Åsa Berggren

Vad har Ground Zero i New York gemensamt med gravar från jägarstenåldern i södra Skåne? Vad har ett träd som stod vid barndomshemmet gemensamt med husgrunder av sten från yngre järnåldern? De till synes väsensskilda företeelserna spelar alla en roll i skapandet av kollektiva minnen. I Minne och myt - konsten att skapa det förflutna diskuterar tio forskare frågor som berör hur ett samhälles historia formas och förmedlas. I boken får vi möta en rad exempel på hur det förflutna skapats under olika tidsperioder. Vi får följa hur minnen och myter gestaltas i bilder, byggs in i hus eller monument och förmedlas i rituella handlingar. Mångfalden av material och tolkningar ger bidragen i boken en mängd varierande perspektiv. Det centrala temat som återkommer är det förflutnas betydelse för människor, och slutsatsen att det förflutna är ett samhälles gemensamma skapelse.

Varför lade människor ner stenar, ben och redskap i vatten och våtmarker under förhistorisk tid? Och hur kan arkeologin skapa förståelse för denna typ av lämningar? Vanligen tolkas de nedlagda föremålen som offer, men det är en term som är förknippad med en rad problem. Användningen av offerbegreppet riskerar att dölja olikheter och nyanser i människornas sätt att deponera föremål. I Med kärret som källa använder arkeologen Åsa Berggren istället ett arbetssätt som sätter människorna, deras handlingar och ritualer i fokus. I boken tillämpar hon konsekvent ett handlingsteoretiskt perspektiv på ett neolitiskt fyndmaterial från ett kärr i Malmö. Här blir människornas sinnliga upplevelser av ting och platser centrala, och man kommer deras handlingar och upplevelser nära. Studien visar hur människorna genom sin användning av kärret skapat sina relationer till andra människor, sina sociala positioner och sin historia ett socialt samspel som pågått under mer än 3 000 år.