Carl-Göran Ekerwald

Under sitt långa äktenskap var skriftställaren Jan Myrdal (1927-2020) och konstnären Gun Kessle (1926-2007) idoga och engagerade samlare. År 2012 skänkte Jan Myrdal till Jan Myrdalsällskapet inte bara sina mer än 50 000 böcker utan därtill klipparkiv och unika samlingar av tidskrifter, konst, fotografier, affischer, meccano och korrespondens. I den här boken har en lång rad skribenter ur olika synvinklar beskrivit resultatet av detta deras samlande men också alla praktiska bestyr med att flytta, katalogisera och för framtiden bevara ett av norra Europas största privatbibliotek. Boken blir på detta sätt också en perspektivrik bok om ett närmast symbiotiskt äktenskap och det författarskap som blev ett av de mest centrala under åren kring 1968.

Persiska antologin är ett urval av de översättningar av medeltida persisk litteratur som baron Eric Herme­lin (1860-1944) ägnade stora delar av sitt liv åt. Här ­finns ­dikter av ­Attar, Omar Khai­yam, Rumi, Sadi och Sanai samt sagor från den klassiska samlingen ­Kalilah. Här finns även meditatio­ner av den tyske mystikern Jacob Böhme och alster av ­Hermelin själv. För urval och presentationer av författare och verk svarar Carl-­Göran Ekerwald. Boken utgavs ­första ­gången 1976 av Bo Cavefors ­förlag och har sedan dess fått något av kultstatus. »Huvudparten av Eric Hermelins översättningar är verk av persiska sufier fran tiden 1000-1400. De har levat i nuvarande Turkiet, Persien och Afghanistan. De skrev på persiska med arabiska bokstäver. Bläck och papper rådde det ingen brist på pappersbruket i Samarkand hade länge varit i bruk när vikingarna på 900-talet drog in på den persiska slavmarknaden. Hur skulle detta papper på bästa sätt användas? Jo, för texter som gjorde läsaren glad och förhoppningsfull och därigenom stärkte förmågan att komma över alla svårig­heter vad hela världen oavbrutet söker, det är just glädje, säger Rumi.« Carl-Göran Ekerwald

Han blev bara 52 år gammal, men redan vid 18 var han gift och hade barn. Han slog igenom som dramatiker vid 30 och hann med närmare fyrtio pjäser - Hamlet den mest kända. Ämnet för hans pjäser är alltid detsamma: hur det känns att vara människa, under ett skeppsbrott, på slagfältet, på bordellen, inför den älskade och inför bödeln. Han säger inte hur en människa bör vara utan hur hon är med sitt inre solsken och sitt inre nattsvarta mörker. Det han skrev har stått sig i 400 år. Det hänger samman med att allt som sägs blir sagt på ett så storartat och gripande sätt, så illusionslöst och utmanande. Här skildras William Shakespeares liv (1564-1616) utifrån bevarade dokument och nyare forskning i en både lärd och underhållande biografi över alla tiders största dramatiker. Carl-Göran Ekerwald är författare, översättare och kulturskribent. Han har tidigare bl a publicerat biografier över Nietzsche och Goethe.

Lever människan lyckligare om hon slutar upp att bråka sin hjärna med åsikter om moral, religion, filosofi och psykologi, och i stället i all enkelhet går in för att leva utan fördomar och dogmer, låta praxis bestämmas av hjärtat och lämna grubblet åt sidan? Kort sagt bli »frigjord« i Rousseaus mening. Carl-Göran Ekerwald tar oss med på en temaresa i filosofins historia. Med start i antiken via Goethe och Nietzsche fram till Wittgenstein och Vilhelm Ekelund. Dessa tänkare har en gemensam misstro mot ord och argument och menar att vi trots alla ord och sinnrika kunskapsbyggen egentligen ingenting vet, att varje påstående genast låter sig motsägas av andra. Så vad kan man då hålla sig till? Filosofins ättestupa är ett försök att värdera denna västerländska antifilosofis ståndpunkter och ställningstaganden genom historien. Under resans gång blir allt ifrågasatt, till och med behovet av böcker och kunskap. Med sin välkända förmåga att samtidigt förklara, inspirera och underhålla, lotsar oss Ekerwald från den ene av dessa tänkare till den andre tills vi tvingas inse att de är människosläktets bästa vänner.

Horatius har lärt oss mycket utan att vi vet om det. "Carpe diem" till exempel. Och han lät inte en dag gå utan att fundera över hur den skulle levas på det bästa sättet. Carl-Göran Ekerwald har gjort en inspirerad närläsning av Horatius och beskriver i sin nya bok ett fascinerande släktskap med andra stora författare och filosofer som just Montaigne, Platon och Goethe. Men Ekerwald tecknar också en konturskarp och skrämmande bild av laglösheten under republikens sista tid, då ett fungerande politiskt system helt slogs sönder av män som Caesar: rika, maktfullkomliga och livsfarliga. Det är tvåtusen års avstånd mellan oss och Horatius, och det biografiska materialet är knappt. Men mer levande och nära än så här kan man inte teckna Horatius och hans poesi.

- Vet du när Uppsalaslätten grönskar som vackrast?- På våren förstås.- Du misstar dig. Det är i oktober. Först skördar man vetet. Så vidtar tabula rasa. Åkrarna plöjs. Tiltorna vänds upp. Det blänker i den svarta leran. Så harvar man fälten. Det är sannerligen en omild behandling som jorden måste utstå. Man sår sista veckan i september - i mitten av oktober är brodden uppe och ett par centimeter lång ger den slätten en ljuvlig smaragdgrön färgton. Där ser du hur löftesrik en grundligt gjord tabula rasa kan bli.- Du är en oförbätterlig optimist. Carl-Göran Ekerwald har sopat rent bord. Kvar är fragment av åren 1946-2007, bilder ur ett äktenskap, resor i öster, möten med luffare, konstnärer, författare, filosofer, politiker. Här redovisas dagsscheman, vad han äter, dricker, tänker, lyssnar på för musik, drömmer. Och inkännande beskrivningar av hans älskade hustrus demens. Tabula rasa tar vid där Skogvaktarns pojke slutade.

"Det är inte bara en gång som jag varnat honom för att skriva denna självbiografi. Inte bara för Annas tänkta reaktion, men för att själva formen med 'talesman' och 'baktalesman' visar brist på omdöme. Självbiografier har, det gäller generellt, en rakt fram berättande form, alltifrån det första sprattlet och skriket fram till det sista sprattlet och sucken. Här blir det i stället ett sammelsurium." Den som för ordet är Carl-Göran Ekerwalds "baktalesman". Brittsommar är tredje delen i Ekerwalds svit av självbiografiska böcker men liknar till formen inget han skrivit tidigare. Boken ger utrymme åt två röster, en dagbok författad mellan åren 2009-2018 av Ekerwalds "talesman". Han noterar bara vad han tycker är lagom: resor, möten med människor, möten med böcker, möten med drömmar. Efter dagboken följer baktalesmannens kritiska och upplysande kommentarer med överskrifter som "Mozartbreven", "Goethes kokerska", "Beuys och den persiska estetiken" och "Att föreställa sig Gud". De blir till ett slags miniessäer om ett liv av läsande och skrivande. Vart ledde det, vad har han lärt sig, vad var viktigt? Carl-Göran Ekerwald (f. 1923) har skrivit ett femtiotal böcker, romaner, biografier, essäsamlingar och dikter. 2002 utkom den första av hans självbiografiska böcker, Skogvaktarns pojke, som följdes av Tabula rasa 2008.

Essäisten, romanförfattaren och tänkaren Carl-Göran Ekerwald har skrivit sina memoarer. Skogvaktarns pojke är inte bara en levnadsteckning fram till debuten 1959, utan också ett försök att förklara den tiden, då barndomens självklarheter och enkla värld faller samman i mötet med vuxenvärlden. Fadern var länskogmästare, en viktig man i bygden, och familjen levde ett idylliskt borgerligt liv i jämtländska Offerdal. Plötsligt får den tioårige Carl-Görans lyckliga tillvaro ett abrupt slut när han som tioåring skickas till Östersund för att gå i läroverket. Det blir till ett sexårigt helvete: långt hemifrån, ensam i en skrämmande miljö tvingas han ta vara på sig själv. Slutligen är det upptäckten av litteraturen och musiken som räddar honom och gör att han kan fullfölja sina föräldrars intentioner, att färdas ännu en bit på den långa klassresan. I Skogvaktarns pojke varvas exakta och inkännande ögonblicksbilder från barndomen med den vuxne Ekerwalds tankar, utan att barnets perspektiv hotas av överslätande eller sentimentala förenklingar och förklaringar.

Om friheten, utgiven 1859, anses av många vara liberalismens mest centrala verk och har haft oöverskådligt inflytande på det politiska tänkandet. Här diskuterar John Stuart Mill hur statens makt över individen bör begränsas i det demokratiska samhället och landar bland annat i den omdebatterade skadeprincipen, att alla är fria att vara och göra som de vill så länge de inte skadar andra. Han hinner också beröra bland annat den individuella frihetens historia, yttrandefrihetens värde och hur individuell kreativitet kan uppmuntras i större samhällen. Denna återutgivning av Alf Ahlbergs översättning innehåller också ett efterord av Carl-Göran Ekerwald.

I Fördelen med att bli gammal berättar Carl-Göran Ekerwald om sina upplevelser av att tillhöra åldringarnas skara. Sittande på själva tröskeln till det okända söker författaren, född 1923, klarlägga sina känslor och upplevelser inför det defini­tiva uppbrottet. Han noterar för­visso en allt mer motvillig kropp och ett bitvis opålitligt minne, men kan samtidigt se positiva saker med den tilltagande åldern: Ett långt livs erfarenheter. En cancertumör som inte behöver behandlas. En nyfunnen känsla av autenticitet. En förhöjd livskänsla.» Nu gäller det bara att leva, att smaka på det rena och oanfrätta män­ni­sko­livets återstående minuter och sekunder. För att bli mottagare av denna stora fördel är det klokt att sluta upp att veta och vilja och så långt möjligt bli utom sig . När det surrar för mycket i ens skalle är det ett gott knep att medvetet och aktivt rikta all uppmärksamhet på något fenomen som är närvarande. Lever man här på jorden finns en himmel att betrakta. Väl påpälsad sitter Gammal på sin altan och följer med blicken molnens rörelser, regndropparna som studsar mot lönnens blad, snökornen som virvlar än från höger, än från vänster. Här är fåglarnas flykt något av en uppen­barelse vad man tidigare inte alls fäste sig vid har nu plötsligt fått en mental tyngd. Timme på timme. Inte låta sig distraheras. Dyker det upp en förlupen liten tanke bort med den. Och fortsätt att vara »öga« precis så som du var när du nyfödd och häpet kastade en blick ut i den besyn­nerliga och gåtfulla jordiska tillvaron.« CARL-GÖRAN EKERWALDCarl-Göran Ekerwald är författare till över femtio böcker: romaner, noveller, essäer, biografier och dikter.

Kallhamrat är titeln på Carl-Göran Ekerwalds nya diktsamling. Den består av, med författarens egna ord, »ord smidda och tydliggjorda erfarenheter samt röster ur det förgångna som ­befunnits vara minnesvärda«. »Gammal känner både sorg och förtvivlan. Över detta faktum gläder han sig. Uppfattar sig som privilegierad.«Carl-Göran Ekerwald, född 1923, är författare till romaner, noveller, essäer, biografier och dikter. På Karneval har han tidigare bland annat utgivit diktsamlingarna Sigridiana (2013) och Gröna bläcket (2015). Sagt om den 2013 utgivna diktsamlingen Sigridiana: »En fräsch och opretentiös diktsamling, som spritter av liv och ömsint humor Jag har blivit intagen av denna både festliga och allvarliga bok om förälskelse.« Eva Ström i Sydsvenskan »Det är lätt att smittas av uppsluppenheten i denna lyckosprudlande hyllning till livet och kärleken. Det tycks aldrig vara för sent att börja om på nytt.« Ann Lingebrandt i Helsingborgs Dagblad »Det blåser en glad och lekfull vårvind i den svenska poesin just nu. Jag tänker givetvis på den otidsenliga diktboken ­Sigridiana « Peter Curman i FiB/Kulturfront »Sigridiana är den 90-årige författarens första diktbok och oväntad kärleksdikt också för att den är så lycklig i tonen det mesta i genren handlar om hur den älskade förlorats eller aldrig uppnåtts, saknadens och minnets poesi. Sigridiana trotsar mycket av den gängse versen i vår tid att den så kallade fria versen så ofta blivit ofri och förlorat sången, visan, ja, själva tilltalet. Gissningsvis är det Goethes förunderliga ålderdomsvers i Väst-östlig divan som inspirerat Ekerwald.« Carl-Johan Malmberg i Svenska Dagbladet

Det är mycket som inte finns men som just genom sin frånvaro ändå utövar makt. Tag pausen i musiken. När paustecknet dyker upp i noterna strax tystnar musiken och ersätts med ett ingenting, en total tystnad. I matematiken har en punkt inga dimensioner, varken höjd, längd, bredd eller djup. Ändå börjar och slutar en linje alltid vid en punkt. Den förblir ett ingenting men dess makt är enorm. Eller tag nollan. Noll betyder tomhet, ett intet. Men vilken makt har inte tilldelats nollan. I ekva­tionen 0 x 1 blir ettan tillintetgjord. På ett annat plan: vad är sympati, antipati, själ, kärlek, samvete, aning? Mäktiga väsen som formar släktets historia. Var finns de? I sin nya ­essäsamling lyfter Carl-Göran Ekerwald fram vittnesmål från världslitteraturen och från egen fatabur på hur det icke-existerande påverkar det som existerar. Carl-Göran Ekerwald, född 1923, är författare till romaner, novell- samlingar, essäer, biografier. På Karneval har senast utkommit: Sigridiana (2013), Kom, madame, fru (2014), Gröna bläcket (2016), Om bildning (2017), En fritänkare läser Koranen (2018).

Vad för andlig näring kan en icke-muslim hämta i Koranen? Carl-Göran Ekerwald bestämde sig för att ta reda på det genom att läsa Koranen i sex olika översättningar och notera vad som träffade just hans hjärta. Utgångspunkt är ett citat ur Koranen: "Finns det en vackrare religion än Abrahams?" Abraham levde långt före ­Moses, Jesus och ­Muhammed. Han hade inte Guds tio bud, inte Mose lag, inget evangelium, men tycks ha klarat sig bra ändå, utan religion. Enligt Koranen var han god vän med Gud genom en intuitiv förbindelse. Detta synsätt, hävdar Carl-Göran Ekerwald, är islams modernitet. Eller som Michel Houellebecq for­mulerat det: "I vår avsaknad av religion är vi ­hänvisade till vår intuition." Till moderniteten hör också bilden av Gud som ett obegripligt »icke-vara«. Gud är »intet« men står varje människa närmare än hennes halspuls­åder. Vi ­"känner av" honom. Carl-Göran Ekerwald, född 1923, är författare till romaner, novellsamlingar, essäer, biografier. På Karneval förlag har bland annat ­utkommit Läsa innantill och bli en annan (2006), Lyssna med ögat (2009), Sigri­diana (2013), Kom, madame, fru (2014), Gröna bläcket (2016) och Om bildning (2017). "De Korantexter som här uppmärksammas har blivit valda helt förutsättningslöst. Det har skett uteslutande för att de väckte läsarens uppmärksamhet. Man kan säga att det är Koranen själv som på detta sätt avgjort urvalet. Det är heller inte alltid man vet orsaken till sådan ­attraktion. Man är inte helt på det klara med sina emotionella insikter. Det är ju Bibelns och Koranens styrka och orsaken till deras tusenåriga varaktighet att de överraskar. En annan läsare skulle göra ett annat val. Varje läsare är ensam. Ingen kan utnämna sig till talesman för många läsare annat än censuren. Och dess anspråk är en illusion. Antag att jag säger: jag läser Kora­nen för att notera vad som gör mig beklämd och dyster och rent av arg. En annan säger: jag läser Koranen och tar till mig avsnitt som gör mig glad, tillitsfull, ja lycklig! Och det utan att kunna förklara orsaken. Författaren till denna lilla skrift tillhör den sistnämnda kategorin. Liksom man kan älska ett musikstycke, kan man älska en religiös text." Carl-Göran Ekerwald

Människor och djur förenas av att de kan "undervisas av sina organ". Men människorna har fördelen av att i sin tur kunna undervisa organen. Vi kan, med andra ord, bilda oss själva. Men till det krävs en förmåga att kunna värdera jagets handlingar, och den kan erövras med hjälp av en motröst. Somliga kallar den samvetet, andra säger själen, Freud "det omedvetna". ­Goethe säger "det kära, osynliga ting som leder och ­undervisar mig". I samma stund människan blivit medveten om denna inre dialog kommer hon att kunna betrakta sig själv, dels som det unikum hon utgör, dels som en varelse i relation till andra. Om man nu vill studera detta samtal mellan "ego" och "själ", vart ska ska vi då vända oss? Självbiografier är här osäkra kort, eftersom de ofta är tillrätta­lagda. Dagböcker, däremot, kan gå bakom ryggen på skrivaren och ge mer autentiska besked om hur en "självbildning" kan gå till. I denna essä använder sig Carl-Göran Ekerwald av tio författares dagböcker som exempel på självbildande processer: Céline, Vilhelm Ekelund, Goethe, Madame Guyon, Olav Hauge, Sigrid Kahle, Sara Lidman, Jean Sibelius, Tolstoj och Evelyn Waugh.

För tre år sedan debuterade Carl-Göran Ekerwald som poet med diktsamlingen Sigridiana, där han skildrade mötet med Sigrid Kahle och de tre ­kärleksår de fick tillsammans. Nu återkommer ­författaren med en ny dikt­samling. Denna gång står i centrum en ­annan kärlek, Anna Westerberg, med vilken han ­delade sitt liv i 69 år.

För fyra år sedan förälskade sig Carl-Göran, åttiosju, och Sigrid, åttiotvå, i varandra som om de var sjutton. De sa: "Vi gör kärlek på schavotten.". De förberedde ett vackert slut: berusade på calvados såg de framför sig hur de skulle frysa ihjäl i varandras armar en vinternatt vid minus trettio grader. Men, Sigrid gick bort innan dess. Kvar blev Carl-Göran som i Kom, madame, fru berättar om de 1288 dagar och nätter de fick tillsammans. OM FÖRFATTAREN Carl-Göran Ekerwald, född 1923, är författare till romaner, novellsamlingar, essäer och biografier. Förra året utgav han sin första diktsamling, Sigridiana. OM SIGRIDIANA (Karneval förlag 2013) "En fräsch och opretentiös diktsamling, som spritter av liv och ömsint humor - Jag har blivit intagen av denna både festliga och allvarliga bok om förälskelse. Att leva i nuet, att sätta världen i gungning, att våga och att älska är bokens teman. Sigridiana är en dikt, som hyllar kärleken utan ålder." Eva Ström i Sydsvenskan "Det är lätt att smittas av uppsluppenheten i denna lyckosprudlande hyllning till livet och kärleken. Det tycks aldrig vara för sent att börja om på nytt." Ann Lingebrandt i Helsingborgs Dagblad "Det blåser en glad och lekfull vårvind i den svenska poesin just nu. Jag tänker givetvis på den otidsenliga diktboken Sigridiana ... Här möter oss ett kärlekens här och nu, i tillfälliga minnesbilder eller filosofiska funderingar, men hela tiden skriven på ett poetiskt frisläppt språk som varken värjer för barnsliga rim eller bråddjupa anspråk ... Det är barnets och den erfarne mästarens språk vi här möter. Ekerwald flår helt enkelt livet åt oss och lyfter fram det som ger livet djup och mening." Peter Curman i FiB/Kulturfront

Versailles 1789 en enda stor en spelhåla och ett maktcentrum där den snabbaste vägen till sex och pengar var rådande ideologi. Frankrike i övrigt livegenskap, dyrtid, umbäranden Så kom revolutionen och med den en ny tid. Då inleds den moderna politiska strid som sedan dess rasat än framåt, än bakåt. I Frihet Jämlikhet Broderskap berättar Carl-­Göran Ekerwald den franska revolutionens histo­ria på ett oupphörligt medryckande sätt. Från Bastiljens fall och kvinnornas hungermarsch, över republiken och krigen, till skräckväldet och återupprättandet av det som var utgångspunkten för revolten: penningens oinskränkta makt. UR KAJSA EKIS EKMANS FÖRORD Om det är något revolutionerna lär oss, så är det att de alltid återkommer. Idag åker vissa till skärgården medan andra städar toaletter. En dag kan situationen vändas överbord. De som åker till skärgården kommer att städa toaletter, de som städar toaletter kommer att åka till skärgården och dricka champagne. Allt som behövs är att en tillräckligt stor grupp människor bestämmer sig och lyckas genomföra det. Men trots att mänsklighetens historia är full av revolutioner, tenderar vi att se det som högst orealistiskt att en revolution skulle ske här, nu, idag. Få är de författare som kan skildra revolutioner utan att förfrämliga oss från dem. Ismail Kadaré kan det. Ekerwald kan det också. Hans bok gör att ­revolutionen inte bara framstår som möjlig, utan som fullkomligt realistisk. Men när det väl inträffar, kommer många människor att bli skräckslagna. De kommer att säga: "Visst, samhället borde vara mer rättvist! Men att göra så här ?" OM BOKEN "Jag håller för troligt att av de böcker som ges ut med anledning av revolutionsjubiléet kommer denna att bli den mest bestående, åtminstone om man ser till sådant som litterärt värde och intelligent användning av historien som samtidsspegel." Christian Swalander i Vår lösen "Det är en mycket fraîche liten bok om revolten mot förtrycket som en av de oförytterliga mänskliga rättigheterna." Per Nyström i Göteborgs-Posten "Med stilistisk briljans och en under­bar berättarförmåga hävdar Carl-Göran Ekerwald boken igenom att franska revolutionen innebar en genomgripande omvandling och början till något fullständigt nytt Han har gett oss en lysande läsvärd liten bok om franska revolutionen långt bort ifrån vad dagens modetänkare vill ha oss att tänka och säga. Bättre inkörsport till franska revolutionens märkliga värld kan inte tänkas." Sven-Eric Liedman i Dagens Nyheter

Den grekiske filosofen Diogenes vars enkelhets­ideal fick honom att bosätta sig i en tunna brukade gå ut med en tänd lykta mitt på ljusa dagen. Tillfrågad om vad han sökte svarade han: "Jag ­söker en människa." Med det menade han inte ­vilken ­människa som helst, utan en uppriktig sådan. ­Någon med motståndsanda och civilkurage. I Diogenes lykta återupptar Carl-Göran Ekerwald den spaning som Diogenes bedrev på Atens gator för mer än tvåtusen år sedan men denna gång i litte­raturen. Prov på den "mänsklighet" Diogenes letade efter finner han hos bland andra­ Mäster Eckhart, Vilhelm­ Ekelund, Gramsci, Rumi, Kipling och Swedenborg. OM FÖRFATTAREN Carl-Göran Ekerwald är en av våra mest originella essäister, berättare och litterära folkbildare. Nu återutger Karneval två av hans böcker på temat upprorets psykologi: Diogenes lykta och Frihet Jämlikhet Broderskap, med förord av Göran Greider och Kajsa Ekis Ekman. UR GÖRAN GREIDERS FÖRORD Diogenes lykta är en vindlande bok om sökandet efter mänsklig uppriktighet och revoltens alla små och stora frön. När det uppriktiga återfinns har människan en chans att bli till på nytt. Diogenes lykta anser jag vara den perfekta lektyren för antingen en ung människa på jakt efter fäste i rebellernas ändlösa historia. Eller för dem som äntligen sluppit undan arbetslinjens diktat och är fria att läsa vad de vill och tänka hur de vill. En bok för de yngsta och för de äldsta. OM BOKEN "Det är anslående att hos en svensk författare se en sån fräckhet och sant kurage förenade med stor litterär förmåga. Diogenes lykta bidrar ytterligare till bilden av ett av de få autentiska, på längre sikt värdefulla, författarskap som uppstått hos oss de sista decennierna. Precis som med den antike Diogenes i tunnan bör man naturligtvis främst glädja sig åt existensen av en filosof som stör ordningen på åsiktstorget." Göran Hägg i Aftonbladet "Ekerwalds bok är en imponerande produkt av mognad, självständighet, analytisk förmåga och flärdfrihet." Ruth Halldén i Dagens Nyheter "Diogenes lykta uppfyller i hög grad det krav på litteraturen som Ekerwald uppställer: att ge näring för tanke och känsla." Göran Lundstedt i Sydsvenskan

Poeten Olav H. Hauge levde nästa hela sitt liv, 19081994, på ett och samma ställe i Ulviks kommun, längst in i Hardangerfjorden. Han var autodidakt, utbildat trädgårdsmästare och äppelodlare. Men känd är han som Norges främsta moderna poet, översatt till många språk, engelska, tyska, japanska och franska. Hela livet läste han böcker och i 70 år skrev han intensivt dagbok. Han läste enbart det han tyckte om att läsa: som ung Ibsen, Russell, Omar Khayyam, Schopenhauer, Nietzsche, som äldre allra helst Vilhelm Ekelund. Ekerwald tecknar denne märklige mans livshistoria med hjälp av hans brev, dagböcker, diktsamlingar och samtal med poeten själv och hans hustru. Det blir ett fascinerande porträtt, skriven av en egensinnig författare om en annan, minst lika egensinnig. Carl-Göran Ekerwald har i Hauge upptäckt en frände de är båda lika självständiga och egensinniga. Ekerwald har skrivit ett stort antal lärda böcker och biografier, skönlitteratur liksom översättningar.

När Stevenson, han som skrev Skattkammarön, av läkare fick veta att allt hopp var ute, erbjöd man honom samtal med en präst. Stevenson sade: "Låna mig hellre Horatius dikter." Han läste - och tillfrisknade. När Samuel Becketts bror Frank låg döende i cancer, högläste Samuel för honom - Stevenson. Och när van Gogh i ett anfall av urinstämma fick blåsan tappad genom en inte alltför fin kateter, stillade han smärtan med Dickens David Copperfield. I Läsa innantill - och bli en annan visar Carl-Göran Ekerwald med många exempel hur skönlitteraturen gör nytta. Fastän få författare vill höra talas om att han eller hon är nyttig - men de är det utan att veta om det. Skönlitteraturen kan påverka humöret, tina upp vår frusna känsla och tankeförmåga. Den kan väcka aptit på livet, fungera som "öronväckare" (och eventuellt ge en välbehövlig örfil). Den kan underhålla - "hålla under" - när vi riskerar att trampa igenom. Panurge hos Rabelais hade till uppgift att slänga en näve salt i de sovande och snarkande dryckesbrödernas vidöppna gap för att väcka dem och återge dem törstens välsignelse. Så, menar Carl-Göran Ekerwald, kan - och bör - också skönlitteraturen fungera. Carl-Göran Ekerwald är författare - en av våra främsta essäister. Inte minst har hans böcker i serien "liv och tänkesätt", om bl.a. Nietzsche, Shakespeare, Voltaire och - nu senast - Horatius, rönt stor uppskattning av både kritiker och läsare. "Årets mest upplivande bok - en säregen studie över skönlitteraturens inte bara bildligt, utan rent bokstavligt vitaliserande kraft." Astrid Söderbergh Widding, Svenska Dagbladet