Arne Garborg

Nuorten Leivin ja Alfhildin traaginen rakkaustarina, jossa isän tekemät vääryydet aiheuttavat tuhoa pitkään. Arne Garborg (1851-1924) oli norjalainen kirjailija ja lehtimies, joka julkaisi myös uusnorjankielistä sanomalehteä Fedraheim.

Arne Garborg rekna Haugtussa som ei av sine viktigaste bøker. Han skreiv med overskot og med eit ømt blikk bakover til barndommens Jæren. Det store diktverket er på same tid ein danningsroman på vers og eit romantisk og naturnært bilete av ei ung jente. Boka handlar om prosessen der Veslemøy skal forstå kjærleiken sitt vesen ikkje berre forelsking, men også omsorg, varme og vennskap ja, sjølve livsmysteriet. Forlaget Vigmostad & Bjørke vil med Norske klassikarar leggje forholda til rette for at nye lesarar kan oppleve dei verdiane som klassikarane representerer. For å lette tileigninga har vi modernisert språket litt i utgåvene.

Hommes las constitue le dernier volet d'une tetralogie ou les personnages, issus pour la plupart du proletariat rural ou urbain, font l'experience amere des realites de la capitale norvegienne dans les annees 1880. Nous y retrouvons plusieurs d'entre eux mais la forme est ici differente, et l'auteur n'exploite plus la meme veine naturaliste. Ce roman d'une etonnante modernite, qui a defraye la chronique lors de sa parution en 1891, se presente en effet sous la forme d'un journal, impressionniste jusqu'au pointillisme, qui compile des notes et impressions eparses a travers lesquelles un homme spleenetique, aboulique, deracine, le cerveau ramolli par l'abus d'alcool, dialogue avec lui-meme par? souci de soi. Car ses confessions sont aussi bien le reflet de l'angoisse existentielle qu'ont vecue les lecteurs de Nietzsche, dont Garborg lui-meme et les ecrivains de sa generation, que la tentative de trouver des reperes intemporels afin de sortir de la decadence , ressentie en Norvege, et ailleurs dans le Nord de l'Europe, comme un nihilisme difficilement compatible avec la quete de sens propre a l'idiosyncrasie scandinave, comme une crise qui affectait toutes les grandes questions debattues alors: l'amour, le mariage, la sexualite, la religion, la science? Derriere une ironie omnipresente et grincante au plus haut degre, Garborg livre ici un Journal du seducteur version fin de siecle, quand s'essouffle la scandaleuse Boheme de Kristiania. Hormis quatre nouvelles traduites en francais, le Norvegien Arne Garborg (1851-1924) est reste un inconnu chez nous bien qu'il fut nobelisable en 1920. Romancier, dramaturge, poete lyrique, redoutable polemiste dans la presse de son epoque, ce fils de paysan originaire du JAeren aura ete, comme l'ecrivait Jean Lescoffier, le barometre le plus sensible de la vie intellectuelle et morale en Norvege .

Klarare än de flesta genomskådade norrmannen Arne Garborg den moderna människans predikament: att ständigt tvingas till anpassning i en frambrusande flod av förändringar. Genom sin skarpa analysförmåga och sitt avståndstagande från förljugen traditionsbundenhet var han själv ett exempel på den moderna människan. Garborg (1851–1924) var en rastlös och tidsmedveten intellektuell med rötterna i det gamla bondesamhället. Hans uppväxt på den norska landsbygden präglades starkt av faderns pietistiskt färgade religiösa övertygelse. I tjugoårsåldern flyttade han till Oslo, hamnade mitt i tidens radikala kretsar, lämnade sin religiösa övertygelse och skrev mycket. Han provade på de flesta litterära genrer och utvecklades till en lysande polemiker med starkt engagemang för sociala frågor och samhällsutvecklingen över huvud taget. ”Trötta män” är en bok om tro, hopp och kärlek. Gabriel Gram, som för pennan i ”Trötta män” är en medelålders man som genomgår en livskris. I dagboksform presenteras en psykologiskt inträngande analys av den pessimism som präglade kulturklimatet under förra sekelskiftet. Denna bok är en uppvisning i Garborgs lysande stilistiska förmåga.