Bhartrhari

Satakatraya är ett av sanskritlitteraturens mest berömda och lästa verk. Det brukar dateras till omkring 400 e. Kr. och består av korta kärnfulla dikter uppdelade på tre sektioner - världslig visdom, erotik och världsavsägelse. Dikter tillskrivs den gåtfulle Bhartrhari, till vilken endast några anekdotiska traditioner är knutna. Möjligen kan han ha varit hovman hos eller rådgivare åt en kung. Efter hand verkar han emellertid ha fyllts av leda och avsmak inför denna världs mäktiga. Dikterna innehåller flera bittra utfall mot rika och usla herrar. Här anas även en förbittring över en förfelad livsgärning, ett vacklande mellan ett världsligt och ett andligt liv. Ett glödande begär efter kvinnan löper jämsides med det djupaste världsförakt, hopplöshet inför det eviga kretsloppet av födelse och död växlar med förhoppningar om en slutgiltig befrielse. Satakatraya utkommer i ständigt nya utgåvor i Indien och är sannolikt, näst efter Bhagavadgita, den sanskrittext som oftast blivit översatt till andra språk. Språkvetaren Rolf Jonsson har med detta urval gjort den första svenska kommenterade översättningen av det klassiska verket direkt från sanskrit. I ett inledande förord redogör han för textens fascinerande och snåriga bakgrund och kartlägger verkets väg till vår tid.