Birgitta Odén

Det här är den första handboken om historieskrivningens historia i Sverige. Här kan man följa hur historiker arbetat och hur de löst vetenskapliga problem. Det ger en inblick i hur bilder av det förflutna tillkommit och varför de ser ut som de gör. Tongivande namn från tidigare decennier som Harald Hjärne, Curt och Lauritz Weibull och Erik Lönnroth får sin plats i historieskrivningens historia. Bokens kapitel löper längs två linjer – analyser av historikernas vetenskapssyn och av deras historiesyn. Det här är en viktig historia att känna till, speciellt för historiker och historiestudenter eftersom den bidrar till förståelsen av deras eget arbete. Men det är också mycket intressant för den allmänt historieintresserade att se hur skildringar av det förgångna vuxit fram och bearbetats. Boken är främst avsedd för studenter i historia vid universitet och högskolor, och för yrkesverksamma historiker.

Människor har alltid blivit gamla, men åldrandet har satt in vid olika tidpunkter i människolivet. Sjukdomar och näringstillgång har bestämt genomsnittlig och återstående levnadsålder, men det har också omsorg och omhändertagande i betydande utsträckning kunnat göra. I Birgitta Odéns forskningar om äldre människor i gången tid visar det sig att äldrepolitik och planering inför ålderdomen vad vi skulle kalla pensionärstillvaron har varit teman som inte bara intresserat experter och makthavare utan i hög grad de vanliga människorna och deras anhöriga. Kampen för en god ålderdom löper genom hela vårt förflutna. I dagens samhälle finns det fler men också piggare äldre än det har funnits någonsin tidigare. Hur respekten för dem ska säkras, och deras omvårdnad garanteras och finansieras, är en fråga med djup historisk klangbotten. Redaktörer för urvalet är Bodil Jönsson och Anders Björnsson. Birgitta Odén är prof. em. och den första kvinnliga professorn vid Lunds universitet, nu drygt 90 år gammal. Prof Eva Östberg har skrivit bokens förord. Bodil Jönsson, prof., och Anders Björnsson är bokens redaktörer.

Historikern och numismatikern Sture Bolin (1900-63) verkade under hela sin karriär i Lund. Han disputerade 1927 för Lauritz Weibull och efterträdde 1938 denne som professor i historia. Från 1944 och framåt etablerade Bolin Sveriges första universitetsinstitution i ämnet.