Bertolt Brecht

"Rabochij zhurnal", kak nazyvalis dnevniki Bertolta Brekhta, krupnejshij dramaturg XX veka vel s 1938 po 1955-j, - v gody izgnanija iz Germanii i posle vozvraschenija. Kamertonom dlja etikh zapisej stala pronzitelnaja chestnost, s kotoroj on reagiroval na proiskhodivshie sobytija. Kriterij politicheskoj i khudozhestvennoj chestnosti on primerjal i dlja vsego, chto ego okruzhalo, - k spektakljam, tekstam, idejam i ljudjam. Smenjaja strany, terjaja blizkikh ljudej, uchastvuja v ideologicheskikh sporakh i rabotaja nad pesami, Brekht vkleival v dnevnik vyrezki iz gazet - khroniku raspada mira, a zatem khroniku novoj realnosti. Razmyshlenija o teorii "epicheskogo teatra" na etikh stranitsakh sosedstvujut s zametkami o postojannykh pereezdakh, o domashnej sobake, o nenavisti k Gollivudu, o sporakh s Tomasom Mannom i Teodorom Adorno i o nekolebimoj vere Leona Fejkhtvangera v pobedu SSSR. Nabrosok, somnenie, samotsenzura, zlost, ironija: vse sloi vidny, kak v raskadrovke; eto redkoe svidetelstvo togo, kak ustroena tvorcheskaja laboratorija genija, intellektuala, zhivshego v epokhu totalitarizma i vojny, v epokhu, kogda kazalos, chto dumat o literature - pochti nepristojno. Na russkom izdaetsja vpervye.

Den politiska och ideologiska bakgrunden till Dansen och Vad kostar järnet? var den ickeangreppspakt mellan Danmark och Nazityskland som undertecknats våren 1939. Norge, Sverige och Finland fick samma erbjudande men avböjde och förklarade sig neutrala. Brecht gestaltar i ett slags fabelform kritik mot de skandinaviska ländernas moral och konsekvenserna av deras egen protektionism

Bertolt Brechts Krigets ABC, som första gången utgavs 1955, är ett försök att lära ut ”konsten att läsa bilder”, att göra det möjligt att navigera och kritiskt reflektera över krigets mediala bildflöde. Därför vikten av ett montagearbete mellan bild och text; därför nödvändigheten att klippa ut ett visuellt material och till dessa bilder foga poetiska kommentarer som dekonstruerar deras skenbara självklarhet eller stereotypa karaktär. Detta är det brechtska sättet att initiera oss i ett mer komplext historiskt seende, där vi också kan lära oss att ställa skarpare frågor till vår egen samtids bilder.