Claes Ekenstam

Med kriget i Ukraina har frågan om vad som händer med män i krig åter blivit högaktuell. Trots att det varit känt sedan antik tid att krigare kan drabbas av psykiska svårigheter och bli galna, har mäns offerskap varit kontroversiellt. Män har själva svurit trohet åt mansideal präglade av självkontroll och maskulint mod, medan sårbarhet föraktats. Politiker, officerare och konservativa psykiatriker har gjort detsamma. Traumats realitet har först med det moderna PTSD-begreppet, Posttraumatiskt stressyndrom, fått ett erkännande. Med utgångspunkt i första världskrigets diskussion om granatchock och fram till Vietnamerans hantering av traumatiserade soldater, framställs traumabegreppets idéhistoria. En viktig bakgrund för förståelsen av PTSD är det sena 1800-talets diskussioner om hysteri och trauma, med bidrag av psykiatriker som Pierre Janet, Sigmund Freud och Abram Kardiner. Män får i boken själva komma till tals om sina erfarenheter av trauma och andra själsliga lidanden. Med hjälp av skönlitteratur och intervjuer med samtida skandinaviska män skisseras en fenomenologi för den manliga smärtan. Krig tydliggör trauman, även om alla former av våld, olyckor och naturkatastrofer, men också omsorgsbrister, kan traumatisera en människa. Så även vanliga svenska män. Avslutningsvis redogörs för modern kunskap om trauma, dess konsekvenser och möjliga behandling. Det finns hopp för den som drabbats. Claes Ekenstam är docent i idéhistoria och tidigare lektor i vårdvetenskap, nu verksam som kroppspsykoterapeut i egen praktik. Han intresserar sig särskilt för trauma och dess behandling.

Kanons vara eller icke vara har debatterats från olika perspektiv under de senaste åren. I boken Kanon ifrågasatt diskuteras kanon som företeelse: Är den alls nödvändig eller gör den trots allt mer nytta än skada? Boken behandlar också tänkare och traditioner som tidigare inte beretts plats i kanon, liksom för oss välkända tänkares väg in i kanon. Förhållandet mellan kanon och universitetsutbildning är både en praktisk och en utbildningspolitisk fråga. Men i grunden är det också fråga om demokrati: Vad är värt att läsa? Vilka texter har egentligen allmänintresse? Och hur bestäms det? Hur dessa frågor besvaras påverkar vad som inte betraktas som varande av allmänt intresse. I boken diskuteras teoretiska perspektiv företrädda av Gayatri Spivak och Allan och Harold Bloom, filosofihistoriska kanoniseringspraktiker kring Descartes, det mödosamma arbetet att skriva in kvinnliga tänkare i den filosofihistoriska kanon. Dessutom belyses kanoniseringens verktyg för att hålla utomeuropeiska tänkare utanför kanon. Även vita europeiska män utesluts när deras ärenden inte passar kanons hegemoniska intressen. Kanon ifrågasatt innehåller tio essäer skrivna av idéhistoriker och filosofihistoriker, flertalet verksamma vid Göteborgs universitet. Redaktörer för Kanon ifrågasatt. Kanoniseringsprocesser och makten över vetandet är idéhistorikerna Katarina Leppänen och Mikela Lundahl. De har arbetat inom projektet Kanon ifrågasatt. Genus i undervisning och lärande inom idé- och vetenskapshistoria som har handlat om att utveckla nya metoder och nytt material för att förbättra och fördjupa integrationen av genusperspektivet i grundutbildningen framför allt i ämnet idé- och lärdomshistoria. Båda disputerade 2005 på avhandlingar inom projektet Kön, ras, sexualitet konstruktion eller essens. Ett bidrag till essentialismens historia som bland annat handlade om att undersöka hur beteckningen essentialistisk använts som ett verksamt redskap för att utesluta texter och tänkare ur den västerländska logocentriska kanonen.

Så länge människan medvetet reflekterat över sitt liv, har även frågan om vad en människa egentligen är ställts och diskuterats. Denna bok syftar givetvis inte till att en gång för alla besvara denna ödesfråga, men väl att visa på några av de människosyner som kommer till uttryck i vår kultur. Vi finner idag ett stort antal människobilder sida vid sida som konkurrerar om uppmärksamheten, och som alla gör anspråk på att säga något sant och väsentligt om människan. I varje människosyn finns värderingar om exempelvis vad som rätt och fel, gott eller ont. De flesta av oss bär på flera av dessa människobilder samtidigt, utan att riktigt ha klart för oss deras innebörder eller förhållande till varandra. Detsamma gäller i offentlig debatt, politiskt beslutsfattande och i media, vård, omsorg och undervisning samt i olika vetenskapliga sammanhang. Olika människosyner kan tillämpas eller uttryckas i skilda situationer. Vissa komponenter i en människosyn kan framhävas i en situation, och nedtonas i en annan. Förhoppningsvis kan boken bidra till att öka medvetenheten om några av de människobilder som finns och påverkar oss, vilka antaganden de bygger på och vilka konsekvenser de kan få. Bokens författare är alla knutna till den idé- och lärdomshistoriska institutionen vid Göteborgs universitet. Innehåll:Nils Eriksson: Den balanserade människanBo Lindberg: Den stoiska människanChristine Quarfood: Den mekaniska människanMats Andrén: Robinson Crusoe och ekonomerna, eller Den ekonomiska människanSven-Eric Liedman: Den arbetande människanIngemar Nilsson: Den biologiska människobildenMichael Azar: Den dionysiska (över)människanPer Magnus Johansson: Den symbolskapande människanEva Gothlin: Den övergivna människanClaes Ekenstam: Den kännande människan

På 1700-talet kunde en nybliven mor som var trögmjölkad uppmanas av läkarna att ta hjälp av ett äldre och starkare barn än sitt eget, av en tandlös gumma eller av en hundvalp. Detta exempel visar att man på 1700-talet hade en annan inställning till fysisk kontakt än vi har idag. Utifrån handböcker i etikett, spädbarnsvård och sexualupplysning beskriver denna bok hur attityden till kroppen skiftat fram till våra dagar. Bland annat diskuteras den förändrade synen på amning, kroppskontakt, organiska utsöndringar, känslor, onani och fysisk kärlek. I denna process har samhälleliga maktsträvanden spelat roll. På 1700-talet försöker man behärska människor genom en yttre, fysisk makt. Under 1800-talet sker en utveckling mot psykiskt orienterad självkontroll. En viss uppmjukning i attityden till kroppen kan skönjas efter 1930-talet, men försöken att tukta det lekamliga fortgår i andra, mindre påtagliga former. Vår egen tids sexualfixering uttrycker inte nödvändigtvis frigjordhet. De rationaliseringssträvanden som präglar det moderna samhället omfattar även människokroppen. Spädbarn skall enligt mellankrigstidens handböcker helst fungera som små automater och umgänge kan beskrivas som en "högt uppdriven teknik". Om könsorganen på 1700-talet kallades "förnöjelselemmarne" eller "hemliga ting" är "parningsverktyg" en vanlig benämning kring sekelskiftet 1900. Kroppens idéhistoria är även individualiseringens historia. Gränser upprättas mellan liksom inom individerna. Avståndet mellan sexualiteten och andra känslor och kroppsfunktioner ökar. Boken diskuterar slutligen två tänkare i vår tid som från olika utgångspunkter ägnat människan och hennes förhållande till kroppen stort intresse: Michel Foucault och psykoterapeuten Alexander Lowen.