August Strindberg

En av vår nationalskald August Strindbergs mest underliga böcker. Strindberg skrev många underliga böcker och den här tillhör helt avgjort de allra mest underliga! Boken har titeln Antibarbarus. Den innehåller Strindbergs burdusa nedsabling av den vanliga kemins lära om grundämnena och hans lansering av en egen kemi som gör gällande att det bara finns ett enda grundämne, nämligen väte. Alla andra ämnen är uppbyggda av väte. Vilket skulle bevisas – och bevisningen genomför Strindberg genom att åskådligt berätta om sina experiment med svavel och andra kemikalier som han upphettar i deglar och blandar med vatten och andra vätskor och låter indunsta i skålar.

Det litterära geniet August Strindberg provade sina talanger också inom bildkonsten. "Jag är en djefla man, som kan göra många konster" som han beskrev sig själv. Tidvis sysslade han intensivt såväl med måleri som med konstkritik. När han gav ut denna lilla träffsäkra pamflett Anvisning att på 60 minuter bliva konstkännare som skickligt förlöjligar den typiske konstkritikern och avslöjar honom som en humbug - året var 1877 - var han bara 28 år och hade ännu inte fått sitt publika genombrott med romanen Röda rummet (som kom 1879) - men han var redan väl bevandrad i bildkonstens värld.

En liten bok med mycket upproriskt innehåll: August Strindbergs Lilla katekes för underklassen - en furiös stridsskrift slungad mot hela etablissemanget, en rallarsving mot hela samhällsbygget. Kontentan är att det mesta i samhällsordningen (lagen, moralen, politiken, religionen, kulturen osv) är konstruktioner som överklassen har skapat för att försäkra sig om makten. T ex "Vad är lagar? Svar: Överklassens uppfinning att på så kallad laglig väg hålla underklassen under sig", "Vad är ekonomi? Svar: En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete."

Au soir de sa vie, le grand romancier, essayiste, poete et surtout dramaturge universellement connu que fut le Suedois Strindberg, qui fut toujours feru de savoir, voulut ecrire une Histoire universelle dont, bien entendu, il n'avait ni les moyens materiels ou scientifiques ni le temps de mener la realisation a bonne fin. Il s'est donc contente de proposer ce qu'il appelle des "miniatures" historiques, entendons d'assez breves nouvelles ou, des temps antiques a l'epoque presente, en camees d'une virtuosite et aussi d'une verite saisissante, il brosse a grands traits le portrait de ses grands hommes, l'evocation de grands evenements mondiaux. Donc, de Socrate a Voltaire, d'Attila a la Revolution francaise, de Louis XI a la Guerre de Trente ans, il nous donne, sous forme ramassee et intensement suggestive, d'authentiques miniatures dont le pouvoir d'evocation devrait combler l'amateur de ce type de curiosites. Cet ouvrage parait ici, pour la premiere fois, en francais.

'There is a sordid and disgusting atmosphere,which makes the immorality of the play glaring and crude. There is the very questionable theme in these days of the relationship between masters and servants, which this play tends to undermine.' Lord Cromer, who banned performances of Miss Julie from the English stage in October 1925It's Midsummer's Eve in the kitchen of a nobleman's house and his haughty daughter Julie flirts and plays with Jean, her father's manservant. But it's a dangerous game and once she has been seduced by him he holds the upper hand. Miss Julie, Strindberg's mighty play on power, sex and class is presented here in a coruscating version by Frank McGuinness.

Kun August Strindbergin avioliitto näyttelijätär Harriet Bossen kanssa ajautui vaikeuksiin vain parin vuoden yhteiselon jälkeen, hän alkoi aavistella joutuvansa viettämään loppuelämänsä yksin ja ryhtyi totuttelemaan erakon elämään. Tämän kriisin tuloksena syntyivät tekijänsä ehkä henkilökohtaisimmat teokset, kaksi miehen monologia, kaksi kertomusta yksinäisyydestä. Yksin on Strindbergin tasapainoisimpia teoksia, jota tekijä itse piti yhtenä omaelämäkertansa osana. Se on tarkka kuvaus maailmasta vetäytyvän kirjailijan päivittäisestä elämästä ja luovan mielikuvituksen toiminnasta. Siinä missä Yksin on harmoninen ja rauhallinen, Harjannostajaiset on kuumeinen ja kiihkeä. Strindberg selvittää vielä kerran välit vaimonsa ja koko naissukupuolen kanssa.

The Roofing Ceremony is a powerful, ultimately hopeful short novel that will revise the narrow view of August Strindberg as merely a misogynist and the gloomiest of Scandinavian writers. This novel has an inwardness, irreducibly and complexly human, that looks back to Tolstoy's The Death of Ivan Ilyich and forward to Samuel Beckett's Krapp's Last Tape. Published in Sweden in 1906 and never before translated into English, The Roofing Ceremony (Taklagsöl) anticipates in its turbulent intensity the chamber plays Strindberg was soon to write. It is about a dying man, once an explorer but now a museum curator, who reviews his tumultuous life aloud as he drifts in and out of a morphine-induced sleep. Sometimes fragmentary, sometimes episodic, this impressionistic monologue builds up a vivid and nuanced portrait of the curator and his estranged wife, chronicling passionately but also humorously the descent of their marriage from island idyll into bitter comedy into tragic estrangement. Strindberg anticipated in this work the modern psychological novel and the technique of stream-of-consciousness. A curious, brief narrative Strindberg meant to incorporate into The Roofing Ceremony but never did is also included in this book, as well as a story called The Silver Lake written in 1898, which also appears in English for the first time. A museum curator, summering on a Baltic island, seeks out a forbidden lake and shares its enchantment with his wife and children. But his marriage is doomed, and when he returns to the lake alone, its mystery turns sinister.

One of the greatest classics of modern theater — the fateful drama of a willful young aristocrat's seduction of her father's valet during a Midsummer's Eve celebration. Inspired by the new ideas of naturalism and psychology that swept Europe in the late 19th century, the play is reprinted here complete with Strindberg's critical preface.

¿Köra och Vända, så att man vidsamtalets slut talar mot sig sjelf.¿Strindbergs väldiga mängder efterlämnade manuskript, utkast och anteckningar brukar kallas ¿Gröna säcken¿ efter den kappsäck i vilken Strindberg under resor och förflyttningar förvarade materialet. Här finns förarbeten till den utgivna lyriken, prosan och dramatiken, här finns planerna till aldrig genomförda verk och fragment av skilda slag. Och här finns dokumenten från Strindbergs experiment och studier inom kemi, astronomi, biologi, optik, alkemi med mera. Ulf Olsson och Magnus Florin har tillbringat en tid i Strindbergs-rummet på Kungliga Biblioteket trettio meter under jord och ställt samman ett personligt urval som blir den hittills främsta redovisningen av denna märkliga manuskriptsamling. Här talar Strindberg på nytt med en både välbekant och främmande röst. Bokens omslag återger prov på Strindbergs så kallade celestografier ¿ natthimlen fäst direkt på den fotografiska plåten.

"The Father is probably Strindberg's best-known play, described as 'great realism' it focuses on the struggles between natural forces. The Father was a turning point for Strindberg, as he subsequently moved to write in a style he described as "artistic-psychological writing". Adapted in this edition by Richard Nelson, a leading playwright and adapter in America, this version was first perfomed at the Roundabout Theatre, New York. " '

This is the first fully-edited translation of a series of essays by the great Swedish dramatist August Strindberg. The essays, edited and translated by Michael Robinson, have been selected for the light they shed, both directly and indirectly, on Strindberg’s contribution to the European theatre, firstly in such masterpieces of psychological realism as The Father and Miss Julie, and subsequently in those works, including A Dream Play and The Ghost Sonata with which he largely established a basis for theatrical modernism. Together with the accompanying notes and commentary, these essays on psychology, history, painting, natural history and alchemy as well as the theatre, help to clarify the multifaceted nature of Strindberg’s project. Idiosyncratic and lively, they offer crucial insights into the intellectual history of the late nineteenth century.