Christine Quarfood

This book explores how the Montessori movement developed a cultural critique and gained momentum during the interwar years of political turbulence. Drawing on archival sources, press material and Montessori's literary output, the book provides a multifaceted analysis of this significant educational movement. The first two chapters presents the scientific background, how Montessori's innovative method offered new solutions to age-old problems of teacher-pupil interaction. The following chapters focus on the social and psycho-pedagogical aspects of Montessorism, and how the movement's culture-critical message about the child's liberation was received and reinterpreted in the wider European public debate. The last four chapters shed new light on the politicisation of Italian Montessorism during the problematic Montessori-Mussolini alliance, 1924-1934.

This book explores how the Montessori movement developed a cultural critique and gained momentum during the interwar years of political turbulence. Drawing on archival sources, press material and Montessori's literary output, the book provides a multifaceted analysis of this significant educational movement. The first two chapters presents the scientific background, how Montessori's innovative method offered new solutions to age-old problems of teacher-pupil interaction. The following chapters focus on the social and psycho-pedagogical aspects of Montessorism, and how the movement's culture-critical message about the child's liberation was received and reinterpreted in the wider European public debate. The last four chapters shed new light on the politicisation of Italian Montessorism during the problematic Montessori-Mussolini alliance, 1924-1934.

Under 1900-talets första decennier vann den italienska läkaren Maria Montessori berömmelse som pedagogisk förnyare. Den frihetliga andan och mönstergilla disciplinen i hennes förskolor och skolor slog omvärlden med häpnad. Men Montessori skulle inte bara lansera en ny pedagogik. Under mellankrigstiden, när hennes metod fick stort genomslag internationellt, påtog hon sig rollen som kulturkritisk rörelseledare. Med paroller om barnets frigörelse och samhällets rekonstruktion värvade rörelsen många entusiastiska anhängare. I dåtida press talades det om montessorism i liknande ordalag som man talade om feminism, freudianism och marxism. Förväntningarna på vad montessorismen skulle kunna åstadkomma också utanför skolportarna var höga. I "Montessoris pedagogiska imperium" belyser Christine Quarfood, utifrån ett omfattande historiskt källmaterial, Montessorirörelsen som kulturkritisk och opinionsbildande strömning. Boken lyfter fram det mångfasetterade i rörelsens budskap, utöver den psykopedagogiska tematiken också den politiskt och socialt laddade problematik kring makt- och auktoritetsfrågor, krig och fred som adresseras i rörelsens skrifter. Huvudfokus ligger på mottagandet i de länder där rörelsen fick störst genomslag, USA vid tiden kring första världskriget, England under 1920-talet, samt Mussolinis Italien, där Montessorirörelsen fick fascistregimens stöd från 1926 till 1934. Christine Quarfood är professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.

Vad vet vi om vänskap mellan könen, idag och genom historien? Varför är den vänskapen så lite utforskad? Könsöverskridande vänskap sätter fokus på vänskapen mellan könen ur ett idéhistoriskt perspektiv. Vi presenterar ett antal "vänskapspar", kvinnor och män som har haft långvariga vänrelationer präglade av intellektuellt utbyte. Det intellektuella betonas, då kvinnor och män med erfarenhet av sådan gemenskap kan tänkas ge alternativ till den traditionella vänskapssynen och oftare än andra formulera sig i skrift om kön/genus och vänskap. Vissa av vänskapsparen är kända som Beauvoir och Sartre, Wollstonecraft och Godwin, andra mindre kända som filosoferna Anne Conway och Henry More, men inriktningen på vänskap ger nya perspektiv på samtliga relationer. Teman som dryftas är förhållandet mellan vänskap och kärlek/sexualitet, vänskapens betydelse för parternas intellektuella verksamhet samt vänskapens beroende av tid, kön och social bakgrund. Trots att undersökningen sträcker sig från 1600-talet till senare delen av 1900-talet framträder vissa gemensamma drag i vänskapens karaktär. "Könsöverskridande vänskap" är ett centralt begrepp i idéhistorikern och genusforskaren Eva Gothlins (1957--2006) ofullbordade forskningsprojekt "Synen på vänskap mellan kvinna och man i den västerländska idéhistorien". Förhoppningen är att denna antologi ska skapa intresse för det nya forskningsfält hon initierade.