Björn Sandmark

Rose Ausländer föddes 1901 i Czernowitz, som idag ligger i Ukraina. Hon växte som många andra judar upp i en mångspråkig miljö. Mest berömd av hennes senare kamrater, född i samma stad, är poeten Paul Celan. Ausländers far kom från en ortodox familj, präglad av såväl chassidismen som judisk mystik. Familjen flydde staden vid första världskriget, men Rose Ausländer återvände till födelsestaden i början på 30-talet. Också hennes liv präglades av mångspråkighet och mångkulturella miljöer. Via resor till USA bosatte hon sig slutligen i Düsseldorf 1965. Även om hon debuterade som poet 1939 är det först i Düsseldorf som hon verkligen ägnar sig åt poesi. Under drygt tjugo år publicerar hon en rad diktsamlingar och blir en renommerad poet. Ausländer dör 1988. Översättaren Björn Sandmark har i Bortom alla ord översatt Ausländers sena poesi, den som skrevs i början av 1980-talet. Detta är det hittills största urvalet av hennes poesi på svenska. Han har också skrivit ett efterord om poeten.

Hur organiserar man ett Litteraturhus? På vilket sätt präglade Jorge Luis Borges blindhet hans författarskap? Varför är så många våldsamma på twitter? Hur översätter man bäst Shakespeare? I ett halvt decennium skrev Björn Sandmark krönikor, recensioner och poesiöversikter i Dala-Demokraten. I denna bok har han samlat ett urval av dessa. Det är i många fall texter skrivna i stunden -- men värda att läsa långt därefter. Läsaren möter en skribent som lever intensivt i samtiden och skarpt kommenterar vad som sägs och tänks i offentligheten. Men också en eftertänksam lyssnare som lyhört läser Frostensson, Silkeberg, Norén och Anna Hallberg. Och en rad unga lyriker. Vardagsreflektioner blandas med litterära utflykter och politiska analyser. Sandmark varnar tidigt för privatskolors vinstintresse och högerextremisters bruk av sociala medier. Han oroas av klimatförändringar, köper ekologiska apelsiner och rotar i historiens skräphögar. Björn Sandmark är författare, översättare och kritiker. Han har publicerat åtta böcker: om Tyskland, Bohuslän, teaterliv och globala kulturarvsfrågor liksom diktsamlingen Alpskugga. År 2020 publicerade han, med Eva Ström och Mikael van Reis, Paul Celans fyra första diktsamlingar på svenska. Han arbetar som VD och teaterchef på Göteborgs Stadsteater.

Vem äger det globala kulturarvet? På många håll rasar diskussioner om konstföremål som visas på de stora etnografiska museerna i världens metropoler. Många museisamlingar är tätt sammanvävda med kolonialismens historia. Krav på återbördande till ursprungsländerna växer sig allt starkare. I början av 1930-talet överfördes 89 textilier från Paracas-halvön i Peru till Göteborgs museum. Bland dem fanns den mytiska väven El Calendario . År 2008 krävde Peru att Paracastextilierna återlämnades. I denna bok skildrar Björn Sandmark, som då var kulturchef i Göteborg och central för händelseförloppet, initierat den process som ledde fram till att Göteborgs stad återlämnade El Calendario till Peru. Sandmarks beskrivning reser en rad principiella frågor. Boken innehåller även en essä av Ann-Marie Ljungberg om El Calendario , Peru och Paracaskulturen. Björn Sandmark är VD och teaterchef för Göteborgs Stadsteater, författare och översättare. Hans senaste böcker är Jag är en annan: Några nedslag i Erik Lindegrens extatiska diktning (2014) och som redaktör och medförfattare Sceningång: tre år på Göteborgs Stadsteater (2017). Ann-Marie Ljungberg är författare. Hennes senaste böcker är Maja och döden(2014), I fallinjen: en essä om prekärfeminsim (2015) samt tillsammans med Johan Lönnroth och Jimmy Sand Den tredje vänstern: för en global frihetlig socialism (2017).

Pär Lagerkvist-Samfundets årsskrift 2018 är en fortsättning på årsskriften 2013, Författarnas Lagerkvist. 16 författare ger sin bild av Pär Lagerkvist, och innehållet spänner över omläsningar, kritiska översikter, verksanalyser, fiktivt gestaltade tolkningar av centrala teman hos Lagerkvist och en studie av filmatiseringarna av Barabbas. Volymen rymmer också Lars Noréns tacktal vid mottagandet av Växjö kommuns litteraturpris till Pär Lagerkvists minne 2017. ”Han tillhör de få människor som tidigt, om än genom en traumatisk hemlöshetskänsla, fann sin väg, sitt verk, sin substans och som var stark nog att fullfölja sin uppgift, och såg det som ett verktyg mot upplösningen och ondskan. Det är ett livsverk utan svek.” (ur Lars Noréns tacktal)