Claes Lernestedt

I boken behandlas något både viktigt och problematiskt för dagens straffrätt: dess möte med vad som brukar refereras till som ”strukturella perspektiv”. Här sätts särskilt i fokus klass-, genus- och mångkulturella perspektiv. Bland övergripande frågeställningar finns hur förflyttningar bör genomföras mellan å ena sidan individen, å andra sidan gruppen eller strukturen som den menas vara en del av, liksom mellan å ena sidan straffrättens världsbild, å andra sidan det strukturella perspektivets. Detta slags konfrontation är nyttig av flera skäl. Bortsett från att många av de mer konkreta sakfrågor som boken berör är i behov av en mer tillfredsställande behandling, ger en konfrontation mellan straffrätt och strukturella perspektiv också ett viktigt mervärde: en ökad förståelse för straffrätten själv, dess (emellanåt outtalade) självbild, grundantaganden och utgångspunkter, dess syften och berättiganden, vad straffrätt är, vad den kan vara, och vad den borde vara. Bland de konkreta sakfrågor som diskuteras, i fråga om regleringens utformning och tillämpning i praxis, finns fridskränkningsbrott enligt BrB 4:4 a, könsstympning, fattigdom, människoexploatering, ”kvinnligt nödvärn”, hedersförtryck och provokation.

Principen om allas likhet inför lagen betraktas, såväl politiskt som rättsligt, som en viktig utgångspunkt för samhällslivet. Den ska exempelvis, enligt svensk grundlag, prägla alla sammanhang där offentlig makt utövas. Att likhet inför lagen står för något viktigtär enkelt att vara överens om, men det är i ett nästa led betydligt svårare att enas om vad som faktiskt ska följa ur begreppet, vad detskainnebära. Bland annat begreppets starka känslomässiga kraft har medfört att det anses ha politisk sprängkraft, varför lagstiftarens hållning till det har varit och kanske fortfarande är ambivalent. Begreppet är också så öppet att det kan ges många betydelser och användningar. Därför har också i boktiteln försiktigtvis smugits in ett (o). Diskussioner i termer av likhet inför lagen glider gärna in i större frågor och en ständigt pågående debatt om vad som ska anses vara godtagbar likhet och rättvisa i samhället. Denna lärobok ger en överskådlig introduktion till frågor om likhet inför lagen med såväl rättsfilosofiska som praktiska ingångar. Bokens exempel är till stor del hämtade från den offentliga rätten i bred bemärkelse, med tonvikt på allmän förvaltningsrätt, socialrätt och straffrätt. Begreppets varierande innebörder följs genom olika historiska faser och rättsområden. Även det närliggande begreppet diskriminering behandlas, liksom det ökande antal rättighetskonventioner som anknyter till likhetsrelaterade frågor.

Likhet inför lagen är ett slagord som ofta används i diskussioner av hur det goda samhället bör se ut. Intuitivt ger det positiva associationer: till något bra och alltigenom eftersträvansvärt. Samtidigt är det både rättsligt och filosofiskt svårt att ge begreppet ett innehåll, eller i vart fall ett innehåll. Ett syfte med denna lärobok är att diskutera olika möjliga innebörder av begreppet. Det går att konstruera en snäv och avgränsad kärnbetydelse som har att göra med rättstillämpningen. Diskussioner om likhet inför lagen glider dock också gärna över i större frågor än så: en samhällelig, ständigt pågående debatt om vad som skall anses vara godtagbar likhet och godtagbar rättvisa i ett samhälle. Denna lärobok ger en överskådlig introduktion till frågorna, och tillhandahåller ett diskussionsunderlag med bas i såväl snävare juridik som rättsfilosofi och politisk filosofi. Det redogörs för ett antal historiska faser, där argument med sin bas i likhet och likhet inför lagen har använts i olika gruppers strävanden efter en bättre situation i samhället. Det genomförs också en fiktiv omstart av samhället, med diskussion av vägval viktiga för frågor om likhet, rättvisa och motsatsen.

Boken innehåller uppsatser i straffrätt och straffrättsfilosofi. Ett flertal områden berörs, bland annat straffrätt och psykisk störning; straffrättens relation till psykiatri och psykologi; nödvärnsexcess; putativprövning; medverkan till brott; straffvärdebestämning vid fleras deltagande vid brott; barn som bevittnar våld; sexualbrott (inte minst sexköp) och sexualbrottsideologi; cultural defenses (när en tilltalad, i syfte att nå ansvarsfrihet eller -lättnad, åberopar kulturella faktorer) och brottsofferfrågor. Ett inledande kapitel lyfter fram vissa mer övergripande teman som förenar och återkommer i uppsatserna. De har skrivits under en (alltjämt pågående) period där flera aspekter av straffrättens grundläggande kartor intensivt har diskuterats, bland annat ur brottsoffer- och strukturella perspektiv. Även synen på straffrättens individ, däribland dess viljande och görande, uppvisar intressanta rörelser.

I boken behandlas något som är både viktigt och tilltagande problematiskt för dagens straffrätt: dess möte med vad som i dag brukar refereras till som "strukturella perspektiv". Här sätts särskilt i fokus klass-, genus- och mångkulturella perspektiv, och bland övergripande frågeställningar kan nämnas hur förflyttningar bör genomföras mellan å ena sidan individen, å andra sidan gruppen eller strukturen som den menas vara en del av, liksom mellan å ena sidan straffrättens världsbild, å andra sidan det strukturella perspektivets. Detta slags konfrontation är nyttig av flera skäl. Bortsett från att många av de mer konkreta sakfrågor som boken berör är i behov av en mer tillfredsställande behandling, ger en konfrontation mellan straffrätt och strukturella perspektiv också ett viktigt mervärde: en ökad förståelse för straffrätten själv, dess (emellanåt outtalade) grundantaganden och utgångspunkter, dess syften och berättiganden, vad straffrätt är, vad den kan vara, och vad den borde vara. Bland de konkreta sakfrågor som diskuteras, i fråga om regleringens utformning och dess tillämpning i praxis, finns grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning enligt BrB 4:4 a, könsstympning, fattigdom, "kvinnligt nödvärn" och provokation.

Denna bok innehåller tre texter om straffrätt. Texterna har olika karaktär och de är olika långa. För den som läser boken bör det emellertid vara tydligt att det också finns flera gemensamma nämnare, bl.a. att texterna syftar till både diagnos och reflektion över straffrättens tillstånd och rörelseriktning samt att de alla berör olika typer av utmaningar som straffrätten står inför. På ett övergripande plan är texterna också avsedda som inlägg i den kriminalpolitiska debatt som alltför ofta skrivs med versaler. Bokens namn är Katedralen. Titeln anspelar på ett, inte minst i samband med strafflagstiftningsprojekt, inte sällan använt uttryck: De stora katedralbyggenas tid är förbi. Titeln kan ses som en antydan om en möjlig alternativ metafor, enligt vilken straffrätten kan ses som ett (redan existerande) byggnadsverk vars fortbestånd i längden förutsätter såväl ett ambitiöst men varsamt underhåll som en viss respekt för basala principer om hållfasthet. Titeln kan emellertid också, och lika gärna, ses som en metafor för straffrätten som ett ideologiskt system eller för det förhållandet att straffrätten är en byggnad bland flera låt vara inte oviktig i stads- eller samhällslivet.