Beata Agrell

I den här boken fokuserar vi på offentliganställda civila tjänstemän, sådana som verkar inom statlig och kommunal förvaltning. Men alltså inte i krigsmakten. Även så är detta en minst sagt bred kategori som fokus. Man får tänka sig att tjänstemannen, av valfritt kön eller inte, är en person eller en funktion som står närmare politiken, ledningsgruppen, direktionen, verkschefen än den övriga personalen. Var gränserna går, uppåt och nedåt, kan vara flytande. Den typiske tjänstemannen är en handläggare snarare än en beslutsfattare, och tar han/hon beslut är det i allmänhet på delegation. Om den övriga personalen befolkningen utgör en majoritet eller en minoritet, torde vara historiskt bestämt. Det finns flera goda skäl till valet av skönlitteratur som källmaterial. I diktens och fiktionens form framträder ofta drag i samhällslivet och de sociala relationerna som annars inte uppmärksammas, antingen för att de tas för givna eller för att man inte vill tala om dem. Kanske kan man inte. Visst händer det också att de förgrovas, rentav till groteskeri. Skönlitteraturen kan dessutom vara ett effektivt sätt att komma en viss tidsanda in på livet och bli varse hur den har förändrats och till slut upplösts. Män och kvinnor som skriver noveller, romaner och poesi har inte sällan själva haft erfarenheter av tjänstemannajobb eller kanske tillhört någon profession som fått dem att se ned på, och inte sällan förlöjliga, företrädare för mer okvalificerade tjänstemannasysslor. Honoré de Balzacs roman Les Employés (Byråkraterna, 1838) lär vara den första skönlitterära framställning som gör tjänstemän i staten till berättelsens huvudpersoner i Balzacs övriga produktion vimlar det annars av litteratörer, kurtisörer, aristokrater, konstnärer, arrivister, bankruttörer, militärer, entreprenörer. Tjänstemannen var då ännu ett maktens redskap, kanske till och med manipulatör, och servilitet snarare än självständighet tycks ha varit hans emblem eller varumärke. Det har förstås inte uteslutit sådana kvaliteter som briljans, intelligens, handlingskraft när det kommer till kritan och en konkret uppgift måste lösas. Balzacs hjälte, Rabourdin, har ett projekt: han vill halvera statsförvaltningens storlek och fördubbla dess skatteintäkter (och naturligtvis blir det bråk). Men i skildringar av tjänstemän förekommer också olater som långsamhet, indolens, viktigpetteri, trälsinne, konflikträdsla, osjälvständighet litet om vart annat. Hunsade, obefordrade kanslister dräller det av i den ryska litteraturen, liksom sluskar, eviga studenter, suputer. Nej, någon enhetlig grupp med självfallen solidaritetskänsla får vi inte syn på i litteraturen, och det hade vi inte heller väntat oss. Vad vore det för litteratur i så fall? Medverkande:Beata Agrell, Åsa Arping, Anders Björnsson, Stefan Bohman,Anna Cregård, Eva Fjellander, Anders Hammarlund,Anna Hedlin, Lars Karlsson, Rolf Lind, Johan Lundberg,Per Lundin, Lennart J. Lundqvist, Stellan Malmer, Anna Nyberg,Östen Ohlsson, Ulf Persson, Björn Rombach, Johanna Schiratzki,Karin Svedberg Helgesson och Anna Maria Ursing

Boken är ett resultat av forskningsprogrammet Främlingskap och främmandegöring, som studerat den akademiska undervisningen i litteratur och litteraturhistoria inom lärarutbildningen, grundutbildningar i moderna språk och i litteraturvetenskap. Den övergripande frågan är vad som krävs av litteraturundervisning för att den ska ta vara på och öppna studenterna för skönlitteraturens möjligheter att både göra det egna främmande och ge insikter i det främmande »andra». Syftet är att bidra till kunskapen om hur skönlitteratur används och skulle kunna användas dels i moderna erna språk, där studenterna läser texter på det »främmande» språket, och dels i ämnet litteraturvetenskap, där texter från »främmande» kulturer i mycket hög grad redan är tolkade och översatta såväl språkligt som kulturellt. Hur kan en undervisning som vill utveckla ett akademiskt, nyanserat och framför allt själv reflekterande läsande konkret se ut?

Arbetarlitteratur bortom kanon diskuterar och utmanar gränserna för vad vi brukar uppfatta som en arbetarlitterär kanon. Här behandlas olika slag av litterära texter med anknytning till arbetarklass och lönearbete: från kampdiktning, uppbyggelselitteratur och annan folkrörelselitteratur, över tidningsnovell och proletärroman, till postmodern prosadikt, feministisk klassdiktning, folkhemskritiska serier och klassmedveten barnlitteratur. Boken ges ut av Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning. Nätverket har i hög grad bidragit till att arbetarlitteraturforskningen idag står stark i Norden, och denna bok syftar till att vidareutveckla intresset för arbetarlitteratur i ett bredare sammanhang.