Birgit Karlsson

Stiftelser har ett evighetsperspektiv - stiftaren vill försäkra sig om att pengarna kommer att användas till just det ändamål han/hon anser viktigt. Det kan handla om allt ifrån att lindra fattigdom till att finansiera forskning. Men vad händer med stiftelser då samhället och behoven förändras? I denna bok ges exempel på hur ett antal stiftelser i Göteborg förändrats sedan 1700-talets slut. I takt med att lagstiftning förändrats och staten tagit ett allt större ansvar har många stiftelser tvingats till omtolkningar av ändamålen. Särskilt fokus läggs på Linhultska, Robert Dicksons, Theodor och Hanne Mannheimers samt IngaBritt och Arne Lundbergs stiftelse. Ett kapitel ägnas åt kvinnors roll i stiftelse­världen - de har spelat en viktig roll som mottagare av medel, som stiftare och som praktiskt arbetande i verksamheten. Birgit Karlsson är professor emerita i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet. Hon har forskat och undervisat om sambandet mellan politik och ekonomi, ofta med inriktning på sociala förhållanden.

I början av 1800-talet försämrades livsvillkoren hastigt för den växande befolkningen i Göteborg. Detta var en följd av storpolitiska skeenden i Europa. För många ensamstående och familjer stod nöden för dörren. Fattigdomen medförde svält och usla boendeförhållanden, sjukdomar och barnadödlighet blev vanliga, tiggeriet bredde ut sig. Det var genom enskilda insatser och frivilliga gåvor och donationer som hjälp stod att få och år 1819 bildades Sällskapet De Fattiges Vänner. Detta sällskap är idag en stiftelse som verkar som en betydelsefull hjälporganisation. samtidigt som dess historia tecknas får läsaren av denna bok en konkret bild av samhälleliga förändringar och skiftande livsbetingelser under tvåhundra år.