Åsa Bergenheim

Lars Leksell Neurokirurgen Innovatören HumanistenLars Leksell (1907-1986) var en framgångsrik neurokirurg, forskare, professor, innovatör och humanist. Han ägnade en stor del av sitt innehållsrika och idoga liv åt sin profession men hade även ett rikt och spännande privatliv. Som engagerad och framstående medicinare nådde han internationell framgång och berömmelse. I fokus för hans uppmärksamhet låg utvecklandet av nya behandlingsmetoder vid sjukdomar i nervsystemet. Genom detta intresse blev han också en uppfinnare och konstruktör av en rad specialinstrument som används runt om i världen. Hans dröm om den "oblodiga operationen" kom att resultera i den mest kända innovationen - Gammakniven." Han var en 1900-talsmänniska. Hos honom möter vi flera av seklets stora förändringsprocesser i liv och tanke," skriver bokens författare. De tecknar Leksells liv och karriär, hans långa och framgångsrika men inte okontroversiella yrkesbana, hans styrka och orädda debattvillighet. Leksell var en stark personlighet och inte rädd att framstå som obekväm. HJÄRNOR OCH HJÄRTAN är ett porträtt i helfigur, en biografi om en människa av kött och blod, med styrkor och svagheter, av motsägelser och engagemang. Leksell var inte enbart en berömd neurokirurg utan också en kulturälskande humanist. Boken är rikt illustrerad. Åsa och Tommy Bergenheim, båda professor emeritus/emerita, har utifrån sina olika perspektiv tillsammans skildrat en av förra århundradets internationellt sett stora neurokirurger, forskaren och innovatören, professor Lars Leksell. Kombinationen av författarnas historiska och medicinska kompetens ger HJÄRNOR OCH HJÄRTAN en särskild tyngd och gör den samtidigt tillgänglig för en bred läsekrets. Författarna är sedan många år gifta med varandra, har en stor familj och bor i Umeå.------------------------------"Boken är en fängslande läsning för både hjärna och hjärta och lämnar ingen oberörd." Per Almqvist, Läkartidningen

Häxhammaren och de svenska häxprocesserna I Sverige avrättades cirka 400 personer för trolldom under perioden 1492-1704. I konsten framträder allt med en fasansfull tydlighet, nakna kroppar i orgiastiska ceremonier, håriga djävlar vilt kopulerande med kvinnor och förvridna smärtfyllda ansikten i flammande bål. I rättsdokument från tiden berättas detaljerat om tortyr och förnedring i pinokamrarna, ofta med tydligt sexuella inslag. Nakenhet, orgier, sadism sexualiteten var av stor betydelse. Åsa Bergenheim har gått igenom rannsakningsprotokoll från 1600-talet och skildrar hur kvinnan svag, oren och liderlig blev ett enkelt mål för djävulen, som sades överföra den ondskefulla kraften till henne genom sexuellt umgänge. Som hans tjänarinna sågs hon sprida ondskan vidare över världen. Bergenheim ger oss en gedigen men lättöverskådlig bild av kvinnans utsatthet i stormaktstidens Sverige, av tidens rättsväsende och inställning till kön, makt och sexualitet. Detta är en välskriven, fängslande skildring av häxprocesserna i Sverige. Boken riktar sig inte i första hand till forskare, utan till alla och envar som är intresserade av det fascinerande ämnet.

Ericastiftelsen är en enskild institution på Odengatan i Stockholm som bedriver barn- och ungdomsterapeutisk verksamhet, forskning och högskoleutbildning, grundad 1934. Här beskrivs dess verksamhet under många år, allt från de idealistiska, hängivna grundarna med Hanna Bratt i spetsen. Efter en genomgång av internationella namn bland pedagoger, psykologer, psykoanalytiker, idéhistoriker m.fl. kommer författaren in på stiftelsens mångåriga och banbrytande insatser. Med de tusentals förda journalerna ur stiftelsens arkiv skriver Bergenheim om läkepedagogik och kärlek, om metodutveckling och sexualitet och om den vetenskapliga grunden. Stiftelsen har funnits under åtta decennier och aktivitet och inriktning har skiftat, men barnet förblir i centrum. Åsa Bergenheim är professor i idéhistoria vid Umeå universitet, men arbetar just nu som rektor vid universitetet i Karlstad. Hon har tidigare forskat och skrivit böcker i sociala frågor med idéhistorisk inriktning.

Brottet, offret och förövaren beskriver och analyserar professor Åsa Bergenheim synen på sexuella övergrepp hos olika professionella grupper under olika tidsperioder. Vilka föreställningar ligger till grund för resonemangen, för förhållingssätten och för den diskurvisa förändring som har skett?