly inaccessible "gray areas" in texts as old as those of Homer, and as recent as those of Beckett. Loosely arranging these literary finds according to a revision of the four elements, The Gray Book distances itself from tradition and treats not water but tears, not fire but vapor, not earth but grain, not air but clouds. The narrative thus construed, proceeding in the meandering movements of volatile thought rather than in the prudent steps of a treatise, appears gradually affected by its subject. Themes and facts previously confined to the realm of quoted texts leak into the narrative itself. The border between fiction and fact slowly dissolves as the book approaches the curious void that the author locates at the heart of "gray literature." Shaped by an omnipresent though increasingly unreliable narrator, The Gray Book may thus ultimately yield a poetics cast in the form of a ghost story.