Christina Ouzounidis

Uppmärksammade pjäser för första gången i bokformTvå av Christina Ouzounidis tidiga pjäser, uppsatta på experimentscenen Teatr Weimar i den gamla K-märkta hattfabriken i Malmö. Här är själva språket huvudperson. Eller kanske snarare det orden döljer. I båda pjäserna - dråpliga, nattsvarta, ibland absurda - försöker två personer nå varandra. Dialog eller monolog är ofta detsamma. Negationer, tiganden och omtagningar visar genom ordens själva tillblivelse som tal att upprepningar inte existerar i en kropp eller på en scen. Verbet tala och Minnet av det förlorade äter mig inte inifrån är två nära besläktade pjäser som undersöker diskrepansen mellan vad orden febrilt försöker uppnå och vad de faktiskt uppnår, där misslyckandet blir en våldsam och spelbar drivkraft att fortsätta. CHRISTINA OUZOUNIDIS [f. 1969] är en av Sveriges ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon har tilldelats ett stort antal priser och finns översatt till ett flertal olika språk. Hennes senaste bok var romanen Maskrosfrön och karyatider [2024].

Romandebut av en av vårt lands ledande dramatiker»Maskrosfrön och karyatider är lika mycket en sorgesång över en försvunnen plats som ett löfte om att det alltid kommer finnas en ny plats att rota sig på.« Maria Hymna Ramnehill, Göteborgs-Posten »Kanske har jag inte läst ett mer säreget svenskt prosaverk sedan jag läste Katarina Frostensons Berättelser från dom. Det säger något om sprängkraften i Ouzounidis bok« Björn Kohlström, BernurEn farfarsmor vandrar med sina barn från Svarta havet, några av dem dör och begravs längs med vägen. En flicka offras men återuppstår ändå gång på gång. Maskrosfrön och karyatider utspelar sig i en skog någonstans på landsbygden, i en glänta med hagar, omgiven av skogens vilda djur, dit berättarjaget flyttar, kanske flyr. Ett barn, som hittills varit en dröm, dyker en tidig morgon upp i stallgången, som om det alltid stått där och ryktat sin häst. Snart ger de sig ut på en resa till sitt andra land, platsen där allting började. En roman om flyktberedskap som gått i arv genom generationerna, i en värld där gränserna mellan historia och framtid, människa och djur, tycks upplösta. CHRISTINA OUZOUNIDIS [f. 1969] är en av vårt lands ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon har tilldelats ett stort antal priser och finns översatt till ett flertal olika språk. Maskrosfrön och karyatider är hennes första roman. »Efter drygt tjugo år i teaterns tjänst romandebuterar Ouzounidis med den fascinerande, poetiskt arkaiskt förtätade Maskrosfrön och karyatider.« Kristofer Flensmarck, BTJ

Om minne och glömska - av två av våra främsta poeter respektive dramatiker:»Läsningen för med sig en virvelvind av motstridiga känslor, av sorg och av kärlek; den är plågsam och omöjlig att värja sig ifrån. Det märks att Kung Mor är resultatet av ett möte mellan två giganter inom den svenska poesin och dramatiken.« Betyg: 4 av 5 - Evelina Ivarsson, BTJ I Euripides Backanterna har kvinnorna dragit ut ur Thebe för att genomföra dionysiska fester och ritualer i bergen. När ett av deras barn dyker upp för att spionera på dem är det ingen som känner igen honom. Hans egen mor tror att han är ett lejon och sliter sönder honom levande. I Kung Mor vistas ett antal människor på en vårdinrättning i utkanten av tillvaron. Det är Kung Mor, som har glömt det mesta, men tycks veta allt. Det är Dagen och Natten med sina vårdande rörelser. Det är ett par tokfransar som gärna skulle ta sig därifrån. En gammal dotter rör sig hela tiden i de rosa korridorerna. Det verkar som om hon inte har någon annanstans att gå. Kung Mor är en pjäs om minne och glömska. Vad händer om vi glömmer de vi älskar? Om vi slutar att känna igen oss själva och varandra? Vet vi ingenting om kärlek då - eller mer än någonsin? JENNY TUNEDAL är en flerfaldigt prisbelönt poet, vars senaste diktsamling Dröm, baby, dröm utkom på Wahlström & Widstrand 2022. CHRISTINA OUZOUNIDIS är en av landets ledande dramatiker och regissörer. Fyra av hennes tidigare böcker finns utgivna på Modernista - senast Terroristens kropp 2019.

Ny systerpjäs till den kritikerhyllade Spår av Antigone av en av landets ledande dramatikerChristina Ouzounidis senaste pjäs Terroristens kropp är en systerpjäs till Spår av Antigone. Det är en monolog för två röster i samma kropp, om möjligt i en enda, lång utandning. En syster och en bror talar om vartannat. De är Antigones syskon, mindre berömda och mindre upphöjda. Brodern är den som stred för fel sida i ett krig och som nu talar efter sin död, där han slutligen finns till. Systern påstår att hon är den som begravt honom, trots att inga vittnen och inga bevis finns. Hon påstår att hon är den som klippt ut världen, dess lövverk och fjädrar, som håller den i sina händer. De försöker frenetiskt att greppa efter något beständigt, att tala fram det, kanske genom att erkänna det förbjudna; att frammana det tills det är så tydligt att det går att begrava. CHRISTINA OUZOUNIDIS [f.1969] är en av vårt lands ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon har bland annat tilldelats Expressens teaterpris och det svenska Ibsensällskapets dramatikerpris.

Dramatik i gränslandet mellan fall och uppvaknande»Budbärare/Flyktdjur är en fortsättning på ett fenomenalt författarskap, som idag ter sig vara en av de viktigaste inom den svenskspråkiga dramatiken. Kanske även i poetisk form.« | Filip Lindberg, Ny tid »Fragmenten är vitala och levande.« Betyg 4 av 5 | Magnus Dahlerus, BTJVar är de bevingade? Var är de förslagna och de handlingskraftiga? Var är de guldbeskodda, de osynliga och blixtbärarna? Var är halvgudarna och människorna som förvandlats till djur? Var är guldregnet? Var är amazonerna? Christina Ouzounidis senaste dramer, Flyktdjur och Budbärare, utspelar sig båda i någon form av gränsland - i ett inför. En fråga klingar genom texterna, en förväntan som har att göra med ett avgörande, kanske med skillnaden mellan det slutgiltiga fallet och ett uppvaknande. I Flyktdjur formas flyktberedskapen till ett slags svar. Kanske är också budbäraren med de trasiga vingarna i monologen Budbärare ett olycksbådande sådant. Den fallna ängeln, eller om det är en halvgud, talar visserligen, försöker formulera något hållfast. Och om en mänsklighet står på spel krävs kanske självbedrägerierna. Men frågan är om den största lögnen framställs av den som talar eller av den vars öron urskiljer det rimliga ur det otänkbara, vem som är bärare av budet. CHRISTINA OUZOUNIDIS [f .1969] är en av vårt lands ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon har bland annat tilldelats Expressens teaterpris och det svenska Ibsensällskapets dramatikerpris. Denna volym innehåller pjäserna Budbärare från 2015 och Flyktdjur från 2016.» Jag har svårt att tänka mig viktigare sysslor än de Christina Ouzounidis ägnar sig åt med sina böcker.« | Bernur

"ett pionjärarbete. Den kan inte vara annat än ensam i sitt slag." Barbro Westling i Aftonbladet. Den prisbelönade dramatikern Christina Ouzounidis nya bok är en sällsam poetik. Utgångspunkten är en konflikt fångad i repliken, förbunden med talandets kroppslighet. Genom att sätta sin egen praktik i spel med bland andra Gertrude Stein, Inger Christensen, Walter Benjamin och Simone de Beauvoir formulerar hon en utsagans självreflekterande förmåga som insisterar på tvivel och oavbruten omförhandling." Men rösten kom inte. Den dök upp och försvann. Den talade och blev avbruten av en annan. Den påstod och hörde inom sig en annan röst, en viskning, ett skrik. Och rösterna talade omlott. De motsade sig, de talade och övertog varandras åsikter, de talade och tystnade, smittade varandra med mod och oro. De blickade framåt och tänkte på oönskade identiteter. De ångrade sig. De byggde ett tomrum mellan sig, ett utrymme av tystnad. Och den formen började röra sig, började stiga och viska. Den upptog ljuset på natten och på dagen speglade den det osynliga. Det blev till. Det fanns. Det fanns genom alla rösterna och alla pauserna. Det fanns genom det osagda. Om tvivlet föregår talandet är repliken den nod där talandet kastar sig ut i världen. Den börjar, på en konkret plats i en konkret tid, i ett mycket specifikt förlopp, nämligen det som inte utspelat sig mellan min förra utsaga och min nuvarande." Christina Ouzounidis är dramatiker, regissör och författare. Hon har sedan debuten som dramatiker skrivit och satt upp ett tjugotal pjäser och hörspel. Hon har tidigare givit ut Lögner (2013) och Spår av Antigone (2014). Tvivel / replikernas poetik är hennes doktorsavhandling i teater.

»Den dolda värld, som ingen vuxen frågade oss om, exponeras smärtsamt och sårigt. En vacker och mångbottnad poetisk text.« | SVENSKA DAGBLADET»Suggestivt och mycket läsvärt.« | AFTONBLADET»En text att läsa, och läsa igen. En text som, i alla fall i stunden, utvidgar det livsrum som rädslan krympt.« | EXPRESSENEn flicka springer genom grekiska olivlundar. Det torra, röda dammet virvlar upp i det arkaiska landskapet och faller ner på en skolgård i ett svenskt sjuttiotal. Hon springer från härskare och härförare. Hon springer från manliga träslöjdslärare och polischefer. Historien om flickan är uråldrig och oavbruten - en rädsla planteras i en flickkropp för att slå rot och sedan växa. Våldsam på ett sätt som bara något kan bli som normaliserats och osynliggjorts tills det blivit ett med upplevelsen av den egna kroppen. I Spår av Antigone möter vi härskaren och den våldtäktskultur han upprätthåller. Vi möter maktens iver att dölja sin osäkerhet och våldet det med nödvändighet genererar. Vi möter en flicka och hennes bror och de krig de var och en för sig utkämpar. CHRISTINA OUZOUNIDIS [född 1969] har blivit en av vårt lands ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. 2011 tilldelades hon Expressens Teaterpris och 2012 Det svenska Ibsensällskapets Ibsenpris. Modernista har tidigare publicerat Lögner [2013].» Spår av Antigone är en text för scenen, men lika mycket en text att läsa, och läsa igen. Här finns inga roller, bara en kör av röster, en flödande text som håller en i sitt grepp. En text som, i alla fall i stunden, utvidgar det livsrum som rädslan krympt.« | AMANDA SVENSSON, EXPRESSEN»Det är svårt att beskriva hur mycket jag gillar den här ovanliga boken, hur intensivt omedelbart den förmedlar sitt innehåll, och hur oerhört positivt dess budskap är. Människan är något annat än kvinnan eller mannen, och människor, det är vi ju alla. En fullständigt drabbande text.« | BJÖRN KOHLSTRÖM, BERNUR

Christina Ouzounidis har snabbt blivit ett av vårt lands ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. I hennes dramatik finns en bestämd drivkraft mot den avgrund och svindel som döljer sig i själva språket. Hon använder gärna den antika myten som fond: Orestiens Klytaimnestra, Agamemnon och Ifigenia är gestalter med hela traditionens tyngd, men som här kommer att ingå i ett spel med nya regler. Myter tycks leva sitt eget liv inuti sina antika värdkroppar. Repliker motsäger sig, väver in sig i varandra och prövar endera sidan om en klyfta mellan makt och maktlöshet, rätt och fel, »natur« och »onatur«. Ett krig iscensätts i själva språket. Ett drama gestaltas om de grymma maktlekar språket leker med människan, om det vapen språket är i människors munnar och medvetanden. Samlingsvolymen Lögner innehåller Ordet - kött [2007], Lagarna [2007], Heterofil [2008], Naturen, vanorna, tiden, moralen [2009], Vit, rik, fri [2010], Tid för ekot [2011] samt Town Bloody Hall - andra akten [2012]. Christina Ouzounidis är född 1969. Hon tilldelades 2011 Expressens Teaterpris och 2012 det svenska Ibsensällskapets dramatikerpris.