Charlotte Hyltén-Cavallius

Stockholm har alltid lockat till sig människor som bara stannat tillfälligt i staden. Många har kommit som turister, eller för att arbeta eller studera en begränsad period. Andra, inte minst i senare tid, har kommit till Stockholm som flyktingar, och för en del av dem blir huvudstaden första anhalten på en resa mot ett nytt hem. Tillfälliga stockholmare handlar om några av dessa människor. Tidsperspektivet sträcker sig från 1400-talet till i dag, och vi får möta alltifrån diplomater och identitetsbytare till internationella konferensdeltagare, gästarbetare och flyktingbarn. Den kortvariga vistelsen kan se ut på många olika sätt, men ett har de tillfälliga stockholmarna gemensamt. De har fått möta en ny stad och dess invånare. Hur har de uppfattat staden och hur har staden uppfattat och bemött dem? Frågorna är tidlösa men också brännande aktuella i vår tids globala och mångkulturella värld där människors rörlighet är större än någonsin förr.

Sverige har alltid präglats av folkomflyttningar. Både nu och genom historien har migration satt djupa spår i samhället och hos individer, och många i vårt land bär med sig minnet av att tvingas lämna den plats och det sammanhang där man växt upp. Vissa har tvingats på flykt, andra har frivilligt valt det. Att fly sitt land och möta ett nytt språk, nya traditioner och nya sociala strukturer är i dag en erfarenhet som präglar många svenskars liv. Trots det är just den erfarenheten inte särskilt väl dokumenterad, i alla fall inte i form av berättelser från migranterna själva. I Destination Göteborg står ett antal enskilda göteborgares berättelser i fokus. Även om berättelserna utspelar sig i specifik göteborgsk miljö lyfter de allmängiltiga frågor, framförallt upplevelsen av att lämna sitt hem bakom sig och att tvingas skapa sig ett nytt liv. De intervjuades röster visar på olika aspekter av migration men sammantaget ger de en bild av de komplexa frågor som individen ställs inför när man tvingats lämna allt välbekant och finna sig tillrätta i ett helt nytt sammanhang.

De enda historiska källor som finns tillgängliga om romer och resande i Sverige är äldre texter som nästan uteslutande är skrivna utifrån majoritetssamhällets synvinkel. Källorna är ofta ensidiga, fyllda av fördomar och missuppfattningar och innehållet kan uppfattas som smärtsamt och sårande. För att kunna skriva om romsk och svensk historia kan dessa dokument ändå innehålla viktig och användbar information. I Ett lapptäcke av källor undersöker Lotta Fernstål och Charlotte Hyltén-Cavallius äldre samlingar och sätter fokus på insamlarna. De granskar kritiskt materialens tillkomst och användandet av dem, och belyser därmed den kulturarvsproduktion som samlingarna är en del av. Författarna lyfter även fram nytt, tidigare förbigånget källmaterial i vilka romer och resande själva berättar om sina liv och livsvillkor detta i dialog med insamlarna vid arkiven i en inspelning från 1950-talets Småland och i två nedtecknade levnadsberättelser. Författarna gör närläsningar och kontextualiserande studier av arkivmaterial vid bland annat Institutet för språk och folkminnen och Nordiska museet samt i viss mån föremål ur museisamlingar. Arbetet är teoretiskt förankrat i forskningsfälten Romani studies, kritiska kulturarvsstudier, arkivstudier och folkloristik med inriktning mot frågor om kunskapsproduktion och insamling.

Svenskarna är ett museiälskande folk. Museerna har många fler årliga besök än Allsvenskan, Globen och Melodifestivalen tillsammans. Dessa publikmagneter är samtidigt komplexa samhällsinstitutioner som inte bara skapar, förvaltar och ställer ut kulturarv de ska också bidra med nya kunskaper. Men omfamnar museernas verksamhet i praktiken alla medborgare och all kultur i Sverige eller bara en del? I Älskade museum får vi en introduktion till ny forskning om svenska museer och kulturvetenskapliga perspektiv. Forskarna Charlotte Hyltén-Cavallius och Fredrik Svanberg djuplodar i frågor om mångfald och representation, inkludering och exkludering, skapande och omskapande av kollektiva normer. Författarna har tagit del av utställningar och diskussioner på internet, och även röster från museernas personal genom frågeformulär, intervjuer och samtal. Hur lyckas egentligen museerna med insamlandet av kultur och i sina förhållningssätt till nationen, religioner och de människor de ska representera?

Hemslöjden kan beskrivas som en modernitets- och kvinnorörelse med rötter i 1800-talets nationsbygge. Den har tillsammans med en rad andra rörelser och krafter i samhället varit inbegripen i att definiera vad som betraktas som svenskt skriver Charlotte Hyltén-Cavallius i inledningen till Traditionens estetik. Här skildras hur hemslöjden formades som estetik och social rörelse i slutet av 1800-talet. I boken diskuterar författaren bl a varför nylon inte är ett godkänt material inom hemslöjden, vad som utmärker en hemslöjdsestetik och vad som händer när estetiker från olika delar av världen möts.