Bo Lindberg

Akademiska avhandlingar är examensprov som öppnar karriärvägar och ger social prestige. Den här boken handlar om deras historia. Disputation, dissertation, avhandling är en odyssé genom fem seklers lärda kultur. Fokus ligger på de tidigmoderna avhandlingarna från 1600- och 1700-talen, då de kallades dissertationer och den muntliga konsten att disputera var lika viktig som dissertationens innehåll. Det var osäkert vem som skrivit texten, professorn eller respondenten. Språket var latin, det internationella lärdomsspråket. Själva dissertationstexten omgavs av ödmjuka dedikationer till välgörare och sponsorer. Sakta sipprade modernare tendenser in i systemet: krav på ny och nyttig kunskap i dissertationerna, på svenska i stället för latin, och på att respondenten författat texten. Men inget av detta kunde genomföras fullt ut förrän dissertationssystemet avvecklats i mitten av 1800-talet. Nutidens avhandlingar är specialiserade vetenskapliga texter som ska leverera ny forskning. Skillnaden i förhållande till de tidigmoderna dissertationerna är drastisk. Men det finns kontinuiteter. Alltjämt öppnar avhandlingen karriärvägar och ger social prestige. Dedikationerna motsvaras av acknowledgements till alla som hjälpt doktoranden. Och återigen skriver man på ett annat språk än svenska, nämligen engelska. Bo Lindberg är professor emeritus i idéhistoria vid Göteborgs universitet och har i sin forskning ägnat sig åt bland annat akademisk kultur under tidigmodern tid.

Denna bok handlar om akademisk undervisning i 1600- och 1700-talets Sverige. Föreläsningsanteckningar som studenterna lämnat efter sig ger kunskap om föreläsandets vardagliga praktik: om dikterande, kopiering, kompletterande undervisningsformer, offentlig och privat undervisning och om latin och svenska som undervisningsspråk. I debattskrifter och myndigheternas förordningar hittar man det normativa perspektivet. På 1700-talet trodde somliga att böcker och självstudier kunde ersätta föreläsandet, men omkring sekelskiftet 1800 upphöjdes föreläsningen till en unik undervisningsform där entusiasmerande lärare inte bara skulle meddela studenterna nytt vetande utan också lära dem att tänka vetenskapligt. I praktiken ändrades inte så mycket. I en lång epilog följs sedan föreläsandets öden fram till nutidens akademiska massutbildning. Det antyds att de grundläggande villkoren för det akademiska föreläsandet trots alltmer sofistikerade tekniska hjälpmedel förblivit sig ganska lika genom tidens och pedagogikens växlingar. Bo Lindberg är professor emeritus i idéhistoria vid Göteborgs universitet och har i sin forskning ägnat sig bl.a. åt akademisk kultur under tidigmodern tid.

Samuel Pufendorf (1632–1694), the famous theorist on natural law in 17th century Europe, was a professor at the University of Lund in Sweden from 1668 to 1676. At Lund he is commemorated every year in the Pufendorf Lectures given by renowned international scholars. This book contains his original thinking in the form of notes taken at the lectures on natural law Pufendorf delivered 1672–1674. No other texts from his teaching are extant. In his lectures Pufendorf commented on his own books on natural law, De jure naturae et gentium and De officio hominis et civis. The manuscripts show how innovative ideas are disseminated and filtered through academic culture. In the history of ideas, Pufendorf is connected with secularization, a modernized concept of the state, a kind of constructivist ontology, and humanity. While this is not untrue, here his thoughts appear in their immediate pedagogic context, where theological and political considerations, academic machinations and the difficulty of taking lecture notes obscure the coherence and consistency of his theory. Its main ideas and their potential are nevertheless discernible in the midst of the conflicts and trivia of academic culture. BO LINDBERG is emeritus professor of the history of ideas at the University of Gothenburg. His research deals with the classical tradition and early modern conceptual history.

Det här är den första handboken om historieskrivningens historia i Sverige. Här kan man följa hur historiker arbetat och hur de löst vetenskapliga problem. Det ger en inblick i hur bilder av det förflutna tillkommit och varför de ser ut som de gör. Tongivande namn från tidigare decennier som Harald Hjärne, Curt och Lauritz Weibull och Erik Lönnroth får sin plats i historieskrivningens historia. Bokens kapitel löper längs två linjer – analyser av historikernas vetenskapssyn och av deras historiesyn. Det här är en viktig historia att känna till, speciellt för historiker och historiestudenter eftersom den bidrar till förståelsen av deras eget arbete. Men det är också mycket intressant för den allmänt historieintresserade att se hur skildringar av det förgångna vuxit fram och bearbetats. Boken är främst avsedd för studenter i historia vid universitet och högskolor, och för yrkesverksamma historiker.

I vilka ord och termer beskrev man samhället och makten i 1600- och 1700-talets Sverige? Vad menade man med begreppen politik, stat och folk, med folk och medborgare, med frihet och rent av demokrati? Och i vilka ord uttrycktes dessa begrepp? Författaren gör en begreppshistorisk undersökning av hur Sverige utvecklades från en stat av undersåtar, indelade i fyra stånd, mot en nationalstat bestående av medborgare tillhöriga ett folk. Metodiskt pendlar den mellan begrepp och ord. Boken är också en studie av tvåspråkighet och övergången från latin till svenska. Den följer, från stormaktstid till frihetstid, hur det gick till när svenskan blev ett språk för politik, och hur man tog det avgörande steget i utvecklingen av en nationalstat genom att börja diskutera politikens teoretiska frågor på svenska i stallet för på romarnas språk. Bo Lindberg är professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.

Antologi om Tegnérs förhållande till retoriken. En symposievolym med sju bidrag ger på samma tid en bild av retorikern Tegnér och hans samtid. "Esaias Tegnér verkade vid en tid då talekonsten ännu framstod som en av de stora vittra konstarterna. Han var väl bevandrad i den och hade många tillfällen att utöva den både som professor och som biskop. Men bortsett från talet vid jubelfesten 1817, som länge fanns med i skolantologierna, har hans talekonst varit föga känd och inte heller varit särskilt uppmärksammad av forskningen." (Ur Louise Vinge & Jerker Blomqvists förord).

Ofta sägs att nationalismen är ett modernt fenomen och en produkt av det kapitalistiska industrisamhället. Men även om nationalismen som ideologi inte uppstod förrän under 1800-talet står det klart att föreställningar om nationer och nationalitet också var i omlopp i äldre tider. Den moderna nationalismen har alltså en bortglömd förhistoria som är värd att lyfta fram. Denna antologi belyser några aspekter av den nationella föreställningsvärlden i det svenska 1700-talet, ett sekel inklämt mellan stormaktstidens götiska patriotism och 1800-talets idealistiska nationalism. Uppsatserna behandlar uttryck för det svenska på olika områden: i statsmaktens information till undersåtarna, i de styrdas appeller till överheten, i kyrkan och det religiösa livet, i elitens politiska kultur, samt i litteraturen, konsten och arkitekturen.