Arne Melberg

Den moderna litteraturteorin utkom första gången på norska 1992 (Universitetsforlaget), på svenska i bearbetad form 1997 (Symposion). Den hette då Introduktion till den moderna litteraturteorin. Det var ett samarbetsprjekt mellan Atle Kittang och Arild Linneberg från Universitetet i Bergen, Arne Melberg och Hans H. Skei från Universitetet i Oslo. Dessutom medverkade Erik Bjerck Hagen och Irene Iversen. Boken ger en översikt över 11 ”metodiska riktningar” samt fyra översiktskapitel: ”Text och tolkning”, ”Poetik och retorik i modern litteraturteori”, ”Subjekt och skrift”, samt ”Historia och samhälle”.

1570 säger Michel de Montaigne upp sitt jobb som jurist i Bordeaux. Han är 38 år och han har kommit fram till att det är dags att dra sig tillbaka till sitt gods utanför staden. I ett av godsets tornrum placerar han sitt skrivbord och sitt bibliotek. Här vill han dra sig undan och fundera på sig själv och världen. Han börjar skriva ner sina reflexioner, som snart blir någonting alldeles nytt i litteraturen. Tjugo år senare har han fyllt tre band med detta nya som han kallar essäer. Arne Melberg presenterar i Försök att läsa Montaigne olika sätt att förstå och beskriva den nya litterära genre som Montaigne skapade. Essäernas viktigaste motiv och teman diskuteras i fem kapitel: det gäller döden, vänskapen, fåfängligheten, erfarenheten och inte minst själva skrivandet. Varje kapitel avslutas med en läsanvisning, där några av Montaignes essäer granskas i detalj.

”En sådan experimental-filosofi, som jag lever den …” Så inleder Nietzsche en anteckning från 1888, som blev hans sista produktiva år innan en hjärnsjukdom satte stopp för hans tänkande. Han konstaterar att han med sin filosofi försöker bejaka världen, ”sådan den är, utan avdrag, undantag och urval.” Han kunde också hävda att vi människor lever på prov och han hyllade den ”ovisshet”, som kom av att leva i ett pågående experiment. I Försök att läsa Nietzsche betonar Arne Melberg just det experimentella i Nietzsches liv och tänkande. I sex kapitel presenteras hur Nietzsche testar stil och språk, diet och vänskaper, hur han försöker hitta nya vägar mellan konsten och tanken, hur han prövar subjektet, moralen och sanningen, hur han slutligen experimenterar med sig själv och hela tillvaron. Som underlag använder Arne Melberg inte bara Nietzsches böcker utan också hans många brev och hans ännu större mängd av fragment, utkast och anteckningar. Varje kapitel avslutas med en detaljerad granskning av någon central passage ur denna samlade produktion. Därmed inviteras läsaren att ta del i ett av det moderna tänkandets märkvärdigaste experiment.

Alltsedan kejsar Tiberius i början av vår tideräkning slog sig ner på Capri för att njuta sin ålderdom har legenderna frodats om ön. Berättelserna blev bara fler när turismen sköt fart på 1800-talet och har inte avtagit i våra dagars massturism. Bland alla besökare till ön har det funnits ett stort antal författare som gjort kortare eller längre visiter, ibland rentav slagit sig ner för gott. Axel Munthe är bara den mest kände av dessa. I denna bok gör Arne och Enel Melberg ett personligt urval bland alla de författare som låtit sig inspireras av Capri och bidragit till berättelserna om Capri. De försöker göra en guide till Capris litterära historia och öns litterära geografi.

This book is an investigation into the phenomenology of prose. The first section deals with two champions in the modern history of prose: Montaigne and Nietzsche. The second section considers some versions of prose and modernity through two profiles in the history of modernism: Walter Benjamin and Theodor Adorno. Furthermore, modern prose is examined through the development of the modern prose-poem. The third section assembles a wide range of examples from two vital sections of modern prose on the boundaries of literary fiction: travel writing and life writing. The final section consists of four shorter extensions: prose in photos, design and blogs. The final extension is a brief summary of the idea of prose. The phenomenology of prose will be presented in many forms and via many metaphors. Montaigne's essayistic body, disparate but still hanging together, never finished, always something to add. Nietzsche's labyrinth, showing by hiding, hiding by showing. Orhan Pamuk's Istanbul or Ryszard Kapuscinski's World: diligently mapped by foot and pen. Thomas Bernhard's or W. G. Sebald's meandering syntax, indicating a state where everything is connected with everything else - together with the insight in the boundless contingency of everything that exists. Network is the final metaphor: the network connects and includes. It encompasses the world while leaving the world open.

Gilette jan. 2008. Vi åker upp från Nice och hälsar på Katarina som är på snabbvisit i Gilette, för att sköta om sina affärer och se till huset. Hon hämtar oss i St-Martin-du-Var, numera den närmaste stationen för den lilla smalspåriga järnvägen.. Den stora nyheten i byn är att slaktaren som hade den enda matvarubutiken i byn, hastigt har dött. Byn är lamslagen och i sorg. . Annars är det mesta sig likt, fast lite chicare, många hus har renoverats. Familjen Bourriez har flyttat. Sylvies bar har blivit ordentlig och verkar för tillfället stängd.. På restaurangen, Les Chausseurs, får man boka i förväg om man vill äta söndagsmiddag. Vi gjorde ett misslyckat försök någon gång tidigare, blev bjudna på ett glas som kompensation men fick åka vidare för att få mat. Den här gången kommer vi på eftermiddagen, ägaren Gilles är borta och handlar, modern står i baren och bjuder oss på en kaffe. Hon är mycket tagen av dödsfallet i byn och bekymrar sig för hur det ska gå med affären. Den blonde mannen som förr stod bakom bardisken står nu framför den med en öl. . På vägen upp till vårt hus noterar vi att den formidabla terrassen där man kunde stanna upp, vila benen och betrakta utsikten, har privatiserats, de som äger tornet i hörnet har ökat ut och lagt beslag på utsiktspunkten, som egentligen tillhörde dem. Skotten ovanför har också stannat kvar och ökat ut. Vår vän Jeannot brukade stå där och tycktes aldrig tröttna på att beundra utsikten, när han hade varit och sett till sina får i stallet under oss (det har utrymts och köpts av en parisare) och sina höns i skjulet längre ner. När vi passerar kacklar det i alla fall glatt och välkomnande därinne. Alltid något som är sig likt. . Och den alltid lika vänliga och hjälpsamma Alain har bytt sambo. Den här dagen missar vi honom när han är på ett av sina otaliga jobb. Men vi får prata med honom i telefon för att bekräfta att det är ça va såväl för honom som för oss.. Katarina har numera mycket med honom att göra. Hon har nämligen fått köpa hundgubbens hus och tillhörande terrass, samt överdelen av rucklet mellan hans hus och hennes. Hon tar oss upp till den övre terrassen och vi får äntligen se den och titta ner på vår terrass. Utsikten tar andan ur oss. Den sträcker ut sig åt båda hållen, ner mot Var och längre bort Nice och havet på ena sidan, och ner mot Estéron, som dagen till ära glimmar som ett silverbälte, på den andra.. Och här har det alltså hållits hundar, som höll oss vakna om nätterna en period, och här har det funnits kaniner i burar i ett litet skjul: som gjort för ett lusthus enligt Katarina. Ja, det kan bli ett riktigt chateau häruppe, nu när till och med gatunamnet har ändrats och inte längre heter rue du Chateau! . Trots förändringarna och planerna känns Gilette fortfarande ändå som en reträttort, en inte helt bortglömd del av Alpes-Maritimes, men ändå en ort gömd uppe i bergen, där det kan kännas som om tiden går en aning långsammare. . * . Här bodde vi från slutet av augusti 1996 till början av juli 1997. Vi hade då inga tankar på att skriva om vårt franska år men när vi kom tillbaka uppmuntrades vi av en norsk förläggare. Vi gick igenom våra anteckningar och minnen, gjorde ett återbesök och beslutade oss för att skriva vartannat kapitel: Enel tog hand om första och sista. Boken kom så ut 1999 på norska Gyldendal som En landsby i Provence.. När vi nu ger ut den på svenska har vi justerat en del språkliga detaljer men beslutat att den i övrigt skall vara oförändrad, som en dokumentation av ett speciellt år i våra liv. Vi har gjort åtskilliga återbesök till Gilette även om vi aldrig mer bott där någon längre tid. Vi har också bott en hel del på andra ställen i Nice med omnejd och gradvis börjat gilla själva Nice allt bättre. Invigningen av en spårvagnslinje tvärs igenom centrala Nice hösten 2007 har betytt ett rejält lyft för hela stadsbilden. Några av de restauranger vi nämner håller stilen, några har försvunnit, andra har tillkommit. Annat i boken är rörande föråldrat: att vi lyssnar på kortvågsradion. Presenterar tiramisu som en nyhet. Betalar i franc. Faxar. Arbetar ett helt år utan internet det skulle inte fungera en vecka idag. Vi har behållit allt detta för att markera att den civilisation vi mötte i Gilette verkade oföränderlig men ändå inte är det. . Bilder till omslag, höst och sommar är tagna av Claes Tillander, övriga av oss. . Oslo, maj 2008 .

I "Morgenrøde" ligger ansatsen til det som skulle bli et av Nietzsches brennpunkter, nemlig kritikken av moralen. Det er her hans idé om viljen til makt får sitt første uttrykk, og det er denne boken som markerer Nietzsches brudd med den tradisjonelle vestlige moraltenkningen. I "Morgenrøde" skimter vi både den unge og den modne Nietzsche, her er både vitenskapelig resonnement og kimen til en egen litterær form. For første gang på norsk foreligger en av Nietzsches mindre kjente, men mest spennende tekster. Utgitt første gang i 1881.

Boken er en essayistisk vandring gjennom et stort utvalg moderne reiselitteratur, fra Joseph Conrad til Dag Solstad. De litterære strategiene vies spesiell oppmerksomhet. Hva slags politisk oppdrag er forfatteren ute i? Hvordan navigerer man mellom liv og litteratur, sannhet og fiksjon? Og hvordan bidrar man til en forståelse av verden og av oss selv i den? Har register.

Boka inneholder kortfattede oversikter over tolv skoler eller retninger i moderne litteraturteori. Det er første gang en slik oversikt foreligger på norsk. Boka følger og knytter nøye an til Moderne litteraturteori - en antologi fra 1991. Innføringsboka bygger i stor grad på tekstene i antologien, slik at de to bøkene utfyller hverandre. Bøkene kan likevel leses og brukes hver for seg.

Reseskildringar är lika gamla som litteraturen själv. Odysseus reseäventyr bildar ett av våra första stora epos, Dantes resa genom Inferno till Paradis var den första stora imaginära och metafysiska resan, romanen i modern mening inleddes när Cervantes lät sin anonyme knapadelsman ta namnet Don Quijote och ge sig ut på vägarnas äventyrsresa, Defoe gav sitt bidrag till den moderna individens konstitution när han lät Robinson Crusoe stranda på sin sjöresa. I Resa och skriva företar Arne Melberg en vandring genom ett stort urval av modern rese-litteratur. Denna litteratur, vars början han förlägger till 1890-talet, handlar om mötet med den andre och den främmande kulturen. Inte sällan tar detta möte form av en inversion där det främmande presenteras som det egnas motsättning, men det kan också leda till en kritisk reflektion över det egna. Melberg diskuterar reselitteraturen i ett genreperspektiv hur den kombinerar element av fiktion, reportage och biografi och underkastar den politiserade reselitteraturen en kritisk granskning

Boken diskuterar olika svar på frågan om vad lyrik är och presenterar lyrikanalysens grundläggande begrepp. Den går igenom olika lässtrategier och sätt att se på lyrikläsning. Centrala lyriska former och undergenrer tas upp, liksom frågan om diktens förhållande till den litterära institutionen, till genrer, prosa och olika medier. Bokens resonemang bygger på ett stort antal svenska och internationella dikter.

Mitt i litteraturen är ett rannsakande verk, en självkritisk bok från en litteraturprofessor som anser sig ha anlänt till de år som Montaigne kallade livets rest. Framför allt är Mitt i litteraturen ett försök att granska den egna texten. Det tillbakablickande perspektivet ger Arne Mellberg ett utmärkt tillfälle att återvända till några av de författare som fascinerat honom och som han arbetat med genom åren. Tillsammans med den eftertänksamme litteraturprofessorn får vi återigen bekanta oss med bland andra Ahlin, Almqvist, Strindberg, Rilke, Nietzche och Montaigne. Mitt i litteraturen är en öppenhjärtig reflektion om ett akademiskt liv i litteraturens och litteraturhistoriens mitt. Och ett försök att tänka nytt om litteraturen som prosa.

I tolv essäer behandlar Arne Mellberg författare och filosofer som Montaigne, Kierkegaard, Stagnelius, Mörike, Strindberg, Proust, Rilke, Sjöberg, Ekelöf, Lindegren, Benjamin, Derrida. Det gemensamma temat heter läsning: läsningens nödvändighet, dess tillkortakommande och dess otillräcklighet. Genom litteraturen blir vi införda i den långsamma läsningens fenomenologi, en läsning som inleds i lyssnande passivitet och avslutas i en aktivitet, som betyder läsningens slut.

Mimesis, with its connecting concepts of imitation, simile, and similarity, has been cited since classical times in the exploration of the relationship between art and reality. In this major study Arne Melberg discusses the theory and history of mimesis through narratological analysis of texts by Plato, Cervantes, Rousseau, and Kierkegaard. Moving away from the relatively straightforward ‘representation of reality’ ideas in Erich Auerbach’s Mimesis (1946), Melberg brings the concept of mimesis into the context of the literary theories of de Man and others. Theories of Mimesis is a strenuously argued account of language and time, charting the movement of mimesis from the Platonic philosophy of similarity to modern ideas of difference.