Charlotte Wagnsson

Krigsrapporteringen från Ukraina utmanar redaktionernas resurser för att kontrollera vad som är sant och falskt. I rapporten Källkritik och krig presenteras en granskning av hur redaktionerna hanterar desinformation och säkerställer trovärdighet i svenska mediers rapportering under krigets sex första veckor. Slutsatsen är att det är ovanligt att redaktionerna verifierar den egna rapporteringen, vilket istället överlåts på utländska nyhetsbyråer och medier. Den övervägande delen av den svenska bevakningen görs på distans. Rapporten visar också hur Ryssland sedan flera år systematiskt skadar, smädar och styr bilden av Sverige. En direktrapport från Ukraina ger en inblick i hur oklar strategin är för den inhemska bevakningen av kriget. Institutet för mediestudier vill med den här rapporten fördjupa diskussionen om källkritik och faktagranskning i krigs- och konfliktapportering.

Den främsta drivkraften bakom EU:s tillkomst var behovet av att garantera fred, säkerhet och stabilitet på den europeiska kontinenten. I denna huvuduppgift möter nu unionen och medlemsstaterna nya inre och yttre utmaningar, såsom krigshot i unionens närområde, hot mot livsmedelssäkerheten, cyberattacker och andra oförutsedda händelser. I närområdet har Rysslands stormaktsambitioner ställt den rådande linjen med diplomati och ekonomiska sanktioner mot förnyade förslag om att inrätta en regelrätt EU-armé. Nya verktyg i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet väcker frågor om övervakningssamhällets risker. Flyktingströmmarna över Medelhavet belyser samtidigt hur EU:s säkerhetsambitioner kan komma i konflikt med grundläggande mänskliga rättigheter. Frågan är vilka krav på samarbete och gemensamma åtaganden som ställs för att säkerställa den europeiska säkerheten? Lissabonfördragets solidaritetsklausul innebär att medlemsländerna ska hjälpa varandra om det inträffar en terroristattack, naturkatastrof eller liknande - men hur långt sträcker sig detta åtagande? Riskerar hanteringen av de nya säkerhetshoten att äventyra samhällets öppenhet och medborgarnas integritet? Hur utvecklas relationen mellan EU och andra viktiga organisationer som FN och NATO i denna kontext? Och hur ställer sig de europeiska medborgarna till utvecklingen?

Can Russia, the European Union and the three major EU member states adopt a unified policy line in the global arena? Charlotte Wagnsson investigates the cohesiveness of ‘greater Europe’ through the detailed scrutiny of policy statements by the leadership elites in the UK, France, Germany, Russia and the EU in connection with three defining events in international security: the crisis in Kosovo of 1999; the terrorist attacks of 9/11 and the Iraq crisis of 2003. This extensive empirical enquiry results in a critical constructivist response to neorealist understandings of European security. The book is available in paperback for the first time. It contrasts the EU’s new way of ‘doing security’ with the established, competitive bilateral interplay in the European security sphere and provides a clue to the kind of security politics that will prevail in Europe. A joint Moscow-Brussels approach would improve the chances of both increasing their relative strength vis-à-vis the USA, but serious cleavages threaten to undermine such a ‘greater European’ common view on security. Wagnsson considers the extent to which the major European players pursue similar objectives, and assesses the possible implications for and the chances of greater Europe emerging as a cohesive global actor. This meticulously researched book will interest scholars and students with an interest in international security, the EU’s international role, European international relations and Russian security.

Can Russia, the European Union and the three major EU member states adopt a unified policy line in the global arena? Charlotte Wagnsson investigates the cohesiveness of ‘greater Europe’ through the detailed scrutiny of policy statements by the leadership elites in the UK, France, Germany, Russia and the EU in connection with three defining events in international security: the crisis in Kosovo of 1999; the terrorist attacks of 9/11 and the Iraq crisis of 2003. This extensive empirical enquiry results in a critical constructivist response to neorealist understandings of European security. The book contrasts the EU’s new way of ‘doing security’ with the established, competitive bilateral interplay in the European security sphere and provides a clue to the kind of security politics that will prevail in Europe. It considers the extent to which the major European players pursue similar objectives, and assesses the possible implications for, and the chances of, greater Europe emerging as a cohesive global actor.