Claes Caldenby

Bakgrundsarkitekterna handlar om en generation arkitekter verksamma i Göteborg under mellankrigstiden och in på 1950-talet. Det var en tid av skifte från klassicism till modernism, men arkitekturideologier var inte en viktig fråga för dem. De var del av en byggnadskultur som stod för ett hållbart och professionellt hantverk. De sökte aldrig uppmärksamhet med sin arkitektur, och de behöll sina son-namn: Eriksson, Olsson och Swensson. Det har tidigare inte skrivits något om dem, men de är väl värda den uppmärksamhet de får här. De var bakgrundsarkitekter, inte framträdande figurer, men deras hus finns överallt i staden om man ser efter.

Vad tvingar oss att använda staden som ett engångsglas att krossa den efter första användandet? Vad hindrar oss att återanvända den stad vi har genom att vårda den? . Så löd baksidestexten till Staden i retur, en bok från 1970 som varit en inspiration för den här. Frågorna är precis lika aktuella idag. Claes Caldenby är arkitekt och professor emeritus i arkitekturens teori och historia på Chalmers. Han är också sedan länge en i redaktionen för tidskriften Arkitektur och har hela sitt yrkesliv ägnat sig åt byggnadsvård och folkbildning.

I denna bok ger sju författare sina olika perspektiv på kulturvård och gestaltning i våra livsmiljöer. Begreppet och politiken för gestaltad livsmiljö, beslutad av Riksdagen 2018, är en gemensam utgångspunkt. Det råder dock ingen konsensus bland författarna i synen på arkitektur-, form- och designpolitiken. Är Gestaltad livsmiljö som program och perspektiv alls relevant? Vilken vägledning för politikens genomförande ger ansvariga myndigheter? Politikens målsättning är att arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön. Vad krävs för att realisera detta? Medverkande författare: Gunnar Almevik, Claes Caldenby, Susanne Fredholm, Christer Gustafsson, Karin Hermerén, Johanna Lange och Suzanne Pluntke. Gunnar Almevik & Christer Gustafsson har på Korpen tidigare utgivit Kulturvård en introduktion.

Villor, landshövdingehus, skolor och offentliga byggnader i Göteborg och Helsingborg bär hans omsorgsfulla signatur. Arvid Fuhre hör till den generation arkitekter som under 1900-talets första hälft förvaltade och vidareutvecklade svensk byggnadskultur till internationell nivå. Med fotografier av Krister Engström.

Landshövdingehuset är ett tvåvånings trähus ovanpå en murad bottenvåning. Det är en hustyp som är karaktäristisk för Göteborg, en uppfinning som kan dateras till 1875 och som kom att byggas ända fram till 1940-talet. På 1930-talet bodde halva Göteborgs befolkning i landshövdingehus. Hela områden har rivits, men mycket finns fortfarande kvar i älskade stadsdelar som Majorna, Kungsladugård och Bagaregården. Den här boken är i första hand en skildring i text och bild av det befintliga beståndet. Men den ger också bakgrunden för tillkomsten av hustypen och diskuterar vad som hände sedan, först med rivningarna på 1960- och 1970-talen, sedan med intresset för att utveckla det smala huset och träbyggandet till en god vardagsarkitektur.

Sedan några decennier finns en ny våg av intresse för olika former av kollektivboende, internationellt ofta kallade co-housing. De bygger, till skillnad från äldre kollektivhus, på boendes samverkan kring hushållsarbetet. Önskan om gemenskap har varit en drivkraft. De lyfts ofta fram som en ekologiskt och socialt hållbar boendeform. I Gemenskap och autonomi finns artiklar om utvecklingen av den nya boendeformen i Danmark och Sverige från 1970-talet, om nya former för att göra familj, om byggemenskaper och bogemenskaper i Hamburg och Göteborg samt en avslutande diskussion om kollektivboende som ett hållbart alternativ. Texterna kompletteras med Katarina Despotovics foton av boende i de två kollektivhusen Stacken och Trädet i Göteborg. Bokens titel syftar på en inbyggd spänning mellan kollektivboendenas önskan om (inre) gemenskap och (yttre) autonomi och den hållbara utvecklingens krav på en bredare samhällsförändring.

Det här är en bok om Göteborg sedd genom stadens byggnader och platser. Här finns en stad att upptäcka, för de som bor här och de som kommer på besök. Här finns mötet mellan maktens Rådhus och folkets Nordstan, en resa genom subkulturernas stad och barnens och ungdomarnas stad. Här finns landshövdingehusens stad och bilarnas, de religiösa byggnaderna och det gröna Göteborg i sitt dramatiska landskap och spårvagnarnas stad så klart. Här finns gator att gå, hus att stanna vid, platser att förundras över, frågor att ställa, svar att ifrågasätta. Det har gått hundra år sedan Göteborgs 300-årsjubileum och guiden fokuserar på just detta tidsutsnitt: från 1921 fram till det kommande 400-årsjubileet. Mycket har förändrats under hundra år, men mycket finns också kvar. Guiden är upplagd med 20 ingångar till stadens platser och hus. Ingången kan vara en bestämd plats eller en enskild byggnad som öppnar för en berättelse om arkitektur men också om stadsutveckling, politik, ekonomi, idéhistoria allt det som arkitektur handlar om. Ingången kan också ha ett mer övergripande tema som spårvagnsstaden, bilstaden, subkulturerna, konsten eller barnens stad. Till varje ingång hör ett par avslutande sidor med friare associerande bilder och citat och tips om matställen, böcker och filmer längs vägen. Kartor kompletterar med en fylligare bild av staden och det landskap som är dess grund. De två sista ingångarna handlar om arkitekterna som planerat och ritat staden och om de mer långsiktiga planerna för framtiden genom ett århundrade.

Jubileumsbok 1960-2020 för "Göteborg förr och nu", årsbok från Göteborgs Hembygdsförbund. Innehåller femton artiklar om Göteborgs stadsutveckling och stadsförnyelse som publicerats i tidigare årsböcker, samt en nyskriven artikel: av Claes Caldenby: "Förr och nu. Hembygd i förändring".(30 s) Robert Berggren har bidragit med en inledning om årsbokens historia.

Sommaren 1930 går Stockholmsutställningen av stapeln. Utställningen innebär genombrottet för den modernistiska arkitekturen i vårt land. Genombrottet skedde mitt i en period av en intensiv utbyggnad av Stockholms trädgårdsstäder. En av dem var Södra Ängby, kallad den sista trädgårdsstaden, belägen strax väster om Stockholm och byggd åren 1934–1940. Södra Ängby är förmodligen Europas största område med enfamiljsvillor i modernistisk stil. I boken om Södra Ängby bidrar några av landets ledande arkitekturhistoriker och fotografer med att skildra olika fasetter av Södra Ängbys speciella karaktär. Den nordiska modernismen, alltså det som vi här kallar funktionalism, är annorlunda än den modernism vi möter i länder som Tyskland, Frankrike och Nederländerna. Funkisen är mjukare, lekfullare och förhåller sig följsammare till landskapet. Naturen är ofta närvarande i svensk modernism, inte bara på det sätt som arkitekturen anpassar sig till terrängen utan också hur man möter landskapet från husens interiörer. Den många gånger hårda och industriella modernistiska arkitekturen blev i Sverige närmast organisk. Den programmatiska tendens som vi ser på kontinenten ersattes i Sverige av en lyhörd mänsklighet. På få platser är detta så tydligt som i Södra Ängby.

Semrén & Månsson Arkitektkontor har med jämna mellanrum gett ut en loggbok över sin verksamhet. Den här gången sker det i något som med goda skäl kan kallas en genombrottstid för kontoret. På tio år har kontoret mer än tredubblat sin personal och har nu verksamheter förutom vid huvudkontoret i Göteborg också i Stockholm, Sankt Petersburg och Szczecin. Samtidigt har de alltmer komplexa och utmanande uppdragen uppmärksammats även för sin arkitektur. Repertoaren är bred, från historiskt återbruk till high-tech. Magnus Månsson har sina rötter i 1980-talets intresse för arkitekturhistorien och platsens särdrag. Men han har även ett starkt intresse för teknik och ekonomi och för arkitektföretagandets villkor. Han söker en professionell arkitektroll som projektutvecklare. English edition 978-91-87553-07-3 Översättning John Krause Russian edition 978-91-87553-08-0 Översättning German Ivanov

As traces left behind by the last two hundred years of profound historical change, architecture and photography contribute both to our contemporary skyline and to our image of the past. Their common history thus provides an indispensable background to every discussion of what has been called the contemporary past - that is, to modernity considered as an open problem rather than a closed historical period. Architecture can be seen as a kind of macromodernity, a social scope where the diverse discourses of modernity have assumed their most large-scale form. In analogy, photographic media constitute a micromodernity, where the underside of modern society has been registered, identified, classified, and archived. In both cases, we trace out the irregular borderline between the discursive and its opposite, the material. At this point of intersection, an interesting confrontation between traditional academic historiography and an artistic application of historical perspectives might be staged. What contribution can architecture and photography make to the exploration of our contemporary past? Victor Buchli, in his afterword, underlines the potential of such confrontations: Translation always betrays the original intention, but what might be described as the infelicities of the translation that are inherently treacherous are precisely what constitute its productive capacities.

Sedan 1970-talet har Naturvårdsverket satsat på att bygga naturum i anslutning till några av det svenska landskapets pärlor. Som Abisko, Hemavan, Fulufjället , Höga Kusten, Tåkern, Hornborgarsjön, Kosterhavet, Stenshuvud och Store Mosse. I boken Sveriges naturum presenteras de bästa av 30 naturum ingående med nytagna bilder av Åke E:son Lindman. Med åren har de blivit populära besöksmål i sig. Mycket kraft har lagts ner på att locka besökare med attraktiva hus. Arkitekttävlingar med några av de främsta svenska arkitekterna har hållits. Det har blivit en unik satsning på arkitektur som saknar motstycke. Avancerade utställningsbyggnader och landets natur i förening. Mark Isitt tecknar bakgrunden till dem och Claes Caldenby sätter in dem i en nordisk tradition att bygga i och med landskapet. Parallella texter på svenska och engelska.