Christopher Collstedt

Vad hände med hedern i mötet med moderniteten? Före upplysningen genomsyrades samhällslivet i Sverige av en utpräglad hederskultur. Hedern var ett tvingande normsystem som inte bara dikterade villkoren för det sociala, politiska och moraliska samspelet mellan människor i offentliga sammanhang. Den var också en förutsättning för den enskilda människans position och tillhörighet i samhällets olika sociala gemenskaper: i byn, församlingen, domsagan, skrået, regementet och ståndet. Ytterst sett var hedern ett existentiellt värde. Den som förlorade sin heder stängdes ute från de sociala sammanhang som gav livet mening och riktning. För att återupprätta den krävdes inte sällan våld. Ett av de sista och mest seglivade uttrycken för denna äldre hederskultur var duellen. I "Duellanternas död" söker Christopher Collstedt svar på frågan hur och under vilka historiska omständigheter som den äldre inhemska hederskulturen i Sverige kom att uppmärksammas som ett problem, förklaras för otidsenlig och slutligen förpassas till det förflutna. I blickfånget står det kritiska samtal om dueller och duellanter som fördes i svensk tidningspress under perioden från slutet av 1700-talet till början av 1900-talet. Boken kastar ljus över en sida av det moderna samhällets framväxt som för svenska förhållanden hittills har varit närmast outforskad. Christopher Collstedt är professor i kriminologi vid Stockholms universitet och har tidigare varit professor i historia vid Södertörns högskola. Han har länge forskat om uppfattningar om våld, utsatthet och mänskligt lidande i olika former och under olika historiska perioder – från 1600-tal till nutid. Han är författare till en rad monografier. På Daidalos har han tidigare givit ut "I begynnelsen var dådet. Talet och tystnaderna om våld mellan män från 1700-tal till tidigt 1900-tal" (2015).

Första världskriget kom i många avseenden att bli en vattendelare för hur man tänkt och pratat om människors utsatthet och lidande i samband med väpnade konflikter. Aldrig förr hade så många drabbats av krigets och krigsvåldets katastrofala återverkningar av svält, epidemier och massdöd. Det totala, industrialiserade kriget ställde krav på en genom­gripande omorganisering och styrning av de humanitära insatserna för krigets offer. Den filantropiska verksamhet med rötter i 1800­-talets kristet­-religiösa idévärldar och värden skiftades ut mot en modern rättighetsbaserad humanitarism som utgick från transnationella samarbeten mellan både statliga och icke­-statliga aktörer. Röda Korsets humanitära insatser för de miljontals sårade och sjuka krigsfångar som internerats i fångläger på olika håll i Europa, Ryssland och Asien under loppet av första världskriget var ett betydelsefullt inslag i denna utveckling. I Urkatastrofen förkroppsligad tillför historikern Christopher Collstedt viktiga perspektiv på denna process sådan den tog sig uttryck i det neutrala Sverige åren 1914 till 1921. I fokus för analyserna står samtalet om krigsfångars utsatthet och deras kroppsliga och psykiska lidande. Detta förmedlat genom ögonvittnesskildringar, medicinska fallbeskrivningar och humanitärrättsliga rapporter vilka författats av svenska hjälp­arbetare och läkare som deltagit i Svenska Röda Korsets insatser för tyska och österrikisk­-ungerska krigsfångar i de ryska fånglägren i Sibirien.

Inrättandet av Brottsbalken år 1965 och dess definition av misshandel som brott mot liv och hälsa förändrade samtalet om våld och våldsdåd i Sverige på djupet. Under 1970-, 1980-, och 1990-talen etablerades sedan nya medicinska, psykologiska och människorättsliga perspektiv i det rättsliga och offentlig-politiska samtalet om misshandel. Själva definitionerna förändrades av vad våld är och framförallt vad det gör med den som utsätts. Historikern Christopher Collstedt visar hur jurister, läkare och politiker tillämpat de nya kunskaperna och moraliska ståndpunkterna kring våldsoffer och därmed modifierat djupt rotade uppfattningar om våldets innebörd och skadeverkningar. Vår förståelse av våld som en kategori av kriminella handlingar som tillfogar människor kroppsligt och psykiskt lidande är en produkt av historiska konflikter och skeenden. Collstedt ger mening till denna vittförgrenade och mångtydiga historia som färgar dagens rättsliga hantering, vård och politiska beslut.

I dagens samhällsdebatt, i media och vetenskaplig forskning, uppmärksammas människors utsatthet för våldsbrott som ett mycket allvarligt problem. Utmärkande för det offentliga samtalet är dess skarpa fokusering på den våldsamme mannen. Mäns utsatthet för andra mäns våld är däremot en problematik som ytterst sällan förs på tal. Här råder en påfallande tystnad. ? Christopher Collstedt menar i denna bok att rötterna till vår tids tal och tystnader om våld mellan män, djupast sett och för svenska förhållanden, kan spåras tillbaka till genomgripande förändringar inom samhället och rättsväsendet under perioden från 1700-talets slut till 1900-talets början. Dessa omvandlingar möjliggjordes genom framväxten av en modern sekulär världsbild och den politiska etableringen av en naturvetenskaplig, biologistiskt grundad förståelse av mannens natur, kropp och inre liv. ? Genom djuplodande analyser av bland annat lagar, politiska debatter, rättspsykiatriska och kriminalpsykologiska fallbeskrivningar samt rättsprotokoll och domar söker "I begynnelsen var dådet" historisera och avnaturalisera de tankestrukturer, normer och kategorier som ligger till grund för vår tids offentliga samtal om våld mellan män och vill på så vis bredda debatten på området. Christopher Collstedt, född 1976, är docent i historia och lektor vid Avdelningen för mänskliga rättigheter, Historiska institutionen, Lunds universitet.

Våld framställs ofta som något godtyckligt och meningslöst, men våldshandlingar återspeglar i hög grad den kultur och samtid de utspelar sig i. I Våldets mening diskuterar författarna våldet i den historiska verkligheten, i konsten, på museer och i litteratur. Det långa tidsperspektivet i boken ger tankeväckande insikter om det annars så akuta och dramatiska ämnet. Våldets mening är skriven av framstående och välrenommerade forskare som arbetar med synen på våld i sina egna discipliner. Texterna är ett tvärsnitt av olika vetenskapsgrenar och ger analyser av så vitt skilda ämnen som dueller under svensk stormaktstid, kvinnomisshandel i 1800-talets Sverige, våldet i de isländska sagorna och religionens roll i krigshandlingar.-Peter Aronsson är professor i Kulturarv och historiebruk, vid Tema Q, Linköpings universitet.-Irene Andersson är fil. dr och lektor i historia med didaktisk inriktning vid Lärarutbildningen, Malmö högskola.-Per Bauhn är docent i praktisk filosofi vid Lunds universitet och lektor vid Högskolan i Kalmar.-Christopher Collstedt är doktorand vid Historiska institutionen vid Lunds universitet.-Jan Hjärpe är religionshistoriker och professor i islamologi, avdelningen för religionshistoriska ämnen, Lunds universitet.-Anders Jarlert är professor i kyrkohistoria vid Lunds universitet och föreståndare för Lunds universitets kyrkohistoriska arkiv (LUKA).-Kenneth Johansson är doktorand vid Historiska institutionen i Lund.-Rickard Lagervall är doktorand i religionshistoria med islamologisk inriktning vid Lunds universitet.-Malin Lennartsson är fil. dr. i historia och verksam som lektor vid Växjö universitet.-Marie Lindstedt Cronberg är forskarassistent vid Historiska institutionen vid Lunds universitet.-Roddy Nilsson är fil. dr i historia och verksam som forskare vid Centrum för kulturforskning vid Växjö universitet.-Erling Sandmo. är forskare vid Institutt for samfunnsforskning, Oslo.-Birgitta Svensson är professor i etnologi vid Stockholms universitet och Nordiska museet.-Maria Svensson är doktorand i historia vid Lunds universitet.-Eva Österberg är professor i historia vid Lunds universitet.