Christer Ekholm

Arbetarlitteratur bortom kanon diskuterar och utmanar gränserna för vad vi brukar uppfatta som en arbetarlitterär kanon. Här behandlas olika slag av litterära texter med anknytning till arbetarklass och lönearbete: från kampdiktning, uppbyggelselitteratur och annan folkrörelselitteratur, över tidningsnovell och proletärroman, till postmodern prosadikt, feministisk klassdiktning, folkhemskritiska serier och klassmedveten barnlitteratur. Boken ges ut av Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning. Nätverket har i hög grad bidragit till att arbetarlitteraturforskningen idag står stark i Norden, och denna bok syftar till att vidareutveckla intresset för arbetarlitteratur i ett bredare sammanhang.

Vad är egentligen berättelser? Hur är de konstruerade? Hur skapar de effekt och betydelse? Fiktionsberättelser har alltid varit en viktig del i människans tillvaro. Genom dem söker vi mening och sammanhang i livet. I denna bok ges en översiktlig presentation av perspektiv och begrepp som lägger grunden för fördjupade samtal och utredande skrivande om epikens formvärld. Boken riktar sig i första hand till studenter på lärarutbildning och i litteraturvetenskap. Den fungerar samtidigt som en ingång till nya sätt att se och diskutera för alla som har ett intresse för frågan om hur fiktionsberättelsen säger vad den säger. Boken har ett praktiskt fickformat. Christer Ekholm är lektor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och har lång erfarenhet av undervisning inom litteraturvetenskap och på svensklärarutbildningen.

Vari består den katt och stenhårda konsekvensen i Erik Beckmans regelvidriga mästerskap? Vilka tankar och bekännelser ligger till grund för författarskapets lustmord på (nästan) all slags idealism och fromhet? I Christer Ekholms idéanalytiska undersökning av Beckmans tidiga författarskap från Kärleksdikt under morotsträd (1961) till Hertigens kartonger (1965), är sådana frågor centrala. Det handlar om hur det kommer sig att texterna ser ut som de gör. Om varifrån de kommer. Det hela mynnar ut i en tolkningsdiger berättelse om ett diktande med äldre författare som Lars Ahlin, Elmer Diktonius, Gunnar Björling och Albert Camus syftar till att demonstrera och hos den (kärleksfullt) apostroferande läsaren frammana en närmast religiös bejakelse av det fenomenellt givna, högst dödliga livet (som det är). Upproret mot den transcendenta form av idealism som den immanent idealistiske Beckman tillskriver såväl Platon som kristendomen är centralt. Här finns ingen plats för Gud och vin och bröd, men gott om sympati för språkskygga älgar och pilsner och smörgås i det faktiska hemmets intima vrå. Och till syvende och sist handlar alltihop om att få bukt med nervositeten inte någon storslagen ångerst som kommer utifrån.