Christoph Andersson

Barnskötare, lärare, journalist, spårvagnsförare och präst – yrkestitlarna och täckmantlarna varierade. Det exakta antalet östtyska spioner, inofficiella medarbetare, med uppdrag i Sverige under kalla kriget är okänt men minst ett femtiotal av dem var bofasta här. Någon spionerade på försvaret, några på svenska företag, en annan på Svenska kyrkan eller Socialdemokraterna. Agenterna styrdes från DDR:s ökända Ministerium för statssäkerhet, kallat Stasi, uppbyggt 1951 med hjälp av sovjetryska underrättelsetjänsten KGB. Man måste alltså ha många egna hästar springande i en kapplöpning med förhoppningen att kanske en av dem blir först att springa över mållinjen , sa Markus Wolf, chefen för Stasis utlandsspionage HVA, efter murens fall 1989. Under hans tid krävdes tio spioner för att en skulle lyckas. Journalisten Christoph Andersson berättar om ett tiotal svenska stasiagenter utifrån vad som finns bevarat i gamla arkivdokument. CHRISTOPH ANDERSSON (f. 1956) är journalist och författare. Hans senaste två böcker är Svenska SS-fruar och De avvisade– om judarna som Sverige skickade mot döden. Han har också varit universitetslärare i journalistik vid Södertörns högskola och arbetat för Sverige Radio.

"Först som sist, detta är en mycket läsvärd bok, imponerande väl researchad, folkbildning på högsta nivå. /…/ I De avvisade är det just som skicklig reporter som Andersson får dokumenten att berätta, med förbluffande skarpa detaljer. Tingen talar: husgeråd, glas och porslin, ljusstakar och hattar. Människorna träder också fram, modiga eller ynkliga, som vi alla, och alltid trängda av en vedervärdig diktatur." Ulrika Knutsson, Sydsvenskan"Det är skakande läsning. /…/ Andersson skriver fram händelseförloppen med en saklig journalists objektiva prosa. Det fungerar utmärkt. Stoffet är så dramatiskt i sig själv att det inte behöver förstärkas ytterligare." Björn Werner, Svenska Dagbladet"Andersson har gjort ett imponerande researcharbete i arkiv i Sverige, Tyskland och Österrike och blottlägger den omänskliga lagstiftningen och den råa byråkratin. /…/ Händelserna levandegörs skickligt av Andersson genom bland annat bevarad brevkorrespondens och förhörsprotokoll, där man kan se de direkta konsekvenserna av de svenska avvisningarna." Johannes Nesser, Journalisten"Hatten av för Christoph Andersson, han skapar omskakande känslor och varm sympati för människor som annars skulle förbli namn och nummer i ett mörkt arkiv. /.../ Stundtals är det kvävande när jag känner maktlösheten och vet deras öde men jag blir så berörd att jag har svårt att lägga ifrån mig boken." Ulrika Lagerstedt, @jag_skriver_omDe sökte en fristad i Sverige undan förföljelserna i Nazityskland. Men svenska myndigheter sade nej, med hänvisning till 1937 års utlänningslag, olika kungörelser och hemliga anvisningar från Socialstyrelsen. Deras namn hamnade på särskilda vägrarlistor som distribuerades till polisens gränskontroller, svenska ambassader och konsulat. Budskapet var att ingen av dem skulle släppas in i landet. Följden: alla mördades i Förintelsen, efter att ha blivit av- eller utvisade, alternativt drabbats av svenska myndigheters senfärdighet. Däribland konsertmästaren Max Askanas från Leipzig, charkuteristen Henoch Schöngut från Berlin, paret Hertha och Simon Parnass från Hamburg, konstnärinnan Valerie Jungmann och fotohandlaren Salomon Feutchtbaum från Wien. I den här boken berättar journalisten Christoph Andersson deras historia, utifrån vad som finns bevarat om dem i svenska, tyska och österrikiska arkiv - och i deras efterlevandes minnen. Det är en bok om ett mörkt kapitel i Sveriges historia - flyktingpolitiken under åren 1937 till 1942. Beslutad i god demokratisk ordning av riksdag och regering, med katastrofala konsekvenser.

De ville bli hustrur till tyska SS-män, med uppdrag att föda flest möjliga ariska barn åt Adolf Hitlers Tredje rike. På så sätt skulle kvinnorna med kropp och själ bidra till att säkra nationalsocialismens långsiktiga existens. I National Archives i USA har författaren och journalisten Christoph Andersson hittat spåren efter 218 500 kvinnor som alla ville gifta in sig i SS:s gemenskap, under Heinrich Himmlers ledning. Ett 20-tal av dem var svenskor, och deras äktenskap en hemlig statsangelägenhet. Kvinnorna tvingades genomgå gynekologiska undersökningar, med syfte att utröna om de dög som föderskor. De behövde också bevisa att de var goda nationalsocialister, rasrena, genetiskt perfekta - och utan judiskt påbrå. Det här är berättelsen om de svenska SS-fruarna, men också om deras SS-män. Några av paren återvände till Sverige efter kriget, fast beslutna att aldrig prata öppet om vad som varit. Inte ens med sina barn, en gång avlade för det Tredje rikets räkning.

De ville bli hustrur till tyska SS-män, med uppdrag att föda flest möjliga ariska barn åt Adolf Hitlers Tredje rike. På så sätt skulle kvinnorna med kropp och själ bidra till att säkra nationalsocialismens långsiktiga existens. I National Archives i USA har författaren och journalisten Christoph Andersson hittat spåren efter 218 500 kvinnor som alla ville gifta in sig i SS:s gemenskap, under Heinrich Himmlers ledning. Ett 20-tal av dem var svenskor, och deras äktenskap en hemlig statsangelägenhet. Kvinnorna tvingades genomgå gynekologiska undersökningar, med syfte att utröna om de dög som föderskor. De behövde också bevisa att de var goda nationalsocialister, rasrena, genetiskt perfekta - och utan judiskt påbrå. Det här är berättelsen om de svenska SS-fruarna, men också om deras SS-män. Några av paren återvände till Sverige efter kriget, fast beslutna att aldrig prata öppet om vad som varit. Inte ens med sina barn, en gång avlade för det Tredje rikets räkning.

Politiska fångar på Långholmen 18801950 Världen över förföljs och straffas idag politiskt och fackligt aktiva, journalister och oppositionella. Även i Sverige har ett statligt maskineri av lagstiftning, rättsväsende och säkerhetspolis under perioder satts in mot dem som utmålades som den inre fienden, allt från åtalsraseriet mot den unga arbetarrörelsen till ingrepp mot antifascistiska rörelser under andra världskriget, till exempel blev under själva kriget motståndshandlingar i Sverige mot det nazistiska Tyskland anledning till internering eller straffarbete. I ett trettiotal illustrerade personporträtt möter vi här några av dem som under perioden 18801950 betraktades som inre fiender och vars politiska och fackliga verksamhet förde dem till fängsligt förvar på Långholmen. Årsbok 2012 för Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap/Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.