Cecilia Rosengren

Vad vet vi om vänskap mellan könen, idag och genom historien? Varför är den vänskapen så lite utforskad? Könsöverskridande vänskap sätter fokus på vänskapen mellan könen ur ett idéhistoriskt perspektiv. Vi presenterar ett antal "vänskapspar", kvinnor och män som har haft långvariga vänrelationer präglade av intellektuellt utbyte. Det intellektuella betonas, då kvinnor och män med erfarenhet av sådan gemenskap kan tänkas ge alternativ till den traditionella vänskapssynen och oftare än andra formulera sig i skrift om kön/genus och vänskap. Vissa av vänskapsparen är kända som Beauvoir och Sartre, Wollstonecraft och Godwin, andra mindre kända som filosoferna Anne Conway och Henry More, men inriktningen på vänskap ger nya perspektiv på samtliga relationer. Teman som dryftas är förhållandet mellan vänskap och kärlek/sexualitet, vänskapens betydelse för parternas intellektuella verksamhet samt vänskapens beroende av tid, kön och social bakgrund. Trots att undersökningen sträcker sig från 1600-talet till senare delen av 1900-talet framträder vissa gemensamma drag i vänskapens karaktär. "Könsöverskridande vänskap" är ett centralt begrepp i idéhistorikern och genusforskaren Eva Gothlins (1957--2006) ofullbordade forskningsprojekt "Synen på vänskap mellan kvinna och man i den västerländska idéhistorien". Förhoppningen är att denna antologi ska skapa intresse för det nya forskningsfält hon initierade.

Vad innebar det att vara kvinna och filosof i en tid då denna kombination var en självmotsägelse? Cecilia Rosengren uppdagar i sin idéhistoriska studie av den engelska 1600-talsfilosofen Anne Conway de kritiska svar som uppstod i den cartesianska filosofins kölvatten. Första svenska presentationen av Conways naturfilosofi. Cecilia Rosengren är verksam vid Institutionen för litteraturvetenskap, idéhistoria och religionsvetenskap, Göteborgs universitet.

Kanons vara eller icke vara har debatterats från olika perspektiv under de senaste åren. I boken Kanon ifrågasatt diskuteras kanon som företeelse: Är den alls nödvändig eller gör den trots allt mer nytta än skada? Boken behandlar också tänkare och traditioner som tidigare inte beretts plats i kanon, liksom för oss välkända tänkares väg in i kanon. Förhållandet mellan kanon och universitetsutbildning är både en praktisk och en utbildningspolitisk fråga. Men i grunden är det också fråga om demokrati: Vad är värt att läsa? Vilka texter har egentligen allmänintresse? Och hur bestäms det? Hur dessa frågor besvaras påverkar vad som inte betraktas som varande av allmänt intresse. I boken diskuteras teoretiska perspektiv företrädda av Gayatri Spivak och Allan och Harold Bloom, filosofihistoriska kanoniseringspraktiker kring Descartes, det mödosamma arbetet att skriva in kvinnliga tänkare i den filosofihistoriska kanon. Dessutom belyses kanoniseringens verktyg för att hålla utomeuropeiska tänkare utanför kanon. Även vita europeiska män utesluts när deras ärenden inte passar kanons hegemoniska intressen. Kanon ifrågasatt innehåller tio essäer skrivna av idéhistoriker och filosofihistoriker, flertalet verksamma vid Göteborgs universitet. Redaktörer för Kanon ifrågasatt. Kanoniseringsprocesser och makten över vetandet är idéhistorikerna Katarina Leppänen och Mikela Lundahl. De har arbetat inom projektet Kanon ifrågasatt. Genus i undervisning och lärande inom idé- och vetenskapshistoria som har handlat om att utveckla nya metoder och nytt material för att förbättra och fördjupa integrationen av genusperspektivet i grundutbildningen framför allt i ämnet idé- och lärdomshistoria. Båda disputerade 2005 på avhandlingar inom projektet Kön, ras, sexualitet konstruktion eller essens. Ett bidrag till essentialismens historia som bland annat handlade om att undersöka hur beteckningen essentialistisk använts som ett verksamt redskap för att utesluta texter och tänkare ur den västerländska logocentriska kanonen.