Christian Mehrstam

Boken är ett resultat av forskningsprogrammet Främlingskap och främmandegöring, som studerat den akademiska undervisningen i litteratur och litteraturhistoria inom lärarutbildningen, grundutbildningar i moderna språk och i litteraturvetenskap. Den övergripande frågan är vad som krävs av litteraturundervisning för att den ska ta vara på och öppna studenterna för skönlitteraturens möjligheter att både göra det egna främmande och ge insikter i det främmande »andra». Syftet är att bidra till kunskapen om hur skönlitteratur används och skulle kunna användas dels i moderna erna språk, där studenterna läser texter på det »främmande» språket, och dels i ämnet litteraturvetenskap, där texter från »främmande» kulturer i mycket hög grad redan är tolkade och översatta såväl språkligt som kulturellt. Hur kan en undervisning som vill utveckla ett akademiskt, nyanserat och framför allt själv reflekterande läsande konkret se ut?

Kan läsupplevelsens textuella förutsättningar betraktas som givna och gemensamma för alla läsare av ett visst verk, eller uppstår de som unika i och för den enskilda läsningen? Detta är en av litteraturvetenskapens grundfrågor och ett aktuellt problem inom receptionsforskningen, litteraturpedagogiken och i förlängningen också i samhällsdebatten. I Textteori för läsforskare blir ett havererat avhandlingsprojekt startpunkten för en riktig djupdykning på området. Ludwig Wittgenstein, Kenneth Burke, Niklas Luhmann och inte minst Vladimir Majakovskij följer med på en forskningsfärd mot grundvalarna för vår identitets- och verklighetsuppfattning. Ur erfarenheten kommer ett textperspektiv som utmanar doxa i alla discipliner där man intresserar sig för läsning. Christian Mehrstam är litteraturvetare och verksam vid Göteborgsuniversitet. Textteori för läsforskare är hans doktorsavhandling.