Bo Wennström

Åren 1947 1967 förändrades Sverige i snabb takt. Den tekniska utvecklingen och den ekonomiska tillväxten saknade motstycke och lade grunden inte bara för ett ojämförligt välstånd utan också för djupa sociala och kulturella förskjutningar. Allt som hade tagits för givet utmanades. Radikalism fick ett egenvärde. Avantgardet blev mainstream. Med texter av bland andra Yvonne Hirdman, Kalle Lind, Birgitta Holm.

Inget land i världen har den defensiva straffrätt som Sverige har. 1989 genomfördes en straffrättsreform vars uttalade syfte var att så få som möjligt skulle sitta i fängelse. Reformen hade sina rötter i det radikala 1970-talet. Det allmänna sades ingripa för mycket och för kraftfullt mot brottsligheten och därmed skapa brottslighet. Principen ”ju mer man ingriper, desto sämre går det” blev sanningen för dagen. Med hjälp och stöd, medkänsla och omtanke inom ramen för välfärdsstaten skulle de flesta av brottslighetens problem istället kunna lösas. Bakom 1989 års reform stod en liten grupp radikala jurister. Gruppen lyckades. Deras lösningar skrevs in i brottsbalken där de återfinns fortfarande idag. Den här boken sätter in denna grupps strävanden i historien om straff och fängelser sedan början av 1800-talet till idag. Under senare år har det pågått en kamp om kriminalpolitiken. De flesta politiska partierna vill ha en aktiv straffrätt för att komma till rätta med sådant som gängkriminalitet och växande parallellsamhällen med egen justis i utsatta områden. En fråga som boken vill förstå är varför politiken inte lyckas i sina allt mer enträgna strävanden att skärpa kriminalpolitiken. En del av svaret har att göra med 1989 års reform och att en passiv straffrätt har blivit gällande rätt i Sverige. En annan förklaring har att göra med idéarvet. Med de ”tankelåsningar” som 1970-talets radikalism förde med sig. Är det verkligen så att brottslighetens orsaker främst är brister i samhället? Är lösningen på problemen långsiktiga förebyggande åtgärder? I boken granskas en rad ”sanningar” om brottsligheten som tyvärr ligger i vägen för bättre lösningar på problemen vi har idag. Bo Wennström är professor emeritus i rättsvetenskap vid Uppsala universitet. Han har tidigare på Jure förlag givit ut boken "Svensk polis - Pusselbiten som inte passar in".

Alla klagar på polisen. Justitieministern har uttryckt sin besvikelse. Rikspolischefen har ägnat sig åt självspäkning. Politikerna talar i katastroftermer: Polisen presterar för dåligt! En fråga ställs gång på gång, varför går det inte att styra polisen? Räddningen har från politiskt håll ansetts vara en omorganisation. En ny polisorganisation ska ge förutsättningar för att lösa dagens problem, heter det. Det märkliga var bara att omorganisationen bestämdes innan de tre grundläggande frågorna, ”vad”, ”hur” och ”vem” angående polisverksamhet ställdes. 2015 införs den nya polisorganisationen. Det mesta tyder på att ännu en kris för Polisen väntar runt hörnet. I denna bok tas de grundläggande frågorna om polisiär verksamhet på allvar. Det görs genom en serie intervjuer med politiker, poliser, statstjänstemän och företrädare för säkerhetsbranschen och ideella krafter. Långsamt framträder en annan bild en den som brukar ges om orsakerna till vad som sägs vara krisen i Svensk polis. De som klagar mest, politik och statsförvaltningen, bär själva ett tungt ansvar för situationen. De senaste regeringarna har satsat oerhört på Polisen. De har haft sina grova mål om 20 000 poliser. Det har egentligen aldrig fattats pengar. Däremot har det fattats politik. Vilket lett till en politisk tystnad angående de svåraste frågorna som har skapat utrymme för andra att agera. Administrationen har flyttat fram positionerna. Det kamerala perspektivet har fått ta överhanden. I boken beskrivs vad som krävs för att ta frågor om trygghet och brott på allvar. Till att börja med krävs ett fungerande ramverk för hela det ”polisära” området som inkluderar organisationen Polisen men också säkerhetsbransch, kommuner och frivilliga. Först då kan pusselbiten svensk polis förmås att passa in i samhällspusslet. Ur innehållet: • Jag är född på landsfiskalskontoret • Poliser ska inte tänka • Med god politik skulle människan också bli god • Tre män och en väldigt dålig idé • De andra • Att ta tryggheten på allvar