Astrid Norberg

Denna andra upplaga av boken har ett helt nytt upplägg. Boken består av sex delar, en för varje kärnkompetens. Varje del består i sin tur av fem kapitel; ett kapitel som beskriver kärnkompetensen generellt, ett kapitel som beskriver kärnkompetensen inom omvårdnad samt tre kapitel med exempel på praktiska tillämpningar inom specialistsjuksköterskans ansvars­områden. Boken har sin utgångspunkt i de sex kärnkompetenserna som är gemensamma för alla professioner inom hälso- och sjukvården; person­centrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, kvalitets­utveckling genom förbättringsarbete, säker vård och digital vård. Det finns internationell enighet om att dessa kompetenser är avgörande för hälso- och sjukvårdens utveckling. Det unika med boken är att den belyser dessa kompetenser ur ett omvårdnadsperspektiv och på en avancerad nivå. Avsikten är att boken ska bidra till en utveckling av ett gemensamt innehåll i specialistsjuksköterskeutbildningarna och till en utveckling av sjuk­sköterskans kompetens på avancerad nivå. Boken syftar till att både beskriva och problematisera vad omvårdnad på avancerad nivå kan vara. Boken vänder sig till dig som studerar på avancerad nivå eller arbetar inom specialistsjuksköterskans ansvarsområde och den är en fristående fortsättning på bokverket Omvårdnadens grunder.

Denna tredje upplaga har bland annat utökats med kapitel om palliativ vård och ledarskapets betydelse för att skapa ett personcentrerat vårdklimat. Boken är omarbetad efter det aktuella kunskapsläget och innehåller flertalet referenser, vilket möjliggör ytterligare fördjupning i ämnet. Omvårdnad för personer med demenssjukdom utgår från det mänskliga mötet och vår förmåga att se in i, och förstå, den andres livsvärld. Boken ger läsaren redskap som underlättar i detta möte. I fokus står personens upplevelse av att drabbas, upplevelsen av att vara anhörig men även olika aspekter av vårdandet är centrala. Innehållet genomsyras av ett personcentrerat och hälsofrämjande förhållningssätt, samt betonar värdegrundens, vårdmiljöns och ledarskapets betydelse. Några kapitel har fokus på existentiella aspekter och vårdfilosofi, medan andra är mer konkreta och praktiska. Sist i boken finns ett kapitel som översiktligt beskriver de olika demenssjukdomarna. Sammantaget kompletterar kapitlen varandra och ger stöd för både varandet och görandet i personalens möte med dessa personer. Kapitlen syftar också till att stimulera till eftertanke och reflektion. Målgruppen är sjuksköterskestudenter på grundnivå och avancerad nivå, men även andra yrkeskategorier som möter personer med demenssjukdom i sitt arbete har nytta av boken.

Personcentrerad omvårdnad är en viktig del i en god omvårdnad, särskilt inom äldre- och demensvården. För att kunna ge god omvårdnad behöver patientens perspektiv synliggöras, beaktas och inkluderas i hela vårdprocessen. Denna bok belyser på ett lättillgängligt sätt vad personcentrerad omvårdnad är i olika vårdverksamheter, vad det betyder för upplevelser av hälsa och mått på hälsa, i relation till evidens, ledarskap och miljö samt hur det kan införas i kliniska verksamheter. Denna nya utgåva inkluderar nya kapitel kring kärnkompetenser, personcentrerad omvårdnad i hemmiljöer, personcentrerad rehabilitering samt nationella riktlinjer. Den nya utgåvan inkluderar även ett kritiskt problematiserande kapitel där personcentrerad omvårdnad reflekteras och diskuteras i dialog mellan tre experter i personcentrerad vård. Boken vänder sig till studenter på grundläggande och avancerad nivå inom omvårdnad, rehabilitering och geriatrisk vård. Den kan också användas av kliniskt verksamma inom hälso- och sjukvården och andra som vill bredda sin kunskap kring ett personcentrerat förhållningssätt.

Omvårdnad till personer som har en demenssjukdom utgår från det mänskliga mötet och vår förmåga att försöka se in i och förstå den andres livsvärld. Boken ger redskap som underlättar mötet med personer som har en demenssjukdom och har dels fokus på upplevelsen av att drabbas av en demenssjukdom, att vara anhörig och att vara vårdare, dels på olika aspekter av vårdandet. Boken genomsyras av ett personcentrerat förhållningssätt och betonar värdegrunden samt den fysiska och psykosociala vårdmiljöns betydelse för vårdens inramning. Vissa kapitel har fokus på existentiella aspekter och vårdfilosofi, medan andra är mer konkreta och praktiska såsom omvårdnad relaterat till kroppsliga behov, livsberättelsens betydelse, hur man kan känna igen och lindra smärta, hur man kan tolka och förstå olika beteenden, olika former av våld samt metoder för kommunikation och sinnesstimulering. Sist i boken finns ett kapitel som översiktligt beskriver de olika demenssjukdomarna. De olika kapitlen kompletterar varandra genom att de ger stöd för både ”varandet” och ”görandet” i mötet med personer som har en demenssjukdom och ska stimulera till eftertanke och reflektion. I denna, andra upplaga av boken, har vissa kapitel utgått och många tillkommit. Boken är helt omarbetad i linje med den kunskap som vi har idag. De flesta författarna är aktiva omvårdnadsforskare och många av dem har varit delaktiga i framtagandet av Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom (2010). Boken innehåller många referenser, vilket är till stor hjälp om man vill fördjupa sig ytterligare i ämnet. Boken vänder sig i första hand till sjuksköterskestuderande på grund- och avancerad nivå men även till andra personer som i sitt arbete möter personer med demens.

Boken beskriver samvete, syn på samvete, dåligt samvete och den stress som kan följa ett dåligt samvete. Alltså samvetsstress i vården. Syftet med boken är att öka medvetenheten om samvetets betydelse i allmänhet och i relation till vårdarbete i synnerhet. De flesta vårdare ser samvetet som en varningssignal, något som varnar oss för att vi kan skada oss själva eller andra. Men samvetet kan också upplevas som en börda när man inte kan leva upp till kraven på att ge en god vård. De inledande kapitlen har ett praktikerperspektiv och handlar om vad nationella och internationella studier hittills visat om synen på samvete, om samvetsstress i vården och hur vårdare hanterar dåligt samvete. Vidare presenteras en metod som kan användas i arbetet med att minska dåligt samvete och samvetsstress. Avslutningsvis ges ett fördjupande teoretiskt perspektiv på samvete och moral. Målgruppen är studenter inom samtliga hälso- och sjukvårdsutbildningar på såväl grundnivå som avancerad nivå. Även yrkesverksam vårdpersonal av olika kategorier har nytta av att läsa boken.

Omvårdnadens grunder – Perspektiv och förhållningssätt syftar till att belysa omvårdnad ur olika perspektiv, för att ge underlag till kritisk diskussion och utveckling av ett reflekterat förhållningssätt i omvårdnadsarbetet. Omvårdnad definieras inte entydigt, men genom att belysa det ur olika perspektiv skapas utkikspunkter från vilka omvårdnad kan ”ses”, studeras och problematiseras. Boken har fokus på omvårdnad i allmänmänsklig bemärkelse. Den behandlar det som kan ses som generell kunskap om omvårdnad. Det återfinns inom flera specialområden såsom äldreomsorg och kirurgisk vård – men då är sådan kunskap anpassad och knuten till specifika villkor och omständigheter inom respektive område. På det viset kan bokens kapitel lika väl läsas i en kurs om specialområden inom omvårdnad. Patienten som person brukar betraktas som omvårdnadssituationens centralagent. Betydelsen av hur vi ser på och vilka bilder vi har av människan är väl omskrivet i litteraturen kring omvårdnad. Varje person har sin livscykel, sin biografi och lever i sitt sammanhang. Behovet av självständighet liksom beroendet av andra och varandra blir särskilt påtagligt då hälsan sviktar. Boken är uppbyggd av 25 kapitel som är grupperade i fyra delar: Omvårdnad i ett historiskt perspektiv, Livscykel och omvårdnad, Förutsättningar för omvårdnad och Handlingsområden i omvårdnad. Bokens kunskapsunderlag utgörs av empiriska forskningsresultat, teori, filosofi och praktiska exempel. I boken medverkar 29 svenska experter, varav flertalet sjuksköterskor med doktorsexamen. Denna tredje upplaga är kraftigt omarbetad och flera kapitel är nyskrivna.

Omvårdnadsforskningen i Sverige är en ung vetenskap som i dag är väl etablerad vid landets universitet och högskolor. Många sjuksköterskor på olika befattningar har bidragit till detta liksom ett antal politiska beslut, som till exempel högskolereformen 1977. I dag har omkring 1300 sjuksköterskor disputerat i Sverige, varav 85 innehar professorstjänster eller är professor emerita/emeritus. Hur har denna snabba utveckling varit möjlig? För att belysa det gör här några av de tidiga pionjärerna inom omvårdnadsforskningen en tillbakablick på utvecklingen under de tre första decennierna, åren omkring 1970–2000. Perioden kännetecknas av entusiasm, viktiga organisatoriska, finansiella och politiska beslut och en övertygelse om behovet av forskningsbaserad kunskap för att ge en kvalitativt god vård och omsorg. Även en avvaktan och ett ifrågasättande av värdet och möjligheten att beforska något så "självklart och praktiskt" som omvårdnadsverksamheten noteras. I boken medverkar sammanlagt 32 författare. Vi får läsa hur det var att tillhöra de första sjuksköterskorna som genomgick en forskarutbildning, av att vara starkt engagerad i uppbyggnaden av omvårdnadsinstitutioner och får exempel från den tidiga omvårdnadsforskningen under de tre första decennierna. I boken beskrivs också några utbildningsreformer och finansieringssätt - förutsättningar för de första decenniernas omvårdnadsforskning. Som läsare möter du en idéhistorikers tankar kring tillkomsten av ett nytt ämnesområde och i slutet av boken får du ta del av en sjuksköterska och professors framtidsspaning kring dagens och morgondagens omvårdnadsforskning och dess utmaningar. Boken vänder sig främst till lärare och studenter inom sjuksköterske- och andra vårdutbildningar på grund-, avancerad- och forskarutbildningsnivå samt till kliniskt verksamma och forskare inom hälso-, sjukvård och omsorg. Sagt om boken”[…] Boken är en intressant dokumentation över ett ungt ämnes etablering som vetenskap.” Motzi Eklöf, lektör, BTJ-häfte 14112229." En inspirerande och läsvärd bok för studerande och verksamma inom vården." Läkartidningen. 2014;111:CXWX Lakartidningen.se 2014-05-28, Karin Kjellgren. Om författarnaRedaktörer för boken När Omvårdnad blev vetenskap är Elisabeth Hamrin och Mona Kihlgren, båda professorer emeritii, Alice Rinell Hermansson, dr. med. Vet. och Gerthrud Östlinder, journalist och filosofie kandidat/magister inom omvårdnad och folkhälsovetenskap, samtliga legitimerade sjuksköterskor. I arbetsgruppen för framtagning av boken har dessutom under hela arbetet ingått Hjördis Björvell, Astrid Norberg, Ulla Qvarnström och Vivian Wahlberg, samtliga legitimerade sjuksköterskor och professorer emeritii.

Boken syftar till att belysa ett gott åldrande och hot mot ett gott åldrande ur ett salutogent perspektiv samt till att spegla komplexiteten i åldrandet. Huvudbudskapet är att många äldre personer har det bra under åldrandet, men att det är möjligt att främja upplevelse av hälsa även hos de som lever med olika former av illabefinnande i samband med förluster, ohälsa eller under den sista tiden i livet. Att främja hälsa handlar om att ta tillvara yttre och inre resurser hos äldre personer, hos deras närmaste och i samhället samt att ge adekvat vård och omsorg, medicinsk behandling och rehabilitering. I boken medverkar 13 forskare inom arbetsterapi, geriatrik, omvårdnad och sjukgymnastik. Alla har omfattande erfarenhet av forskning om äldre personer. De olika perspektiven ger en bild av aktuell forskning om äldre personers situation. Boken är i första hand avsedd för studenter på grundläggande nivå och för vidareutbildning av personal inom vård och omsorg, men den är också lämplig att använda inom praktisk verksamhet.