Arne Johnsson

I "Annorlunda hos ekorrarna" har tretton svenska författare skrivit var sin text om Werner Aspenström (1918–1997) – en av den svenska 1900-talspoesins mest betydande och mest lästa diktare. Texterna är skrivna på beställning, tolv läsningar av dikt och prosa i Werner Aspenströms författarskap, till hans hundraårsjubileum. Den trettonde och sista skiljer ut sig. Hans Isakssons essä om Bengt Emil Johnsons poetiska samspråk med Werner Aspenström fanns som manuskript i hans efterlämnade papper och har här funnit sitt rätta sammanhang. De tolv bidragen är för det mesta skrivna av författare som varit tysta om Werner Aspenström, de tillhör inte hans gängse skara av uttolkare och kommentatorer. Ändå är det påtagligt hur personliga de skilda texterna är, på skilda sätt – de har gärna karaktär av brev. Men det handlar inte om någon sentimental intimitet. Tvärtom verkar det i Werner Aspenströms författarskap, eller i hans poetik, finnas något som uppfodrar till reflektion över egna skrivsätt, något som söker svar i den skrivandes poetik. I "Annorlunda hos ekorrarna", redigerad av Staffan Söderblom, medverkar Jonas Gren, Madeleine Gustafsson, Gunnar D. Hansson, Elise Ingvarsson, Hans Isaksson, Arne Johnsson, Ida Linde, Lotta Lotass, Eva Runefelt, Elisabeth Rynell, Lennart Sjögren, Jesper Svenbro och Peter Törnqvist.

Dyrbarheter, billigvaror, glitter, tung prakt, tankars lätta flykt genom synapser, likt andeväsen genom skogar, över mossar, dimmors svävande liv över tuvorna, i rörelse, urverk, allt ligger samman Arne Johnssons nya dikter lägger sig nära hans förra bok, Zoetrop, men den rastlösa resenären söker nu snarare natthärbärge och ställen för lugn och självreflektion. I vilans hypnagoga svävningar får han syn på sig själv och »en aldrig gäldad skuld« i en värld av bränder. Platserna där diktjaget dröjer villkoras av handelsvägar, mynt byter ägare, billiga kopior, utsökta kryddor, i spegeln byter bilder och riktningar plats: »mitt jag en rastplats för världen«. Med sedvanlig filmisk åskådlighet genomsköljs Arne Johnssons dikter av föremål och tankar i både rörelse och vila. Arne Johnsson gav ut sin första bok 1985. Han har belönats med ett flertal litterära priser, bland vilka märks Svenska Dagbladets litteraturpris, Bellmanpriset och De Nios Stora Pris. Karavanseraj– en rastplats vid gamla tiders handelsvägar – är hans andra bok på Nirstedt/litteratur.

det här är inte mitt men jag lånar den plats min kropp behöverI sin nya diktsamling - den första sedan 2012 - rör sig Arne Johnsson i ett filmiskt stadslandskap, där platser och människor exponeras i minnesljus; ögonblick och panoramor, speglingar och sammanhang som verkar i det fördolda likaväl som i drastiska nya konstellationer. Arne Johnsson gav ut sin första bok 1985. Han har belönats med ett stort antal litterära priser, bland vilka märks Svenska Dagbladets litteraturpris, Bellmanpriset och De nios stora pris. Zoetrop är hans första bok på Nirstedt/litteratur." Dikterna påminner mig om något så avlägset att jag nästan glömt bort det. Att vara en människa i världen. Minnen av att röra sig planlöst i en stad, sitta på en uteservering där sorlet är högt, klämma in sig i en svettig buss eller kryssa fram i en folkmassa ( . . . ) Den nu-känsla som Zoetrop väcker till liv är euforisk." Anna Hallberg, Dagens Nyheter.

Arne Johnssons nya diktsamling Bäras utan namn till natt till morgon berättar bland annat om minnets, glömskans, drömmens och den intensiva verklighetsupplevelsens sätt att samtidigt ta plats i livet. Här finns flera genomgående rörelser i tiden och rummet, från barnets liv i en liten by till den vuxnes intryck av den fantastik och rikedom vistelser i stora städer innebär. Människor, djur, byggnader, landskap, mångfalden av rörelser, ljud, syner tar sig in i drömmar och böcker och blir gestaltningens grundstenar. I Bäras utan namn till natt till morgon brinner ständiga lågor, från små eldar vid någon vägkant till dem vi förnimmer i hjärta och tal. Vad man ser, vad kropp och sinnen färdas genom – det må vara Indien, USA, Europa, ett bostadsområde eller en skogsmark i Lindesberg, en gränd i Dhaka – bildar den mosaik mot vilken ett liv avtecknar sig. Boken är också en kärleksdikt. Arne Johnsson fick, för Bäras utan namn till natt till morgon, Svenska dagbladets litteraturpris 2007. Motiveringen löd: "Arne Johnssons diktning präglas av intensiv känsla, närhet och stor skönhet. Med ett starkt fysiskt språk gestaltar den en värld av ständig förvandling, där strävan efter att nå fram till medmänniskan är ett genomgående tema."

Förvandlingar är titeln på den diktsamling poeten Arne Johnsson debuterade med 1985. Den berättar om barndom i en i tid och rum avlägsen landsbygd, om minne och förgänglighet, de gränser och metamorfoser som tillhör såväl barndomen som vuxenlivet. Förvandlingar är så den början ur vilken ett hittills tjuguårigt författarskap sprungit. Originalupplagan är sedan länge borta ur handeln, men hösten 2005 ger Symposion ut boken i en ny utgåva i större format med illustrationer av författaren. "När Johnsson är som bäst är han skarp, klar, obeveklig och blyertstunn. Som i dikten 'II' i den första sviten med anteckningar ... Just den dikten är utan någon förklaring satt inom citationstecken. Som om det var en annan röst som pratade här. Jag tror att jag skulle kunna skriva en hel essäsamling om den enda dikten. Den är så bra att Brutus Östlings Förlag Symposion gärna får ge ut Förvandlingar om fem år igen." Anna Hallberg, Göteborgs-Posten

Del av detta och avskild som alla är Arne Johnssons åttonde diktsamling sedan debuten. Den nya samlingen består huvudsakligen av prosadikter. Att läsa dem är att ströva i gränstrakter, att även i det bekanta vara som i ett främmande land. Minnet, vardagen, drömmen, resan, det stillastående... dessa tillstånd är som rum vilkas innehåll läcker över och förblandas i varandras utrymmen. De blir våra liv ­ och dikten.

Arne Johnsson är född 1950. Han är uppvuxen i Småland men numera verksam som bibliotekarie i Lindesberg i Västmanland. han har tidigare utgivit Förvandlingar (1985), Himmelsfärd (1986), Ett paradis, trängt (1988, 1990) och dess ande kysst (1992).