Cilla Naumann

Från det första pirret till hur man ska våga säga ja, ja, ja! Här kommer en het antologi fylld med skönlitterära skildringar av kärlek, förälskelse, sex och relationer. En bok för alla tonåringar som funderar och tänker på detta spännande ämne, mest hela tiden. Höra pulsen slå är en samling med 13 noveller om kärlek, sex och relationer. Berättelser om allt från den första elektriska blicken till världens största explosion. Lite om de där gångerna då det blir svårt och om hur man ska säga nej. Men allra mest om när det enda man vill göra är att ropa ja, ja ja! Bidrag från bland annat Annika Norlin, Jessica Schiefauer, Sara Lövestam mfl.

Mamma, moderskap - orden bågnar idag av nya innebörder när tekniken och samhället förändras. Överallt hittar vi historier om moderskap i romaner, essäer, dikter, patientupplevelser, bloggar och digitala diskussionstrådar. Både i litteraturen och verkligheten handlar det om ensamhet och social isolering, men också om styrka och gemenskap. Mamma hursomhelst är en samling berättelser som reflekterar över erfarenheter från en mängd olika håll. Här blandas bidrag från forskare, kulturskribenter och skönlitterära författare. Boken innehåller berättelser om förlossningsdepression, om att vara pappa och gravid, om BB-vård, mor-dotterrelationer, tankar kring att vara adoptivmor, om att inte vilja eller inte kunna få barn, om att vara mamma i ett nytt land med ett nytt språk och mycket annat. En del texter handlar om djupt traumatiska upplevelser. Andra är skarpa och roliga granskningar som synliggör invanda mönster och vanetänkande. Boken inspirerar till samtal och idéer om ett högaktuellt ämne. Medverkande: Aase Berg, Ulrika Dahl, Emma Eleonorasdotter, Kristin Eliasson, Jenny Engström Baron, Erik Masao Eriksson, Margaretha Fahlgren, Gabriele Griffin, Anneli Jordahl, Christian Lenemark, Merete Mazzarella, Cilla Naumann, Cecilia Pettersson, Christine Rubertsson, Sigrid Schottenius Cullhed, Anna Soltorp, Maria Svenning, Sara Sylvén, Cecilia Torudd, Helena Wahlström Henriksson, Anna Williams.

”Hon försöker tvinga tankarna tillbaka till jorden, till det som ska ske i den, till belöningen som ska komma ur den så småningom.” En dag brister det för Paula, som lämnar allt – staden, jobbet – för ett nytt liv på landet. När hon gräver i trädgården gör hon ett oväntat fynd, och med ens kommer minnena tillbaka: från tiden när hennes mamma blev sjuk och försvann, och pappa kom hem till huset med endast en trädgårdstomte i famnen. Juni natt blir aldrig av är en roman om att gräva sig fram till den underjordiska sanning som är botten i alla människor.

”Varje dag efter skolan gick jag ut med Sappo, minst en timme i skogen, och jag mådde så bra av det. Jag gick där på tallheden och berättade olika historier högt för mig själv. Ofta handlade det om relationer. Ibland var jag en journalist som frågade om olika saker och då blev jag både den som ställde frågorna och den som svarade. De där fantasisamtalen pågick länge, i många år.” Under snart ett decennium har författaren Cilla Naumann befunnit sig i ständig dialog med sin vän Karin Mamma Andersson, om bilderna och minnena, om tillvaron som konstnär. Samtalen är en rikt illustrerad färd genom Mamma Anderssons livsverk, ett samtal som öppnar oväntade dörrar till en av vår tids mest hyllade bildvärldar, men också till konsthistorien och de bilder som format Mamma Anderssons verk.

"…melankoliskt, skört och samtidigt starkt och bedövande vackert. Jag simmar njutande runt där i språket…"Sveriges Radio Kulturnytt"Hur just konsten påverkas och påverkar livet och tillvaron – där är ett andra tema i denna faktiskt storslagna roman som har allt det där jag brukar falla för: ett ämne som äter sig in i själen, och ett språk som både förför och jordar." Sydsvenskan"Finstämt, vackert, poetiskt." Femina"Målarrocken är öppen. Hälarna är spruckna, tånaglarna gula, oklippta. Hon står still framför målningen. Det grå håret sticker fram under kepsen. Runt halsen hänger glasögonen i bandet. Hon håller penseln i höger hand och stöder armbågen med vänsterhanden. Hon svettas lite, pannan blänker, hon är mycket blek. Det är självporträttet hon håller på med." Marianne är en framgångsrik konstnär som alltid hållit dörren till sin ateljé stängd. Nu arbetar hon med en sista målning som ingen ännu har fått se. Dottern Anna står plötsligt ensam efter ett långt äktenskap och har bråttom för att hinna leva fullt ut igen. Under en sista natt försöker mor och dotter, tätt sammanbundna av sin familjehistoria, greppa livet som det blev. Skäret berättar om de levande och de döda, om skapandets stängda dörrar. Om konstens pris och kärlekens. Om att tiden är en vän.

En nyinflyttad familj närmar sig ett obeskrivligt mörker. I ett fönster mitt emot: en liten flicka som för alltid kommer att förändras av det hon anar. Cilla Naumanns nya roman är en skoningslös skildring av en familj i djupaste kris, men också en berättelse om outplånliga minnesbilder och hur de lever vidare i oss.

I Bära barnet hem reser berättaren till andra sidan jorden för att hennes son, Adam, ska få träffa sin biologiska mor. Förberedelserna är förknippade med stor oro. Var kommer han att höra hemma nu? Samtidigt är berättarens egen mamma långsamt på väg in i en glömska där tiden är i oordning och det är oklart vem som är mor till vem. Detta är också berättelsen om Ana, som inte har någon far eller mor, inga barn heller, men som passar andras barn: matar dem, älskar dem, vakar över både dem och den blå dörren i huset mittemot, barnhemmets dörr där föräldrar lämnar in sina barn och sedan försvinner. Bära barnet hem är en roman som med skärpa och innerlighet berättar om vad en mor är: om att föda barn, lämna bort barn och om att bära barnen hem. Cilla Naumann debuterade med romanen Vattenhjärta 1995, och belönades med Katapultpriset för årets bästa debut. Sedan dess har hon gett ut ett dussintal romaner och har nominerats till Augustpriset två gånger, senast för kritikerrosade Springa med åror 2012. Ömt, ärligt, träffande. Jag blir inte förvånad om den innebär Naumanns tredje nominering till Augustpriset. Henrik Petersen, Sydsvenskan "Det är en fin, känslig, vacker, underbar liten bok. Jag kan tänka mig att det här är en av de bästa svenska romanerna i höst. Yukiko Duke, SVT Gomorron

»Hon är här nu, Magda. Hon som så länge skyndat i skuggan med sin mage, på väg från barnhemmet, på väg över sjukhusplanen, över Bogotás trafikerade gator, på väg, alltid på väg bort.« I Bära barnet hem reser berättaren till andra sidan jorden för att hennes son, Adam, ska få träffa sin biologiska mor. Förberedelserna är förknippade med stor oro. Var kommer han att höra hemma nu? Samtidigt är berättarens egen mamma långsamt på väg in i en glömska där tiden är i oordning och det är oklart vem som är mor till vem. Detta är också berättelsen om Ana, som inte har någon far eller mor, inga barn heller, men som passar andras barn: matar dem, älskar dem, vakar över både dem och den blå dörren i huset mittemot, barnhemmets dörr där föräldrar lämnar in sina barn och sedan försvinner. Bära barnet hem är en roman som med skärpa och innerlighet berättar om vad en mor är: om att föda barn, lämna bort barn och om att bära barnen hem. Cilla Naumann debuterade med romanen Vattenhjärta 1995, och belönades med Katapultpriset för årets bästa debut. Sedan dess har hon gett ut ett dussintal romaner och har nominerats till Augustpriset två gånger, senast för kritikerrosade Springa med åror 2012. Ömt, ärligt, träffande. Jag blir inte förvånad om den innebär Naumanns tredje nominering till Augustpriset. Henrik Petersen, Sydsvenskan "Det är en fin, känslig, vacker, underbar liten bok. Jag kan tänka mig att det här är en av de bästa svenska romanerna i höst. Yukiko Duke, SVT Gomorron Bära barnet hem är en viktig roman som utmanar många farliga förenklingar kring adoption, moderskap och familjeband genom att både söka och finna ett rikare och mer exakt språk för de här erfarenheterna. Stina Otterberg, Dagens Nyheter "Bära barnet hem är en vacker roman; öm, skör och doftande som ett spädbarns ömtåliga huvud; ärlig och uppriktig inför de svåra frågor som en adoption nödvändigtvis bär med sig. /.../ Det här är skickligt gjort. Josefin Holmström, Svenska Dagbladet [Cilla Naumann] skriver skarpt och trovärdigt, med en inlevelseförmåga som sträcker sig långt utanför bokpärmens minimala omfång. Som läsare befinner du dig hela tiden sida vid sida med karaktärerna, i denna imponerande tätt skrivna roman, vars språk präglas av exakthet och pregnans. Björn Kohlström, Tidningen Vi Hela texten är som ett darrande spänningsfält som sprakar återhållet från den första sidan till den sista och gör läsningen till en näst intill fysisk upplevelse. // Naumanns genomlysta prosa gestaltar världen exakt och osentimentalt, utan att vare sig förenkla eller mystifiera. Här finns inte ett ord för mycket, aldrig en onödig förklaring eller opåkallad metafor. Med lätt hand tecknar hon en berättelse som är på en gång språkligt nyanserad, psykologiskt insiktsfull och politiskt brännande. Naima Chahboun, Borås Tidning Romanen är välskriven och påfallande lättläst, men den har djup som en ytlig läsning inte förmår avtäcka. Vare sig man är mor eller far eller av olika anledningar saknar barn ger berättelsen rika insikter och vidgade perspektiv. Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ-häftet En av sommarens finaste romaner // det här var en bok som berörde ända in i själen. Bloggen Och dagarna går Jag är inte direkt livstidsprenumerant av Mama och liknande tidningar, men jag gissar att Cilla Naumann säger mer om moderskap på 225 sidor än vad alla dessa gör under ett helt år. Kristian Ekenberg, Östersunds-Posten Röster om Springa med åror: Springa med åror är en psykologiskt insiktsfull och skickligt komponerad roman som växlar mellan då och nu i en rörelse som driver mot sitt oundvikliga slut.

»Hon är här nu, Magda. Hon som så länge skyndat i skuggan med sin mage, på väg från barnhemmet, på väg över sjukhusplanen, över Bogotás trafikerade gator, på väg, alltid på väg bort.« I Bära barnet hem reser berättaren till andra sidan jorden för att hennes son, Adam, ska få träffa sin biologiska mor. Förberedelserna är förknippade med stor oro. Var kommer han att höra hemma nu? Samtidigt är berättarens egen mamma långsamt på väg in i en glömska där tiden är i oordning och det är oklart vem som är mor till vem. Detta är också berättelsen om Ana, som inte har någon far eller mor, inga barn heller, men som passar andras barn: matar dem, älskar dem, vakar över både dem och den blå dörren i huset mittemot, barnhemmets dörr där föräldrar lämnar in sina barn och sedan försvinner. Bära barnet hem är en roman som med skärpa och innerlighet berättar om vad en mor är: om att föda barn, lämna bort barn och om att bära barnen hem. Cilla Naumann debuterade med romanen Vattenhjärta 1995, och belönades med Katapultpriset för årets bästa debut. Sedan dess har hon gett ut ett dussintal romaner och har nominerats till Augustpriset två gånger, senast för kritikerrosade Springa med åror 2012. Ömt, ärligt, träffande. Jag blir inte förvånad om den innebär Naumanns tredje nominering till Augustpriset. Henrik Petersen, Sydsvenskan "Det är en fin, känslig, vacker, underbar liten bok. Jag kan tänka mig att det här är en av de bästa svenska romanerna i höst. Yukiko Duke, SVT Gomorron Bära barnet hem är en viktig roman som utmanar många farliga förenklingar kring adoption, moderskap och familjeband genom att både söka och finna ett rikare och mer exakt språk för de här erfarenheterna. Stina Otterberg, Dagens Nyheter "Bära barnet hem är en vacker roman; öm, skör och doftande som ett spädbarns ömtåliga huvud; ärlig och uppriktig inför de svåra frågor som en adoption nödvändigtvis bär med sig. /.../ Det här är skickligt gjort. Josefin Holmström, Svenska Dagbladet [Cilla Naumann] skriver skarpt och trovärdigt, med en inlevelseförmåga som sträcker sig långt utanför bokpärmens minimala omfång. Som läsare befinner du dig hela tiden sida vid sida med karaktärerna, i denna imponerande tätt skrivna roman, vars språk präglas av exakthet och pregnans. Björn Kohlström, Tidningen Vi Hela texten är som ett darrande spänningsfält som sprakar återhållet från den första sidan till den sista och gör läsningen till en näst intill fysisk upplevelse. // Naumanns genomlysta prosa gestaltar världen exakt och osentimentalt, utan att vare sig förenkla eller mystifiera. Här finns inte ett ord för mycket, aldrig en onödig förklaring eller opåkallad metafor. Med lätt hand tecknar hon en berättelse som är på en gång språkligt nyanserad, psykologiskt insiktsfull och politiskt brännande. Naima Chahboun, Borås Tidning Romanen är välskriven och påfallande lättläst, men den har djup som en ytlig läsning inte förmår avtäcka. Vare sig man är mor eller far eller av olika anledningar saknar barn ger berättelsen rika insikter och vidgade perspektiv. Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ-häftet En av sommarens finaste romaner // det här var en bok som berörde ända in i själen. Bloggen Och dagarna går Jag är inte direkt livstidsprenumerant av Mama och liknande tidningar, men jag gissar att Cilla Naumann säger mer om moderskap på 225 sidor än vad alla dessa gör under ett helt år. Kristian Ekenberg, Östersunds-Posten Röster om Springa med åror: Springa med åror är en psykologiskt insiktsfull och skickligt komponerad roman som växlar mellan då och nu i en rörelse som driver mot sitt oundvikliga slut.

Cilla Naumann är mästerlig på att skildra uppväxt och relationer mellan människor. Hennes berättelser är inkännande, spännande och rörande och nu finns två av hennes romaner, där handlingen bitvis vävs samman, i en dubbelpocket. I Springa med åror berättar bondflickan Monika om hur mötet med sommargästen Johanna blir ett livsavgörande ögonblick. Under en rad somrar blir deras vänskap en skimrande lekplats med konsekvenser som sträcker sig fram genom tiden till deras söner som framkallar sina mödrars laddade klasskonflikt. I 62 dagar är det Johannas yngste son Tom som berättar om Monikas son Lasse och om ett ödesdigert sommarlov långt senare. De två böckerna utspelar sig på en vacker plats vid havet i Halland. Genom de olika berättarna - Monika och Tom - öppnas ett svindlande perspektiv mellan två generationer och familjer, mellan två olika världar. Böckerna är fristående, utgivna var och en för sig. Romanen Springa med åror kom 2012 och 62 dagar, för unga läsare, kom 2011. Om Springa med åror: "Att läsa Cilla Naumann när hon är som bäst är att ha känselspröten så laddade att det nästan blir plågsamt." DN Om 62 dagar: "Naumann övertygar på nytt med ett på samma gång poetiskt och okonstlat språk." SvD

"Pricksäkra, oförglömliga berättelser", Ingalill Mosander, Aftonbladet Cilla Naumanns efterlängtade novellsamling "Kulor i hjärtat", nu återutgiven med en nyskriven novell - Solvargen. "Kulor i hjärtat" är en samling berättelser som balanserar på gränsen mellan lycka och skräck. Alla noveller har samma huvudperson, men är olika till sin karaktär. En handlar om mystiska och skrämmande händelser under en cykelfärd i mörka kvällen. En annan om att utsätta någon för fara utan att mena det, en tredje berättar om kärlek och en fjärde om en incident på IKEA. Vitt skilda ämnen som tillsammans bildar ett liv och en helhet. Novellsamlingen utkom för första gången 2009 då den även nominerades till Augustpriset. Boken har hyllats i pressen och används flitigt i skolundervisningen. Huvudpersonen Tom är även med i Cilla Naumanns romaner "Värsta brorsan", "62 dagar" och "17 timmar härifrån". CILLA NAUMANN är författare och journalist, bosatt i Stockholm och på Österlen. 2010 erhöll hon Nils Holgersson-plaketten och hennes senaste roman för vuxna Springa med åror blev Augustnominerad 2012. Den skildrar bland annat händelserna i boken "62 dagar" fast ur de vuxnas perspektiv.

Sommarlovet blev inte alls så där härligt långt och soligt som det brukade. Femtonåriga Tom är på sommarlov med sin familj precis som han alltid är på somrarna. Men det blir inte som vanligt. En trist kväll hänger han med de andra i gänget och innan han hinner fatta vad som är på gång så har det redan skett. Ett vanligt pojkstreck förvandlas till blodigt allvar. Cilla Naumann har på ett mästerligt sätt skildrat en femtonårings kaotiska inre. Resultatet är en inkännande, otäck, spännande och rörande berättelse. (Ålder 12+) "Med stark närvaro skildras ett urspårande pojkstreck och en tonårings inre berg- och dal bana. Det är både poetiskt och direkt, skickligt konstruerat och fullständigt magnetiskt." Kerstin Bergman, Smålandsposten "Med ett allvar och en stilsäkerhet som imponerar, tecknar Cilla Naumann i ungdomsromanen 62 dagar en 15-årig pojkes skakiga inre och yttre resa mot vuxenvärlden. Det är både poetiskt och okonstlat, på samma gång blytungt och lätt att ta till sig." David Anthin, Svenska Dagbladet

NOMINERAD TILL AUGUSTPRISET 2012 "Kom hit, Monika", säger Johanna, och drar ned mig på gruset. Det är tyst omkring oss, ovanligt vindstilla den här första dagen. Havet ligger som en violblå spegel nedanför gården. Inget annat än Johanna har hänt, ändå är allt förändrat. Hon ligger på rygg bredvid cykeln i det dammiga gruset med sina bleka ben och smutsiga underbyxor. Bredvid henne ligger flaskan med tjock röd hallonsaft. Allt är egentligen som vanligt. Utom detta att Johanna ligger på min gårdsplan. Springa med åror handlar om sommargästen Johanna och bondflickan Monika och om hur deras somrar blir en lekplats med konsekvenser som sträcker sig långt fram i tiden - till deras egna barn som omedvetet framkallar sina mödrars laddade ödesdigra klasskonflikt.

Det började efter sommarlovet mellan fyran och femman. Plötsligt är storebror Erik bara med nya okända kompisar och har ingen tid för sin lillebror. Och det är bara snack om mopeder hela tiden... Undra på att lillbrorsan blir arg. Och börjar slåss. Men hur hemskt det än verkar så brukar det mesta kunna lösa sig. Och det gör det för brorsorna också. Med en sjyst farmor, kakbak och lite tålamod. En känna-igen-sig-bok om syskonkärlek och hat. Lycka och besvikelser. Och om att det inte är så farligt med förändringar - allt blir bara på ett nytt sätt. (9-12 år) Detta är Cilla Naumanns debut som barnboksförfattare. Hon har tidigare skrivit skönlitteratur för vuxna och är känd skribent på Dagens Nyheters. I serien om Tom finns även novellsamlingen Kulor i hjärtat (2009) och 62 dagar (2011).