Åsa Ahrland

Trädgårdarna får under perioden 1500–1800 platser för rekreation, växthus med exotiska frukter och iscensatta historier med fontäner, utöver produktionen av grönsaker och frukt. I högreståndsmiljöerna och för borgerligheten blir trädgården en statussymbol. Den vetenskapliga kunskapen kring trädgården fördjupas och specialiseras, särskilt under upplysningen, och förkroppsligas i trädgårdsmästaren och trädgårdsarkitekten. Vardagens kvinnor och andra trädgårdsarbetare skapar de breda folklagrens kålgårdar och övriga odlingar, som under den här tiden blir mer varierade. Det är nu trädgården – som vi känner den – träder fram, intimt förknippad med våra behov av nytta, mening och skönhet. Åsa Ahrland är hortonom, docent i agrarhistoria och universitetslektor i landskapsarkitektur vid Sveriges lantbruksuniversitet. Maria Flinck är trädgårdsantikvarie, författare och hedersdoktor vid Göteborgs universitet. Jens Heimdahl är docent i geoarkeologi och forskar kring forntida trädgårdar och äldre växtbruk.

Den osynliga handen ägnas en viktig, men märkligt nog alltför försummad yrkesperson i forskningen kring de historiska trädgårdarna - nämligen trädgårdsmästaren själv. I det här fallet 1700-talets trägne arbetare i lustgården. En trädgård är en fortgående process och dess form och innehåll skapas och omskapas genom olika aktörers handlingar och beslut. I den här innehållsrika och rikt illustrerade boken belyser Åsa Ahrland trädgårdsmästarens villkor och roll inom trädgårdskulturen under 1700-talet. Ett sekel som utgjort en tungt vägande period för denna yrkesgrupps existens. Trädgårdsmästaren med sin erfarenhetskunskap har spelat en unik roll för trädgårdskonsten och därför förtjänar denna gärning att lyftas fram. Han var inte bara odlare och omläggare, utan också arbetsledare, lärare, affärsidkare, guide och innovatör. Åsa Ahrland är hortonom (1991), Master of Architecture från University of York (1994) och doktor i agronomi vid SLU, Alnarp (2005).